måndag 30 april 2018

Vad gläder mig i arbetet?



Häromveckan fick vi ett formulär att fylla i av kyrkans nya ledare. En av frågorna gällde vad som ger oss glädje i arbetet. Jag har fått frågan förut, men den här gången svarade jag inte de vanliga sakerna – aktiviteter och relationer. Det som är mest givande är de gånger jag märker att Gud har jobbat eller att den Heliga Anden berör människor.

Mame Coumba Faye, Marie Faye, Ibou Diouf, Michel Faye.

Våra senaste besök i pilotförsamlingarna har varit sådana tillfällen. Till vårt pilotprogram hör att hålla bibelstudier kring teman från barnarbetet. Den första egentliga lektionen handlar om barns betydelse i Riket (dvs där som Gud tillåts bestämma). Vi börjar med Jesus som välsignar barnen. Sedan identifierar han sig med dem och varnar för att förleda dem. Vi citerar ordspråk om vikten av undervisning samt en psalm om att nya generationer berättar om vad Gud gjort. Bibelställena varvas med frågor och tillsammans listar vi ut vad det innebär för oss i praktiken. Exempel från våra liv och de nya frågor som väcks är en viktig del av undervisningen.

I Ngayokhème märkte vi hur diskussionen berörde. Det som gjorde mest intryck på mig i Gandiaye var pastorns vishet. Både jag och Anne Marie gjorde anteckningar för att inte glömma vad han sade. Diskussionen styrde bl.a. in på hur vårt beteende mot barn påverkar dem. Negativa ord kan vara att förleda barn. Flera gånger har jag tänkt att liknande undervisning vore så viktig här, och det kändes som nåd att höra den. Och Anne Marie gav många väldigt bra exempel.

Gandiayes besök började med gudstjänst. Vid predikan steg hälften av församlingen upp och gick ut. De skulle gå i söndagskola. Barnen är egentligen inte framtidens kyrka. De är dagens kyrka. Ger vi dem den plats som hör dem till? På vems villkor hålls våra samlingar? Hur låter vi barn komma till Jesus i våra församlingar?

fredag 27 april 2018

Målet

Jag älskar budskapet i den här serien av videon!
Här är visionen och målet.

fredag 20 april 2018

Församlingsföreskolefortbildning

"Jesus är mitt ibland oss och han tar hand om oss. Hör du hans röst?" sjunger förskollärarna medan de klistrar bilder i bildhäften. Vi hann inte med väldigt många häften, men vi hann få idéen, och jag hann lära mig vad jag ännu behöver poängtera i arbetet.


Såhär kan det se ut då barnen använder häftena i undervisningen.



De två första dagarna av seminariet lärde vi oss om funktionshinder och integrering. Se lite mer om detta på    FMS facebooksida för vårt område.




lördag 14 april 2018

Fatickliv - vad innebär det?


Fatick är fint - om än inte magnifikt. Havsarmen är ett ställe där jag kan njuta av skapelsen (så länge jag aktivt silar bort skräpet ur mitt medvetande). Notera ljudbilden. På avstånd är det rätt så... mysigt med muslimska böner. Jag gillar hur tron får plats i samhället, även om vissa uttryck (speciellt på nära håll om volymen är hög) kan kännas påträngande.


Som enda FMS-missionär i staden, blir mina relationer med ortsborna väldigt viktiga. Det innebär att jag deltar i deras liv och ibland betyder det att köpa gåvor till en nyfödd.

Dans för en nybliven mamma.
Att delta i höjdpunkter är spännande och ibland tungt eftersom det är så mycket jag inte förstår. Med åren har jag blivit tryggare i att göra kulturella tabbar, för jag har börjat lita på att senegaleserna förlåter mig och vet lite på vilket sätt de gör det. Den fina biten, som jag verkligen uppskattar, är att se hur rikt kulturliv senegaleserna har. Det finns så mycket utanför den västerländska kultursfären och det är härligt att komma ur den bubblan ibland.


Bubblan kan emellanåt vara lite konstig att stiga in i. Nyligen hade vi medarbetardagar för finländarna nära gränsen till Gambia. Hotellet där vi höll våra palavrer var på ett väldigt vackert ställe, men det kändes till en början overkligt att omges av vita människor, fransk mat och västerländsk klädsel mitt i Senegal. Efter några dagar kändes det igen skönt att kunna koppla av och känna till beteende-koderna.


Och visst har det sina fördelar att få turista lite. Stora kattdjur är inte vanliga i Senegal, så ett besök hos lejonungar i ett naturområde var välkommet.


På väg "hem" från safari stötte vi på självständighetsfirare. Grattis Senegal!


Jobbet i vår avdelning är i mångt och mycket administrativt. Att få syssla med något mer konkret ibland känns skönt. Här ovan syns bilder jag klippt ut för att göra bildhäften till förskolorna. Vi ska öva hur det görs under nästa veckas fortbildning för lärarna. Jag är också tacksam för att mina studier i serer kan användas till förberedelser av vad jag ska säga under skolningen.


Ett annat trevligt inslag är besök i byarna. Här håller vi ett bibelstudium om barnens betydelse i Guds rike med ledare i Ngayokhèmes församling, som hör till vårt pilotprojekt. De ska i sin tur hålla samma bibelstudium i sina kapellförsamlingar. Hoppas det fungerar! Be gärna för det. Den Heliga Anden behövs för att arbetet ska bära frukt.


Tillbaka i hemstaden. Det blir mycket bilkörande dels för att hettan är jobbig att röra sig i, dels för att jag tenderar att vara ute i sista minuten ;) Därför är det bra att komma sig ut och gå på morgonen eller kvällen då det är lite svalare. Jag brukar promenera med en amerikansk kompis. Motionen är kanske inte så krävande för henne, men vi brukar alltid be tillsammans och det är viktigt för oss båda. Flera ortsbor är också ute och motionerar. Andra åker till och från jobbet på torget. Det blir många hälsningar i farten. Längs vägen finns en dara, en skola för koranelever. Många taliben, småpojkar som skickats för att lära sig koranen och tigga pengar till sin ledare, tycker att vi är ett exotiskt inslag i deras vardag.