"Hemma!" (ett av dem)

Idag har jag suttit på F:s gård nästan hela dagen. Världenes nostalgitripp! Jag fick skjuts till Mbour och promenerade från det som brukade vara labbet tills jag såg mitt första hem och sedan vände jag av mot vänster. Jag fick ett litet tåg av småflickor som fnittrande följde efter mig då jag talade med dem på de få (!) fraser wolof som jag kunde, och några kunde lite franska. 

F bodde ungefär där jag trodde, men husen runtomkring har blivit större. Hennes mamma var också där liksom F:s son P, som verkade må bra. Han kunde inte så mycket franska, men på något sätt kunde vi kommunicera lite iaf. De andra jobbade. P hjälpte mig att hitta till U och hennes dotter L. Med U var det enbart wolof som gällde, men hon förstår att tala enkelt. L talade också franska. Det är verkligt roligt att ha dessa kontakter. F:s granne kände igen mig där jag gick med P. Väl hemma hos F igen presenterade hon mig som sin dotter och jag kallade P min lillabror. Nu är jag bara helt otroligt rörd av hela mötet. Vi pratade så mycket om allt möjligt. Jag tror jag lovade att komma till Mbour på Korite (slutet av ramadan). 

Fast jag har mycket att lära mig! Jag märker att det är mycket viktigt för serererna att jag kan deras språk och gör mig hemmastadd hos dem, och mina gamla bekanta vill förstås att jag talar deras :) En sak i taget. 

Senegalissa

Olen siis nyt ollut Senegalissa kaksi viikkoa. Maa tuntuu yhtaikaa seka todella tutulta että vieraalta. Olin jo tottunut kaikenlaiseen kuten siihen, että täytyy ajaa tieltä pois koska rekka on kaatunut ja tukkii tien.Tai sisiliskoon joka kiirehtii ulos tiskikaapista kun avaan sen oven. Tai siihen, että heti ruvetaan kyselemään olenko naimisissa ja tarjoaisinko jollekulle ruokaa (keskellä ramadania, paastokuukautta). En hämmenny sellaisista kysymyksistä kuten nuorena hämmennyin. Toisaalta uudelleen totutteleminen saa minut toimimaan hitaammin. Lisäksi olen tehnyt kaikenlaista mitä en ole kokeillut aikaisemmin tässä maassa: nukkunut yksin talossa, kävellyt ja ajanut taksia omin päin pääkaupungissa, palkannut ihmisiä ja ajanut autoa (olin sen verran lyhyt, että täytyi laittaa kolleegan lasten vaippapakkaus selän taakse jotta osaisin painaa kaasua ja jarruttaa).

Minussa siis tapahtuu kahta prosessia yhtä aikaa. Toisaalta minulla on jälleennäkemisen iloa ja toisaalta uuden elämän luomista. Yhdistyneenä ne luovat sellaista tunnetta, että "olen nyt vain täällä ja näin sen pitääkin olla", mutta hieman yllättyneesti. Kaikki on sujunut uskomattoman hyvin. Kolleegojani ja Senegalilaiset pitävät minusta hyvää huolta. Jopa sellaiset asiat mitä Suomessa hieman mietitytti tuntuu menevän helpommin kuin osasin odottaa. Olen vakuuttunut siitä, että ihmisten rukoukset ovat auttaneet.

Tällä hetkellä olen järjestämässä asioita uutta kotia varten. Asun vierastalolla, koska oli joitain pieniä asioita mitä piti vielä korjata omassa talossa ja odottelen että puuseppä saa huonekaluni valmiiksi. Sinä aikana olen käynyt ostamassa tavaraa Dakarissa (pääkaupunki), Mbourissa (rannikkokaupunki) sekä oman pikkukaupungin keskustassa Fatickissa. Täällä ei saa ollenkaan yhtä paljon, mutta toisaalta tunnelma on rauhallinen ja ei ehkä yhtä usein pyydetä liian korkeita hintoja. Sää on täällä kuumaa, mutta sadetta ei ole tullut kuin pieniä kuuroja. Rukoilkaa, että sadekausi voisi onnistua hyvin.

Att bli hemmastadd

Jag har nu varit här i snart två veckor. Kan det faktiskt stämma? Samtidigt känns det som om jag varit här länge... hmm. Hur som helst har tiden gått åt till att försöka göra ett hem och lära känna dem jag ska leva med. Jag är i den lyckliga situationen att de flesta missionärskolleger är bekanta och jag kan redan en massa fraser på de lokala språken sedan tidigare. Fast mest hälsningar och sen tar det slut.

Mina grannar är alla hjärtliga. Flera har jag hunnit hälsa på. En eftermiddag satt en grannkille mitt emot mitt hus och frågade varför jag ännu inte kommit och hälsat på hans mamma. Bra fråga! Allt har jag inte hunnit med. Men nu har jag anställt en del personal. Jag ska ha nattvakt, hemhjälp (bonne) och någon som håller gården snygg. Människor behöver jobb här.

Idag har jag gjort sådant jag aldrig gjort som barn i detta land: Jag har gått och åkt taxi ensam i Dakar (inga långa sträckor) samt kört bil mellan Mbour och Fatick. Det var inte ens spännande. Fast en hel del omkörningar blev det och mycket krypande efter långsamma lastbilar. Det var förvånande mycket trafik på vägarna, och stockning både i Dakar och på vägen till Mbour. Eftersom jag är rätt så kort i rocken satt jag med ett blöjpaket bakom ryggen så att jag skulle nå ner till pedalerna.

Orsaken till min Dakar-vistelse var att införskaffa saker till mitt hus: gardintyg och -stänger, kastrull, duschdraperi osv. Det mesta har jag faktiskt fått tag på. Så nu gäller det att vänta på att mina möbler ska bli klara hos snickaren och sedan kan jag börja flytta in. Det tar några veckor. Innan dess behövs storstädning i huset och på gården. Imorgon ska jag köra till gudstjänst kl 9.30.

Mitt blivande kök. 

En kolibri (tror jag) har förälskat sig i sin egen spegelbild i fönstret till mitt blivande hus veranda. En annan försökte sig på kommunikation med bilens backspeglar. 

En ny moské i Mbour.

Utsikten från balkongen från stället jag övernattade på i Dakar.

...och nu i Fatick!

Stan är lugn och skön! .. och varm. Mina kolleger från huvudstan (Dakar) var här i gästhemmet med mig några nätter och de konstaterade att man inte hinner ut ur badrummet innan man är svettig igen. Jag å min sida hinner knappt ur duschen. Varmvattnet är svalare än kallvattnet, eftersom vattenvärmaren inte är på och det vattnet tydligen finns i skuggan. Jag vet inte när mitt hår varit torrt senast. Men jag måste säga att det inte alls finns så mycket insekter, viket förvånar mig. Nå, regnen har inte kommit igång ordentligt. Första regnet kom alltså under min första dag i Dakar och det andra kom igår. Det var i båda fallen frågan om korta försiktiga droppar, trots att gårdagens regn nog gjorde stort väsen av sig med blixtar och strömavbrott och underbar vind. Jag var på taket hos mina kolleger då det började. (Jag tvättade kläder.) På vägen hem träffade vi på grodor. Sedan barndomen kallar jag dem Swapo-anhängare eftersom vi tyckte att deras kväkande lät som det ordet. 

Jag har redan besökt Mbour (en kuststad där jag bott de flesta av mina Senegalår) två gånger. Den har växt ihop med turistorten Saly. Den skylt som ledde till hotellet var förr omringad av åker, nu av hus. På vägen från Dakar stannade vi och köpte kylskåp mm. och idag var det dags för mat- och annan handel. Jag har träffat Paul Sene, som jobbade med pappa och min äldsta bror, på brunnscentret. I Fatick träffade jag Say. Pappa har en massa hälsningar av Issa och senaste husets ägare. Jag fick flera uppmaningar att hälsa, men namnet har jag glömt. På centret i Fatick träffade jag också en massa människor bl.a. min blivande arbetskamrat för barn- och ungdomsarbetet. Tyvärr har jag ännu inte hunnit göra som man ska här: sätta sig ner och tillbringa ordentligt med tid med gamla bekanta. Men jag planerar att göra det. Artisten Seck har jag också hunnit träffa och vi satt faktiskt någon timme under samma träd tillsammans med en pastor som hade mycket spännande att berätta om ungdomsarbetet. 

Här följer några bilder jag hunnit ta specifikt för er läsare!

Vyn från mina kollegers balkong i Dakar.

Äkta skymningsljus (härligt) över köket till gästhemmet i Fatick. (taget från tappan)

Varje hus har en mur runt sig, även gästhemmet i Fatick, där jag nu tillbringar min första natt ensam i Senegal. 

Gården är Senegalesernas egentliga vardagsrum.

Gästhemmet från köket. 

Mina missionärskolleger. 

Såhär kan det se ut i Mbour.

Eller så här... Fast det här tror jag är i Saly.

Längs vägen mellan Mbour och Fatick. Det känns fortfarande enbart naturligt att vara här.
På vägen hem såg vi en stor lastbil som hade vält rätt över vägen. Där fanns också en tank... Alla blev tvungna att köra av vägen för att komma runt. Det fanns redan flera olika väl använda rutter runt de välta fordonen, så det gick bra.

Framme!

Nu är jag då äntligen i Senegal! Resan via Frankfurt och Madrid gick bra. Eftersom det blivit rätt korta nätter sov jag mycket under flygresorna. Den lilla turbulens som stundvis förekom vaggade mig rogivande mot motorernas bakgrundsljud. Det var inte ens så varmt då jag kom ut på flygfältet. Det biometriska visumet tog visserligen en lång tid att köa till, men rätt så effektiva var de, trots allt, i min mening.

Lite konstigt var det då jag kommit fram och fick tid att tänka. Jag är så van numera att vara turist, så jag fick påminna mig om att jag faktiskt skulle stanna, vilket ledde till tanken: "Jag ska faktiskt stanna!" Jag tänkte på mitt sommarliv i Finland och var på vippen att få hemlängtan. Men det gick över. Jag blev mycket väl emottagen av min förman och hans fru vilka är bekanta sedan tidigare vistelser i landet. Vi har många spännande diskussioner. De är också teologer.

Igår åkte vi runt i Dakar och tittade på möbel och husgerådsbutiker. Det kändes inte som att vara i Afrika. Stan har förändrats, men visst finns det också det typiskt senegalesiska. Wolofen hörs överallt. Så bekant och endå förstår jag inte vad som sägs. Den upplevelsen kanske kan symbolisera min relation till Senegal också. Ett exempel: I butiken berättade en försäljerska vänligt och professionellt om de kylskåp vi såg på. Vi log vänligt mot varandra, men sedan började hon stirra ut i tomma intet, vilket förbryllade mig. Först senare på dagen insåg jag att hon var artig genom att inte titta oss i ögonen (så gör man här), medan jag antagligen stirrade ganska ohyfsat.

Eftersom vi bor bredvid en moské vaknar jag tidigt (enligt Senegalesisk tid), men det är faktiskt mest hemtrevligt med böneutropen (tycker jag än så länge). Då jag kom firades första dagen av Ramadan, så igår var det en väldigt lång bön. Jag tittade ut genom fönstret på dem som bad där nedanför och förstod mycket väl varför de ville be tillsammans. Det är något speciellt över muslimernas bön. Fast... Allahu akbar! (Gud är större!) Och ikväll hördes även det mysiga ljudet av fåren som bräkte hos grannen. Ja och det första regnet föll också igår. Det var en ovanligt lugn liten skur.

Idag har jag besökt kyrkans center i Dakar, försökt få datorn att fungera med olika program som behövs och varit på vattengympa. Just nu trivs jag strålande. Imorgon reser vi till Fatick via M'Bour. Ska bli skönt att packa upp väskorna.

Sista dagarna

Det har varit fulla dagar av packning, sista shoppingrundan och avsked. Jag har hunnit träffa alldeles för få av släkt och vänner alldeles för kort tid i jämförelse med vad jag skulle ha önskat. Men å andra sidan har jag träffat en hel del människor och är ytterst glad över de möten jag fått ha. Andra har fått stå ut med att tiden blivit för kort.

En av de saker som behöver göras är att tömma datorn och spara viktiga filer. Det har jag gjort nyss.

På sommaren ska det pingla på fötterna.

En blandning av gammalt och nytt i mitt fönster. 

Finsk sommarnatt är vacker.

Avskedskaka hos brorsan.

Och god saft.

Många avsked

Det har hunnit bli många avsked de senaste månaderna. Jag är van att flytta och har insett att jag brukar sprida ut min avskedsprocess i flera mindre bitar. I och med besöket i Helsingfors avslutade jag mina representationsuppgifter i Finland för denna gång. Det har lett mig in på nästa fas: Att ta farväl av mina nära och kära. Visserligen har det redan hållit på ett tag, men nu intensifieras det. Det är bra att känna efter. Det gör det lättare att anpassa mig sedan då jag väl kommer fram om någon vecka...

Vädret på Lekholmen var omväxlande: Vacker solnedgång, hagel, blåst, uppehåll. Men stämningen var varm, avslappnad och intensiv

Holmledarna Sofia Eklund och Pontus Särs. Åk gärna ut till holmen. Ni blir väl omhändertagna! De sjunger t.o.m. för en då båten går ur hamn. Det ni!

 http://lekholmen.wordpress.com/

______________________

Nyt on ehdottomasti jäähyväisten aika ja se tuntuu! Niin kuin sen kuuluukin tuntua. Kun ottaa hyvästi oikealla tavalla uusi alku sujuu paremmin. Ylhäällä on kuvia Lekholmenilta lähellä Helsinkiä. Ilma oli kylmä kun kävin siellä, mutta ilmapiiri oli lämmin.

Praktiska förberedelser

Mina släktingar har förvånat sig över att man numera behöver visum till Senegal, men nu har jag äntligen gjort föranmälan och visumet fås senare på Dakars flygfält. Sedan gäller det bara att ha passfoton och kopior med sig. En hel massa annat praktiskt har också klarnat. De sista malariatabletterna för ett år framåt hittade jag att köpa i Helsingfors. Imorgon får jag hjälp med några bokföringsfrågor och annat på FMS. På tisdag träffar jag Petrus församlings ungdomar. Jag har också hunnit träffa Karleby församling och väckelserörelsen Kyrkans Ungdom på en och samma gång igår. Det var fint. Så, det börjar arta sig. Ikväll ska jag ta det lugnt och träffa en vän. Skönt!

----------
Tärkeimmät käytännölliset asiat ovat nyt järjestäytyneet: viisumi, ajokortit, vuoden malarialääkkeet, tapaamisia SLS:llä ja seurakuntavierailuja. Tätä iltaa aijon ottaa rennosti!

helluntaiaika-musiikkia

Att säga "ja" vid altaret

Det är jätte skönt att vara i Finland! Jag njuter av att allt är bekant, av att kunna språket och av att träffa människor som jag kännt länge. Jag är tacksam över alla fina kontakter jag hade i Frankrike och är ivrig att få fara till Senegal om två och en halv vecka. Ett tag kändes det som ganska mycket att organisera ännu inför avfärden, men nu har det arbetet börjat komma igång också. Dessutom var det roligt att få säga "ja" vid altaret i söndags. Ja, till det uppdrag som väntar. (Det var missionärsvigning på missionsfesten.) Och jag tyckte det var roligt att kunna dela det med några av dem som jag gått missionskursen med. (Kursen heter något annat numera, men jag glömmer alltid vad det var.)

Det är bara nåd alltsammans! (Stort leende!)


notis om missionsfesten

fler foton

__________________

Olen iloinen niin monesta asiasta: Ranskan tuttavista, Suomessa olemisesta, lähetysjuhlien siunaamisesta, lähtemisestä kahden ja puolen viikon kuluttua... Tällaiselta armo tuntuu!

kuva lähetysjuhlien siunaamisesta

Församlingskväll

Ok, det här kommer att funka... Jag berättade nyss om mitt kommande arbete på franska för församlingen. De förstod vad jag sade, även om jag var monoton i rösten och rättade mig själv med jämna mellanrum. Det är en sak att tala i skolan och en annan att tala i verkliga livet. Jag är mycket tacksam för min församling här. De har tagit bra hand om mig och jag kommer att sakna dem. Misstänker att jag får börja översätta mina rundbrev till franska  ;)

-----
Kävin äsken viimeisen kerran Vichyn seurakunnan rukousillassa kertomassa työstäni. Se toimi kohtuullisen hyvin ranskaksi, joten eiköhän tämä lähtee menemään hyvään suuntaan  :)  Tulen kaipaamaan tätäkin seurakuntaa. Olen kiitollinen kun sain tavata heitä.

Sista veckan

Detta var min sista söndag i Frankrike på ett bra tag. Jag blev bjuden hem till en av församlingsborna på fransk lunch. Gott! Senaste gång jag bjöds på mat av en församlingsbo var det också gott. De kan dethär med god föda och gemenskap. Dessutom frågade de om jag kan visa bilder om Senegal på tisdag kväll, så nu får jag öva det på franska också. Bra.

Ost är viktigt i den här delen av Frankrike. 

Det har alltså blivit dags att börja ta farväl av Frankrike. Här har varit fint, men med tanke på det som väntar ser jag fram emot att komma hem. Fyra månader är en kort tid för att komma in i svängarna i landet, men en lång tid för att inte knyta djupare band... Det känns faktiskt lite som sista veckan inför sommarlovet: Eftersom man vet att det tar slut snart, lever man i båda världarna samtidigt. Och i Finland finns det mycket att göra innan avfärden.

I allt detta är det endå bara en sak som verkligen räknas och det är att leva med Gud och det är gott!

Idéer för insatser i församlingar

En av de frågor som jag oftast fick i församlingarna i höstas var frågan om vad ungdomar rent konkret kan göra för mission. Ett projekt som är väldigt viktigt för arbetet med unga i Senegal är fadderverksamheten. Du kan läsa mer om det här.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet hur man får samla in pengar i församlingar och att det jag skrivit är ofilade idéer, som ni gärna får fila mer på. Men om det är lagligt kan man t.ex.

-organisera en kampanj där man uppmuntrar unga att läsa samtidigt som de hjälper någon annan att lära sig. Det kunde t.ex. göras i stil med Unicefrundan: Någon förbinder sig att betala en viss summa till fadderverksamheten mot att ett barn eller en ungdom läser en bok. 
Alternativt kunde man som present till en vuxen ge ett kort med texten: "Din gåva: ett steg på vägen till en bättre värld genom ökad läskunnighet i världen. Jag har läst en bok och betalt för att ett barn skulle få gå i skola."

-sälja annorlunda gâvokort med olika varianter av presentkortet ovan.

-göra projekt om vatten, hygien och solenergi i Senegal. Det kunde göras t.ex. på Facebook eller i annat format t.ex. serier, uppfinningar, utsällning. Att delta kunde vara belagt med en liten anmälningsavgift.

-utlys "Bästa film om fadderbarn"-tävling

-vattentävlingsjippo/ fest/ lajv/ fotbollstävnling med avgift som går till fadderbarn




         
       
     

Rösta i Lyon och material

Jag har besökt Lyon en andra gâng. Denna gâng för att rösta i EU-valet. Efterât for ett gäng finländare ut och äta i gamla stan. Det var rätt trevligt, men jag var trött sâ finskan fungerade inte som det brukar ;) Fast jag mâste säga att jag aldrig haft en lika festlig röstningserfarenhet. Rekommenderas!

Jag hade lite övervägt att ta en runda via Marseilles, men kom fram till att jag bara ville ta det lugnt. Pâ kartan fanns en park som var lätt att ta sig till sâ jag tänkte fara dit och bara sitta i gräset. Det visade sig att det ocksâ var en djurpark och gratis! Râkade ocksâ träffa en finsk mamma som var i parken med sin dotter. Det har varit finskt veckoslut.

Därefter styrde jag kosan till en katolsk bokbutik. Där hittade jag till min glädje en hel del böcker som kan vara till nytta i barn och ungdomsarbete. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja hitta sâdana. Dâ jag kommer till Vichy ska jag försöka fâ tag i lite material till BAFA ocksâ. Det är ett franskt skolningsprogram fördem som vill arbeta med barn och unga och en kortkurs som ger ett certifikat i Frankrike. Det kan ge bra idéer.