Änglar

Jag skulle göra pyssel som förskollärarna kunde testa på under seminariet. För länge sedan hade de gjort änglar av kaffefilter, så det tyckte jag vi kunder repetera. Om några av dem redan hade vanan inne skulle det vara lättare att ta till sig. För att kontextualisera tyckte jag änglarna kunde vara afrikanska. Helt teologiskt ska de flesta änglar inte ha vingar (serafimer är ett undantag) och så tyckte jag vi kunde ta den aningen mer ekologiska versionen med oblekta filter. 

För säkerhets skull frågade jag några kolleger hur änglar uppfattas i serer traditionen. Jag var förstås inne på helt fel spår: Änglar har skinande vita kläder, man ser inte deras ansikten och hud pga ljuset som strålar från dem och de flyger (med vingar). Jaha, nå, då får det helt enkelt bli gubbar och gummor istället.

Seminarium 2019

Vi har haft förskollärarseminarium. Första dagen diskuterade vi hur vi kan förbättra stadgarna och göra arbetsfördelningarna tydligare. Den delen tog mer tid än jag hade förväntat mig, trots att jag vid det här laget borde känna till att diskussioner tar lång tid här. De två följande dagarna fick vi undervisning om lektionsplanering. Då zoomade jag ut, för diskussionen gick på snabb serer och jag visste att lärarna var kunniga. Istället jämförde jag en översättning av ”Kristinoppi”, som godkändes som Finlands evangelisk lutherska kyrkas katekes 1948, med originalet. Det gäller att veta vad vi trycker upp och samtidigt checka att alla avvikande serer-bokstäver faktiskt är rätt placerade. Datorerna brukar inte alltid känna till tecknen.

Paul Ngor Sarr, Coumba Faye och Robert Made Ndiaye pysslar.

På torsdagen undervisade jag teckning och pyssel. Teckning är något man inte längre lär sig så bra i de statliga skolorna. Det var bättre förr. Kunskapsnivån är lägre nu eftersom det är bråttom att skola tillräckligt med lärare för alla Senegals många barn.  Att undervisa utan att kunna alla ord gick rätt så bra. Det gick att visa på tavlan och förskollärarna fyllde i med den rätta geometriska terminologin. Den undervisar de regelbundet. De flesta verkade också gilla att pyssla. Dagen avslutades med sångundervisning av Nicolas Sarr.

Sista dagen inleddes med några teckningar och fortsatte med en repetition av fjolårets tema om miljöskydd. Denna gång handlade det mer om hur man kan undervisa barnen. Vi talade om återvinning och sopsortering. Hela seminariet avslutades med en utvärdering. Då vi åt lunch fick en av mina kolleger budet att hens mamma dött. Det var inte oväntat, men för mig kändes det stort, trots att vuxna senegaleser försöker vara väldigt stoiska och mamman trots allt var till åren kommen.

På lördag var det alltså dags för begravning. Min bil är på reparation i Dakar, så jag åkte taxi med en församlingsbekant. Landskapet var grönt och hirsen har t.o.m. fått kolvar på sina ställen. Hoppas den kan ge gos skörd! Delar av vägen låg under vatten, men det var en grusväg så det gick. På begravningen var det inte lika många av kyrkans folk som det brukar, men alla gjorde sitt bästa för att ta hand om mig i alla fall. Senegaleser är så generösa och gästvänliga! Under lunchen ca 15.30 hörde vi de första åskknallarna. Molnen hopade sig och vi var tacksamma att taxin hämtade oss i god tid. Väl framme i Fatick föll de första dropparna och det började ösa ner då jag öppnade porten till min gård. Fast det var ganska vackert måste jag säga.

A uut’a

En morgon vaknade jag med svullet finger. Det var knappt synligt med det kändes sannerligen annorlunda och mer än jag varit med om förut. Dagen innan hade det svidit lite där nagelbandet skadats. Jag kom genast att tänka på bekanta som fått allvarliga men: Min bror som fick benröta. Flera vänner vars händer eller fötter har svullnat till så mycket att de sett ut som bollar och huden lossnat i stora sjok. En av dem kan inte längre använda sitt lillfinger, som nu är förtvinat.

Sår är inte att leka med i detta land och nu var mitt finger svullet. Borde jag genast gå till läkaren? Nej, om det inte syns skulle läkaren att anse att det inte är något och be mig komma tillbaka om det inte blev bättre. Men ifall det var en aggressiv infektion vore det säkert bra att börja medicinering så fort som möjligt. Jag beslöt ändå att vänta och se, vilket var bra, eftersom svullnaden gick ner av sig själv. Men det var en allvarlig påminnelse om att ta hand om eventuella sår och att minnas solidaritet med dem som är mindre lyckligt lottade.

Jag tackar Gud att svullnaden gick ner. Inte för att jag är överreligiös, som man kunde tro i Finland, utan för att det är det vanliga sättet att uttrycka sin lättnad i det här landet. Trots det är det inte bara en fras. Man menar nog sitt tack till Gud. Missionärerna har inte fört religiositet till Afrika. Det fanns här långt före oss. Be gärna att människor här skulle slippa allvarliga infektioner.

Arbetsresa

Har varit i Dakar på möte med finska kolleger och för att göra reparationer på bilen. En fördel med Dakar är att det går att få tag på allt möjligt, som glass med kolleger eller häcksax eller kopior av nycklar. Det skadar inte att havet är vackert och att regntids vyerna till och från stan gör mig glad.