tisdag 28 januari 2020

De nya tyngdpunktsförsamlingarna

Det var en blåsig dag i söndags, med en hel del sand. Vi styrde kosan till Mbettite och höll möte med de ansvariga för informationssessionerna. Församlingsborna trodde fortfarande att vi kom för att undervisa barnen, trots att vi egentligen jobbar med att träna vuxna att ta sitt ansvar för barnen. Med tiden kommer budskapet att nå ut till hela församlingen, men i Senegal tar en del saker mer tid än i Finland.


Dagen innan var vi till Loul-Ndoundour där vi fick vänta en liten tid innan folk samlades. Anne Marie passade på att förbereda några av barnen och ledarna på ett drama de ska hålla under kyrkans årsfest.


Själva undervisningen under dagen handlade om barns betydelse i Guds rike. Då vi kom till stället där Jesus säger att det är bättre att sänkas i havets djup med en sten runt halsen än att förleda (vilket ord var det nu i grundtexten?) en av dessa minsta barn som tror på honom, då skrattade de församlade vuxna. Skratt betyder betydligt mer här i Senegal än i Finland. I det här sammanhanget tror jag det betydde det något i stil med skrämselhicka, förvåning och bestörtning, samt kanske en viss igenkänningsfaktor. Vi diskuterade vad förledandet kunde innebära och kom till att bristande undervisning och vanskötsel av barn kan vara en del av det Jesus åsyftade. Något att tänka på... Skönt att det finns förlåtelse.

Be gärna för arbetet i fokusförsamlingarna.

måndag 30 december 2019

Juletid 2019


Jultiden firades med kyrkliga fester, grannars fester, utländska och lokala vänner, resa till havet samt nattmässa med dop av vuxna och barn.






fredag 6 december 2019

Glad självständighetsdag Finland!

En god självständighetsdag önskar jag oss alla finländare. 
Hyvää itsenäisyyspäivää meille kaikille suomalaisille! 


Suomen itsenäisyyden juhliminen Senegalissa tuntuu hyvältä. Olen saanut onnitteluita ompelijaltani ja työkavereiltani. Linnanjuhlien seuraaminenhan on traditio ja antaa mielyttävää yhteyttä Suomeen. Silti afrikkalaisten suurlähettiläiden vaatetus tuntui kodikkaammalta tässä vaiheessa elämää :)

Under festen på slottet intervjuades krigsveteraner och Finlandia-hymen sjöngs. Det fick mig att tänka på att Finlands historia både är lång och kort. Det är inte länge sedan vi var en fattig, i andras ögon ganska obetydlig folkgrupp. Genom samarbete byggde folket ett samhälle som blev fritt och ett av de sk. lyckligaste i världen. Exemplet på sådan förändring ger hopp för länder som kämpar med stor fattigdom eller konflikter.

I början fanns inte i Finland en känsla av att vi var berättigade till allt möjligt. Jag tror det är vanligare idag, då vi fötts i ett land där våra rättigheter på många sätt respekteras. Vi unga (ja, jag hör väl ännu dit ifall presidenten också kan kalla sig en av de yngre) borde minnas att förvalta det som tidigare generationer har gjort för att vi ska ha det bra. Det är inte självklart att det alltid kommer att vara så. Måtte vi inte i själviskhet slösa bort välfärden. Må vi göra vår del för att även göra hela världen till en bättre plats. Sådant har Finland faktiskt också gjort en del. Idag är jag är hoppfull eftersom många av våra tonåringar är engagerade för miljön. Vi får be för den generationen!

Jag vill också tacka mitt land för att jag som kvinna har så många möjligheter, som inte alls är självklara för kvinnor i stora världen. Min bön är att det ska få fortsätta och bli ännu bättre för alla!

Ingen är fri innan alla är fria.
Kukaan ei ole vapaa, ennenkuin kaikki ovat vapaita.



måndag 2 december 2019

Första Advent i Mbetitte

Adventstid är inte en stor grej här i Senegal. Åtminstone inte i vår kyrka. Jag hade glömt bort det och tänkte med en viss saknad, att jag inte har någon adventskalender i år. Sedan kom jag ihåg att det egentligen är lättare att inte satsa så mycket på julstämning då jag är i Senegal. Det blir så lätt att börja jämföra med firandet i Finland, när det egentligen fungerar bättre att njuta av lokala seder medan jag är här. Men någon slags adventsförberedelse tänker jag trots allt satsa på. Kanske en bönerutin...

Idag talade vi med Mbetittes församling om att bli en ny tyndpunktsförsamling (istället för våra tidigare pilotförsamlingar). Vi deltog också i deras adventsgudstjänst. Det kom personer från alla kapellförsamlingar och jag uppskattade dem till ca 85 vuxna och ungdomar, samt 65 barn.


Vid stunden för predikan steg barnen upp och gick till söndagsskolan. Det kändes som om halva kyrkan gick ut, för vid det laget hade inte alla vuxna kommit ännu. Vid själva mötet var vi inte ens 20 personer för många måste resa långa vägar för att tillreda lunch i sina storfamiljer.

Söndagsskolbarnen kommer tillbaka in i kyrkan för att få sin välsignelse efter nattvardsstunden.

Be gärna för Mbetittes församling och för de nya informatörerna. Församlingen är utspridd på ett stort geografiskt område och det kommer att bli en utmaning i för dem som ska ta ansvar. Be också att kvinnor som valts till informatörer ska våga tala också om det finns äldre män med i åhörarskaran. Det har visat sig vara lite svårt i vissa sammanhang.


tisdag 26 november 2019

Wow, det här talar till mig!

Hej!

Om du har tid och intresse att lyssna på en undervisning i ca 50 min, så rekommenderar jag verkligen den här, speciellt slutet av undervinsingen:




söndag 24 november 2019

Diverse glimtar från vardagen

Jag har funderat en hel del på teologi den senaste tiden. Min språklärare hjälper mig översätta olika dokument och ett handlade om skapelseberättelsen och synden som kom in i världen. I Senegal är odret för värld, adna, och det handlar om marken vi står på. Den har ett förnamn och efternamn: adna Coumba Ndiaye. Det visade sig att en del anser att adna äter människor eftersom de ju begravs i marken. Frasen "Döden kom in i världen efter syndafallet" blir ur det perspektivet lite konstigt, eftersom adna på sätt och vis uppfattas som orsak till att människor dör (själen anses lämna kroppen då den begravs). Här ovan några bilder som målades under en kvinnoretreat jag deltog i. Undrar vad bilden med baobab-trädet står för?

Under veckan har jag sökt hus/lägenheter i Fatick. Inte för mig själv, men för arbetet. Det finns riktigt fina ställen här. Allt fler växer fram i närheten av landsvägen.

 Det finns t.o.m. ett bostadsområde med hyreslägenheter.

En eftermiddag blev jag full i skratt. Mitt träd har blommor av väldgt många olika färg. Det beror på att en bouganvillea har klättrat upp längs med dess stam.

Igår skulle jag köpa bröd nära missionens gästhus och möttes av följande syn. Många försökte få dem att sluta, men ungdomen lyssnar inte alltid. De små barnen hade karnevalstämning. Vi vuxna var oroliga för dem och för resten av trafiken.


Djurlivet i Fatickregionen

Djurlivet fortsätter att fascinera mig. Här en bild på väg hem från ett besök i en förskola.


Då jag kom till Fatick, var muren till min gård jätte snygg. Ganska snart blev det fläckar på väggarna och jag förundrade mig över vad barnen gjorde för att få till stånd ett sådant slitage. Barn brukar ju göra allt möjligt som t.ex. att rista in mönster på min bils lackering... De brukar sitta utanför min port på kvällarna och ibland på dagen pga bänken. 


Det var först i år (!) som jag insåg att det ju inte alls var barnen som stod för slitaget utan fåren och getterna. 


Oh, vad en skrovlig vägg är skön då det kliar!


Faticks kyrka


Det har hänt en del med Faticks kyrka den senaste månaden. Tegelstenar och grunden fick tid att torka och sätta sig ordentligt under sommaren. Sand hopades bredvid bygget och sedan plötsligt började det växa. 

 Grunden byggdes på.
 En eftermiddag såg jag hur väggarna började växa fram.
Senast jag tittade var de så här höga, men det  var redan någon vecka sedan.

Be gärna för bygget och för dem som organiserar det. Det behövs ofta vishet, tålamod och envishet för att navigera arbetet. Be också att kyrkan kunde bli allt det kyrkan hoppas och ännu mer.


måndag 28 oktober 2019

IS och Bibeln

För några år sedan läste jag en bok om IS soldater och det slog mig hur ivriga de var att döda de som inte trodde "rätt". Jag förstod inte logiken. Borde man inte snarare låta dem leva så att de skulle ha en möjlighet att hitta den "rätta tron" istället? Sedan var det någon som förklarade det för mig: En person som vägrar tro kommer bara att göra mer och mer ont. Då är det bättre att de dör snabbt så att inte helvetet blir lika eländigt för en som om man hade haft tid att synda ännu mer. Tja, logiken blev förstås mer tydlig, men så handlar det ju om en organisation som IS och inte om vanliga människor. Själv föredrar jag min religions version:

Hesekiel 33:11
Sva­ra dem: Så sant jag le­ver, säger Her­ren Gud, jag öns­kar in­te den gudlöses död. Jag vill att han upphör med si­na gärning­ar och får le­va.

En fd. terrorist berättade en gång varför han inte längre är det: Han hamnade i fängelse med sina terroristkompisar och konstaterade att om dessa människor var de som skulle leda det goda himmelska samhället, så föredrog han att inte vara med dem. Så kan det lätt gå mellan människor. Hesekiel talar också om att vi behöver nya hjärtan. Allihopa.

måndag 21 oktober 2019

söndag 20 oktober 2019

Skolstart i förskolorna


Det är oktober och det innebär skolstart. Vi köpte material till förskolorna, delade upp det och förde det till byarna.
På bilden sitter Waly Thiao (ansvarig för församlings-förskolarbetet), Marie Diouf förskollärare, presidenten för föräldrarådet i Dioral (vars namn jag tyvärr har glömt) och kapellförsamlingens ansvarsperson Waly Faye. De tar emot årets skolmaterial. 

Vi var lite oroliga för att vägarna skulle vara svårframkomliga eftersom det kommit mycket regn på bara 1,5 månader, men det hade redan hunnit torka upp en hel del.

I Tock-à-Mbel höll de på att städa upp skolgården och då jag frågade om jag fick fota tyckte Antoine Diouf att jag gott och väl kunde hjälpa till med plogandet. Men det fotot visar jag inte :)

Sedan kom en hel hop med barn och visade upp sina leksaksbilar. Kreativa unga människor!

I Konème har förskolan länge fått låna statens klassrum, men nu finns det så många årskurser i franska skolan att vi måste hitta ett nytt ställe för undervisningen. Ett tag var det tal om kapellet, men vi avrådde församlingen från det, eftersom det inte riktigt finns någon lämplig skolgård där.

Lyckligtvis ser det ut som om det kommit tillräckligt med vatten för att hirsen ska mogna på de flesta åkrarna. Vi får se hur det går med jordnötterna, för att inte tala om bönorna. Tack för regnen!

tisdag 8 oktober 2019

Tandläkare

Idag har jag varit till en av de bästa tandläkare jag någonsin träffat. Han var proffsig, vänlig, effektiv, trygg, förklarande och allt man kan önska sig. Sådana tjänster är lättast att få tag på i Dakar. På söndagen gick jag alltså i gudstjänst i huvudstaden. Kyrkan har för vana att be besökare att presentera sig efter mässan, så jag bjöds upp och nämnde något om att jag var där för ett tandläkarbesök. Förtås (borde jag ju ha fattat) önskade alla att jag snart skulle bli helad och börja må bättre.

Det här är ganska talande för skillnaden mellan en finländare och en senegales. Finländaren går ofta till tandläkare i förebyggande syfte. Jag hade inte tandont, men jag visste att mina tänder antagligen behövde lappas eller vårdas på annat sätt. De flesta senegaleser jag känner (vilka väl hör till senegalesisk medelklass) går först då det gör ordentligt ont (om ens då). Varför? Jo, finländare har tandvårdsprogram för folkhälsa för hela befolkningen och i Senegal är västerländsk sjukvård ett ganska nytt fenomen. Ofta kostar det dessutom sjukt mycket (i senegalsesisk standard) och nivån kan i värsta fall vara riktigt dålig. Vanliga åtgärder är att dra ut tanden eller ge antibiotika (antagligen för att tanden redan är i dåligt tillstånd). Man har helt enkelt inte vanan att göra förebyggande tandvård annat än tandborstande.


Senare gick jag till en restaurang i centrum. Det var som att stiga in i en annan värld: Svalt, super snyggt, väl genomtänkt stil, inga flugor som i Fatick, härlig mat och variation i menyn osv. Plötsligt vällde en skock senegalesiska tonåringar in för sin lunchpaus. De var tydligt vana med standarden, hade snygga kläder och mobiltelefoner och råd med höga priser. Gränsen mellan fattig och rik går inte mellan Europa och Afrika. Man kan nog inte säga att den går mellan landsbygd och stad heller, men kulturskillnaderna går sannerligen mellan stad och landsbygd. De jag jobbar med hör till landsbygdsbefolkning med traditionella värderingar. De som finns i staden gör sin egen blandning av kultur. I möte med andra afrikaner än senegaleser brukar jag ofta tycka att senegaleserna är mer traditionella. Undrar när restaurangens tonåringar går till tandläkaren - då det gör ont eller i förebyggande syfte?

PS. Syftet meddet här inlägget är att Afrika inte är den lidande schablonen, utan människor av kött och blod med invanda tankemönster och utmaningar som vi borde göra mer för att försöka förstå. Afrika är också rika tonåringar, högutbildade människor, en rikedom av olika kulturer i flera lager, kreativa entreprenörer osv. Bara för att jag mest träffar en viss folkgrupp i Afrika, betyder det inte att den andra sortens Afrika saknas.

fredag 27 september 2019

Änglar



Jag skulle göra pyssel som förskollärarna kunde testa på under seminariet. För länge sedan hade de gjort änglar av kaffefilter, så det tyckte jag vi kunder repetera. Om några av dem redan hade vanan inne skulle det vara lättare att ta till sig. För att kontextualisera tyckte jag änglarna kunde vara afrikanska. Helt teologiskt ska de flesta änglar inte ha vingar (serafimer är ett undantag) och så tyckte jag vi kunde ta den aningen mer ekologiska versionen med oblekta filter. 


För säkerhets skull frågade jag några kolleger hur änglar uppfattas i serer traditionen. Jag var förstås inne på helt fel spår: Änglar har skinande vita kläder, man ser inte deras ansikten och hud pga ljuset som strålar från dem och de flyger (med vingar). Jaha, nå, då får det helt enkelt bli gubbar och gummor istället.