fredag 20 maj 2022

Klippeti klopp

Då jag backade ut bilen från min nya gård hörde jag klövar klappra ljudligt någonstans. Det visade sig vara dessa två. Kanske det säger något om min uppgivenhet att jag inte ens försökte sjasa bort dem. De skulle bara klättra tillbaka så fort jag farit. 




söndag 24 april 2022

Samtal

Jag har varit rätt så nere sedan några dagar. Efter kyrkan talade jag med en av mina vänner om det. Då sade hon att det är en bra sak att vara ledsen emellanåt. Det betyder att Gud inte glömt dig.

Jag förstod förstås ingenting, så vi måste disutera saken ganska länge. Tydligen är det inte bra att vara glad för länge... eftersom livet innehåller både glädje och sorg. Kan inte säga att jag håller med om det... Men diskussionen i sig var trösterik. Logiken kanske är ett sätt att stå ut med problem. Till det hela hör att många senegaleser tror att allt är Guds vilja, både lidande och glädje. Inch Allah rekk. 

Tja, jag orkar inte fundera för mycket på det. Ibland är det lite väl mycket att ta in av det som är annorlunda. Också då det väcker nyfikenhet. 



tisdag 12 april 2022

Ännu en talande sång

 


Den här sången började snurra i mitt huvud en dag då jag körde till jobbet. Sedan ville jag ta reda på mer och det visade sig att den är skriven i samband med Berlinmurens fall. Den känns på något sätt uppmuntrande. Samtidigt känns det också på lite bekant att det skulle behövas en viss dos galenskap för att klara galna tider... åtminstone sådär bildligt talat. Speciellt som jag börjat räkna med en annalkande hungersnöd i trakten...


fredag 4 mars 2022

Förändra era hjärtan

Den senaste tiden har två sånger berört mig. Den första handlar om att Gud kommer att göra en väg där det inte verkar finnas någon väg och att Han verkar på sätt vi inte kan se. Och det stämmer. Jag har varit med om det många gånger, speciellt de senaste åren.

Den andra sången sjöngs under askonsdagens mässa: "Förändra era hjärtan: Tro på Den goda nyheten. Förändra era liv: Tro på att Gud älskar oss." Båda sångerna talar om tillit till Gud och om hopp. Den uppmuntran har varit viktig för mig dessa tider och hoppet vill jag dela. Att byta ut oro till en nyfikenhet på vad Gud håller på att göra eller hur Han kan vända det svåra i något bättre.




söndag 27 februari 2022

Tak

Efter flera år i landet har jag äntligen insett att tak inte är en förlovningsfest utan det muslimska bröllopet. Dessutom finns i Senegal kristet bröllop, traditionellt bröllop och lagligt äktenskap dvs vad man i Finland kallade bröllop på maistraten tills för någon tid sedan. Det tar tid att lära sig saker och ibland måste man lära sig saker på nytt, då man missförstått.  Grattis till bröllopsparet! Och kul att äntligen besöka Diobaye som jag hört om från vänner i flera år. Byn är för övrigt känd för miis, en traditionell årtidsfest.


lördag 26 februari 2022

Syskon i tron

 

Efter en intensiv vecka av projektplanering som sannerligen tärt på krafterna, körde jag först till min goda väns familj och njöt av den bekanta gemenskapen och senegalesiska dofter. Strax innan en väldigt sen lunch ringde telefonpåminnelsen om att kvinnorna skulle ha bibelstudium. En trekvart efter utsatt tid anlände jag med min kollega till kvinnocentret. Uppenbarligen hade mötet ombokats till nästa vecka pga annat program, men på plats hittade vi tre kvinnor från kyrkan vilka just slutade sitt arbete i anslutning till centret. Ingen hade egentligen tid för bibelstudium, men en kort bön kanske. Det blev ett bibelstudium. Kvinnorna, och den manliga vakten, blev allt mer hänförda av att dela andliga erfarenheter med varandra. Det slutade med innerlig bön och en allmän känsla av betydelsen av stunden och att bördor lyfts av en. 

Jag bara älskar hur alldagligt, självklart och naturligt den andliga dimensionen av livet är här. Man behöver inte göra det till något extra, men inte heller gömma undan stora delar av sin identitet. Ett tag kom det in en besökare från gatan. Han försökte hälsa tills han insåg vad som pågick. Även om han kanske inte kände till det specifika sätt vi utövde vår tro på, kunde han känna igen trosutövningens principer från sin egna muslimska tradition och konstaterade väl bara att han kunde komma tillbaka lite senare. Att folk ber fokuserat på gatan är en regel, inte ett undantag. (Vi var iofs inne på en gård.) 

Hur som helst, tack Gud för ikväll. Tack för den här veckan och den ledning och det stöd du gett. Tack för mina underbara medarbetare av olika nationaliteter och för möjligheten att vara här, att dela liv, skratt och strävan tillsammans! Tack för 'teranga' ( senegalesisk gästfrihet). Tack att du tar hand om världen med alla dess kriser och att du har lovat att allt ska sluta väl en dag.


torsdag 3 februari 2022

Bzz-zzii-ii-iii


Myggor, myggor. Randiga, svarta, små, diskreta, blodfyllda eller tomma. Det var vad som finns på byrån. Strömmen hade gått, så varken fläkt eller luftkonditionering höll dem borta. Myggmedel funkade sisådär. Byxor och skarf över armarna var ännu bättre. Skönt att vara hemma ur den synvinkeln, men jobbet var annars trevligt. Hade flow.

lördag 8 januari 2022

Isolering

En kollega sade en gång att åtminstone Dakar är tystare än andra afrikanska ställen hen varit på. Det stämmer säkert. Hur som helst är jag idag glad att huvudvärk inte ännu hör till mina covid symptom. Vet inte om det är grannskapets bröllop eller lokalpolitiker som festar nu då jag inte får förflytta mig någonstans. Har haft ganska lindrig sjukdomsbild. Be gärna att det inte blir värre.




söndag 2 januari 2022

Kulturskillnader

De intar position. En ställer sig tätt mot väggen och lyfter sitt vapen innan de båda siktar mot mig och avfyrar sina leksaksgevär. De är gulliga och välmenta: Kommer lydigt fram, svarar artigt på frågor och låter sina vapen fotograferas då jag frågar om jag får det. Leksakerna har det fått som gåva i skolan, om jag förstått rätt.

I Finland lär man barn att man aldrig siktar på människor ens på lek. Eller...  åtminstone lär vissa vuxna det. Jag minns hur förbryllad jag var i skolan då vi förbjöds leka att vi sköt varandra. Våld överhuvudtaget var något man tog hårdare på än jag var van med från mitt första hemland (läs Senegal). Det var inte sällan jag kläckte ur mig saker som: "Jag ska döda dig" och det föll sannerligen inte i god jord hos österbottniska lärare. Här är det däremot normalt. Inte konstigt att jag hade rykte om mig att vara våldsam både verbalt och fysiskt. Å andra sidan lär sig senegalesiska barn att vara artiga på ett sätt man verkligen inte är i Finland. Gränserna går helt enkelt på olika ställen. Våld är t.ex. också betydligt mindre tabu i Amerika än i Norden. 

En annan intressant grej handlar om hur man talar. Då en kollega blev tvungen att återvända till sitt hemland lite bryskt tänkte jag att det kunde vara roligt att ge hen en lista på kraftuttryck på wolof. Kanske inte direkt svordomar, men sådant man säger då saker inte går som man önskat. Det visade sig att det inte finns sådana ord. I Senegal är det lite tabu att visa ilska eller frustration. Däremot finns det en hel myriad förbannelser och färgstarka förolämpningar att ta till. Av någon orsak är det inte lika allvarligt, även om man ska vara väldigt noga med när man använder dem. 😄 I Finland har vi t-skjortor med "kiroileva siili" och bekanta lärarkolleger har konstaterat att det är svårt att hitta finska filmer där man inte svär som borstbindare.


tisdag 21 december 2021

Loppor

 


Så här ser loppbett ut. Jag tror de kom från ett möte med en hund i en by: Anne Marie och jag höll en slags barngudstjänst med David och Goljat som tema, då en hund plötsligt dök upp i gången mellan bänkraderna. Hunden stod helt enkelt där och tittade runt sig. Efter ett tag tänkte jag att det kanske vore bäst att fösa ut den. Fel tänkt. Den vägrade sonika. Anne Marie konstaterade att den antagligen hörde till några av barnen i kyrkan och försökte söka upp dem. Alternativt fick jag loppor av en annan hund jag kom i kontakt med hos en bekant i Fatick. 

Hur som helst hittade jag först sådana här märken på min kropp och sedan en hoppande loppa i mina stödstrumpors sköljvatten. Lyckligtvis kliade det inte och under natten försvann betten. Nästa morgon fick jag nya bett på benen och såg också en svart loppa. Den fick jag kol på. Sedan gällde det att koka vatten och lägga i kläderna från föregående dag. Tanken var också att spruta insektdödningsmedel i huset innan jag for på ärenden, men det lyckades inte av olika orsaker. 

Nu är jag noggrann med att bära kort kjol 'hemma', så jag ser då en loppa tar sig upp på mig och så att jag då kan döda dem. Jag kommer knappast att fara på så långa ärenden idag att insektgiftet skulle hinna lösas upp innan jag kommer tillbaka. Jag antar att det inte kan finnas ett oändligt antal av dem. Frekvensen av dödade loppor har iaf mattats av. 

Dagens sensmoral: Rör inte hundar i Senegal -och: Man behöver inte ta det så hårt om man får loppor då och då. Åtminstone vissa loppsorter.





fredag 17 december 2021

Ah! Vila!

Ibland känner jag mig just så här. Skulle bara vilja lägga mig i skuggan och vila. 


söndag 12 december 2021

Hört i byn

Kollega: Ah, här har vi den nygifta! Är du något blöt? Har igen hällt vatten på dig?

Nygift tar sig för pannan för att visa några svettdroppar: Ser du inte?

Kollega skrattande: Voi nej, har ni inte hällt vatten på honom? En nygift ska alltid vara dyblöt. 

Nygift ler halvt generat halvt nöjd: Jaså du...

Kollega: Borde jag hämta en vattenflaska? Fast jag kan inte börja hälla vatten på pastorer, för då får jag nog en massa ovett av de andra.

Allmänt skratt.

Oförstående missionär: Vad betyder det då man häller vatten på en nygift. Är det en slags välsignelse, som då man häller vatten på bilen?

Kollega till dem som står runt omkring: Ja, varför häller man vatten på nygifta? Vet ni? (Till missionären:) Det är en tradition helt enkelt. Kanske det varit en slags önskan om en god regnperiod eller något.

Den allmänna gemytligheten fortsatte in på andra spår.