Årsfest och presidentkampanj

Det har varit en lång vecka och ett fullt veckoslut. Kyrkan skulle ha sin årsfest på söndag så det har blivit en del besök vid festområdets grannhus för att städa och sätta i ordning för barnprogrammet. Här nedan syns några dekorationer.

På lördagen hämtade jag en massa påsar vatten som barnen skulle få dricka. I min dumhet öppnade jag bakluckan lite för snabbt och några föll ut på marken. Men de plockades upp och tvättades. Jag har funderat på det här med plast och miljö, men i detta fall vägde barnens hälsa mer. Eftersom det är vanligt att senegaleser skopar upp och dricker vatten ur samma mugg, konstaterade jag att det lätt kunde leda till att 200 barn kommer hem med en sjukdom efter festen. Jag kan inte i detta skede garantera att söndagsskollärarna och barnen håller på en hygienstandard som är annorlunda än de är vana vid.

Söndagen 24 februari hålls det presidentval i landet. Nästan varje kväll kör det en politisk konvoj förbi den asfalterade gatan nära mitt hus och spelar musik eller berättar sitt budskap i högtalare. Sittande president är hemma från Fatick, så han beslöt att besöka staden förra lördagen då jag just kommit med vattnet.  Människor hade gått ut till stora vägen för att ta emot honom. Jag fick lov att köra bakvägen längs sandvägar för att komma fram. Det var karnevalsstämning och det delades ut mössor, skjortor och andra attiraljer med bild på Macky Sall. Bilar körde fram och tillbaka med män som åkte utanpå (se bilden).

Sedan kom bilar med högtalare, bilar täckta med mönstret från Mackys tyg och en stor buss med samma dekoration. Där satt presidenten. Människor sprang längs landsvägen och hurrade. Det var en upprymd stämning, men samtidigt tryggt, där jag stor vid kyrkans kvinnors center. Jag kom att tänka på 1 Tess 4:16-17 där det står att vi ska möta Jesus i rymden... Det har tolkats som ett uppryckande (the rapture), men enligt Tom Wright handlar det snarare om detta: Folket ger sig ut för att möta sin ledare som kommer till dem. Bibeln blir plötsligt så mer levande för mig  här i Senegal.

Söndagen var intensiv. Prästerna ville verkligen börja i tid, men det var färre än hälften av gudstjänstfolket på plats då. De barn som kommit, gick först i en procession till altaret och sedan for vi till gården bredvid där de delades in i tre grupper. De minsta fick vara inomhus och de andra var ute. Det var lite trögt att komma igång, eftersom även söndagsskollärare hade haft problem att hitta transport som kunde komma i tid (bussar går oftast då de är fulla), men då de väl börjat gjorde de ett fint jobb. Jag uppskattade att det rörde sig om 260 barn.

Ett slag blev det kalabalik: Programmet var slut, föräldrar började komma och hämta sina barn och barnen rusade för att få kex som delades ut. Anne Marie räddade situationen med att "trolla fram" en gäng trummande ungdomar och väcka barnens uppmärksamhet med en sånglek och en dansduell. Hennes skolning i Ghana och erfarenhet från klubbverksamhet kom väl till pass. De vuxna tackade också för det fina programmet som hon förberett: Ett gäng barn hade tränat ett drama som de visade upp väldigt modigt för föräldrarna inför offergången i gudstjänsten.

Efter förberedelserna och städandet efter festen var både jag och Anne Marie i behov av ordentlig vila. Vi har tagit ut den på var sitt håll. Igår satsade jag på en henna-tatuering: "redan, men inte ännu". Det handlar om att Jesus redan har kommit med sitt rike, men inte ännu i fullhet. Det finns ännu mycket att göra.

Lugnet inför en intensiv vecka

Pilotförsamlingarna blev Gandiaye och Ngayokheme. De har båda rätt så olika strategier. Den ena vill ha träffar på söndagar, den andra på onsdagar. Och det är just så det ska vara: skräddarsytt för varje kontext. 

Mitt hem, verandan.

Eftersom vi gjort ett pilotförsamlingsbesök i lördags har jag ledigt idag. Till morgonens program hörde följande: Ett besök på sjukhus tillsammans med en vän som ska föda snart. ("Kom igen imorgon"sa dom.) Ett besök på kvinnocentret för att försöka hjälpa till med att få tvättmaskinen de fått att fungera. (Den biten lyckades inte.) Ett besök hos polisen. (Jag blev bestulen på min mobiltelefon, men har fått den tillbaka. Grannarna listade genast ut vem det var som tagit den. Det är bara det att mobilen fortfarande är på polisstation och jag nog måste på ännu ett besök för att få den tillbaka.) Sedan tog vi en sväng via fängelset också för att få ut ett papper som en kompis behövde. Det lyckades!

Imorgon anländer folk till kyrkans synod. Det är dags att välja president och ny... kyrkofullmäktige ? (conseil de l'église). Salen och övernattningsutrymmena har renoverats inför det stora evenemanget. Det var välbehövligt. Veckan kommer att vara intensiv. Kyrkans partners kommer också för att hållas uppdaterade om vad som händer i kyrkan. Det är med en viss bävan jag deltar i synoden. Detta år hör jag till dem som organiserar valet. Har också lovat predika i församlingen på söndag, så jag hoppas jag hinner fixa inför det också.

På slutrakan av mitt tredje år

Denna vecka åkte vi till en församlingsförskola och talade med
dess lokala byrå om deras ansvar och om barns rättigheter.

 Inför semestern och regnperioden beslöt jag att försöka få ordning på min gård. Här har vi tagit ner grenar som störde telefonkabeln. Kändes plötsligt som att ha julgranar på gården.

 Mitt uthus har fått nytt tak och överlopps stenar behövde få en nyttig användning.

 Vi har haft några dagar och några regndroppar med härlig svalka! 

God jul!

Att koka Yassa för nio familjer tar tydligen en hel massa tid och mer gas än vad min spis klarar av. Men jag fick hänga lite med min namne, som redan är helt otroligt aktiv, medan vi försökte få allt praktiskt ordnat. En barnaskara på tre personer härjade i mitt vardagsrum och jag tycker jag lyckades underhålla dem ganska bra med att lära dem bygga kojor av soffkuddarna. Det blev en riktigt fullspäckad julafton och vi hann med julklappsöppning. Och trots att jag gärna hade varit mer förberedd, klarade jag liturgin relativt bra i samarbete med församlingens pastor Jean-Noël Faye.

Vi hade tränat med en kör under december och in i sista minuten var det oklart om vi skulle sköta hela gudstjänsten eller bara några sånger på slutet. Det blev en sång på slutet pga tidsbrist inför gudstjänsten. Men den var uppskattad. I morse grävde jag en grop och begravde hönsskinnet som blivit över från igår. Det hade börjat stinka rätt så ordentligt. Sedan städade jag lite, kokade glögg och använde upp allt socker (och nästan all kardemumma) i huset. Nu ska jag på dopfest till kvarterets pastorsfamilj och sedan vidare till den enda amerikanska familjen i stan.

God jul allihopa!

södra Finland turné del 2

...med lite sverige-krydda. Man kunde sammanfatta det med smakbitar från kulturens flutna tider och mer modern nostalgi.

Tomte eller? Medeltid i Nyköping.

Skeppsgravar i Sverige från bronsåldern?

Medeltida marknad i Kokkola!

Bilden representerar församlingsbesök. Härlig bubbla!

Finland har vackert ljus under tidiga höstkvällar. Bilden står
 för finska natur och besök hos kompisar.

Jag hann besöka Hagelstamska skolan, stan och tidigare kolleger. 

Aji Coumba Tacko

I ett av mina församlingsbesök i sommar är det tänkt att jag ska lära ut en dans. Jag kollade med en kompis som lovade att jag kunde filma henne medan hon lärde mig dansen. Tyvärr hade jag knappast förklarat tillräckligt bra. Senegaleser är så duktiga på dans att de inte förstår en finländares behov av strukturerad inlärning av koreografi steg för steg, med förenklande moment. Det är så uppenbart för dem hur man ska göra att det räcker med att visa några gånger och så är det fixat.

Min plan att göra en enkel video, gick helt i stöpet eftersom det kom en massa barn in på gården då de hörde trummandet. De dansade framför kameran, så att fötterna på dem som filmades inte syntes. Alla, vuxna som barn, var ivriga och mer intresserade av att ha kul och att interagera än att vänta på rätt moment i filmningen. Det var bara att ge upp mina ambitioner och dras med i stundens glädje, medan jag försökte få någon slags inblick i vad danserna gick ut på - för det var inte enbart Adji Coumba Tacko som stod på menyn, utan också sabar, sererdans och andra inslag.

Jag visade dem letka jenkka och försökte med macarena, tills jag insåg att jag inte längre mindes de sista takternas rörelser. Gagnam style slog jag genast ur hågen. Tillställningen avbröts då det blev dags för att bryta fastan och barnen måste gå hem.

Bråda dagar

Vi har nyss avslutat ett två dagar långt möte med våra dagklubbsledare och förbereder en resa till Saint Louis. Vi har äntligen fått pengar till en dator för den nya kollegan. En av mina kompisar är på semester i landet med sin familj. Kvinnorna hade avslutning av bibelstudiegruppen igår. Och snart ska jag resa till Finland på semester. Det är mycket att tänka igenom, speciellt som alla ska ha sin lön/betalning under månadsskiftet. Hoppas allt klaffar och ingenting oväntat av allt för stora mått inträffar just nu!

Be gärna för en avkopplande semester och för att hösten ska kunna klaffa. Vi har ganska mycket inbokat och det verkar som om vi får ganska mycket gäster från Finland i olika ärenden under november månad. (Så boka helst inte in besök hos mig då.)

Sommar-Finlands nostalgi

Det händer hela tiden. Det har varit dop och begravning. Vi har fått en ny medarbetare. Vi har gjort vår första rekognoseringsresa i församlingarna, och jag konstaterade att det finns en hel massa att göra på undervisningsfronten samt en massa att ändra på i våra frågor till församlingsborna.  Vi har fått pengar för ett projekt att förbättra materialsituationen i dagklubbarna. Tack bl.a. till Hangö som skaffade pengar till barnens bank! Och regnperiodslovet närmar sig för Senegals skolor. Molnen har redan kommit, vilket betyder att morgnarna känns annorlunda. (Men vattnet låter nog vänta på sig.)

I takt med detta märker jag att sommarfinland lockar. (Samtidigt är det ofta lika förvånande då nordisk media eller bekanta talar om nätter ljusa som dagen eller om ledighet.) Härliga stunder. Blåbär. Inga malariapiller. Vad jag ser mest fram emot är KUs sommarläger i Pieksämäki, trots att det är familj och vänner i allmänhet som kommer att ge mest. Pieksämäki har alltid varit en höjdpunkt på året med både sommarlov och andlig gemenskap. Och så tror jag att det ska bli skönt att ha en annan slags frihet i Finland. En som kommer sig av att kunna vara anonym, dricka ur kranar och bete sig mer eller mindre som man vill t.ex. i fråga om klädsel. Det finns redan en lång lista på sådant som behöver införskaffas eller åtgärdas.

Ngalax

Till påsk tillreder man ngalax och delar med sig till grannar och vänner. Jag kände mig som jultomten då jag promenerade/körde runt och delade ut min andel. Trodde jag hade gjort rätt så mycket tills jag insåg att andra gör tre stora tvättfat istället för ett. Här kommer en liten guide till ngalax-tillredning.

Gör couscous (av hirs).

Tag en balja med Baobabträdets frukt ...  

och blanda med jordnötsgegga och vatten tills "fruktköttet" löst upp sig.

Sila bort kärnor och frukttrådar.

Häll i kokos, banan och andra smakämnen.

Värm upp couscousen med ångkokning.

Tillsätt smör.

Portionera upp och dela ut. Elisabeth Sarr på bilden är en av mina grannar och en prästfru.

Avslut och ny start

Så var året nästan slut. Imorgon har jag min sista lektion serer. Provet idag gav vistordet 7,5. Det är ok. Vi har hunnit se på hela grammatiken, men inte öva allt. Hädanefter är det bara självstudier (och praktik) som gäller vid sidan av jobbet. Vår lärare har iofs hotat/lovat komma och kolla upp att vi inte glömmer bort språket. Det är vänligt.

Jag kommer att börja det nya året och livsskedet med några dagars semester. Sedan börjar det egentliga jobbet och de första dagarna blir i Mbour. Först ska vi precisera min arbetsbild och så har Jeunesse de l’église (ungefär: kyrkans ungdom) ett möte där de går igenom allt som de gör i församlingarna.

Den här månaden har innehållit ett besök på islamseminarium i Thiadiaye, några eftermiddagar på söndagskollärar seminarium, missionärernas vackraste julsånger, avskedsgudstjänst (med dans) för vår praktikant i Gandiaye, julfirande hos en prästfamilj i Dioroup och ett veckoslut med julbjudningar hemma hos mig. Ja, och flera besök på posten! Härligt med julkort och paket! Julklappsöppnandet gjordes denna gång via skype.

De vackraste julsångerna inleddes med glögg.

Jag försökte mig på bullar, men ville vara lat med snabbvariant. Saknade dock muffinsformar och fick impriviserat vika askar av smörpapper. Bullarna smakade mer kaka än bulla, så nästa gång gör jag inte snabbvarianten. 

Det har kommit en hel del kyliga nätter och jag fick utslag. Antagligen är det lite väl torrt för huden.

Det glada budskapet inramat av juleljus.

Julnatt i Diourps kyrka! Fullt med folk, och mycket unga människor.
Det är svårare att få med de äldre. Kanske för att det var midnattsmässa...

Ensimmäinen adventti

Mitäköhän olen tekemässä tässä kuvassa? Suomalaista perinnettä kokkailen.

Niin, ehkä kaikki ainesosat eivät ole perinteisiä: Bisaappi, lime ja mandariini, kadremumma (löysin puuterina jostakin Mbourista), kaneli ja tietysti sokeria. En löytänyt mausteneilikkaa ja unihdon ostaa inkivääriä.

Mutta, minun täytyy sanoa että hyvältä maistoi (myös ilman rusinaa tai manteliä)! Varsinkin kun suomalaiset vieraat olivat tuoneet piparkakkuja.

Hyvää ja siunattua adventin aikaa!!

Sista dagarna

Det har varit fulla dagar av packning, sista shoppingrundan och avsked. Jag har hunnit träffa alldeles för få av släkt och vänner alldeles för kort tid i jämförelse med vad jag skulle ha önskat. Men å andra sidan har jag träffat en hel del människor och är ytterst glad över de möten jag fått ha. Andra har fått stå ut med att tiden blivit för kort.

En av de saker som behöver göras är att tömma datorn och spara viktiga filer. Det har jag gjort nyss.

På sommaren ska det pingla på fötterna.

En blandning av gammalt och nytt i mitt fönster. 

Finsk sommarnatt är vacker.

Avskedskaka hos brorsan.

Och god saft.

Praktiska förberedelser

Mina släktingar har förvånat sig över att man numera behöver visum till Senegal, men nu har jag äntligen gjort föranmälan och visumet fås senare på Dakars flygfält. Sedan gäller det bara att ha passfoton och kopior med sig. En hel massa annat praktiskt har också klarnat. De sista malariatabletterna för ett år framåt hittade jag att köpa i Helsingfors. Imorgon får jag hjälp med några bokföringsfrågor och annat på FMS. På tisdag träffar jag Petrus församlings ungdomar. Jag har också hunnit träffa Karleby församling och väckelserörelsen Kyrkans Ungdom på en och samma gång igår. Det var fint. Så, det börjar arta sig. Ikväll ska jag ta det lugnt och träffa en vän. Skönt!

----------
Tärkeimmät käytännölliset asiat ovat nyt järjestäytyneet: viisumi, ajokortit, vuoden malarialääkkeet, tapaamisia SLS:llä ja seurakuntavierailuja. Tätä iltaa aijon ottaa rennosti!

helluntaiaika-musiikkia

Att säga "ja" vid altaret

Det är jätte skönt att vara i Finland! Jag njuter av att allt är bekant, av att kunna språket och av att träffa människor som jag kännt länge. Jag är tacksam över alla fina kontakter jag hade i Frankrike och är ivrig att få fara till Senegal om två och en halv vecka. Ett tag kändes det som ganska mycket att organisera ännu inför avfärden, men nu har det arbetet börjat komma igång också. Dessutom var det roligt att få säga "ja" vid altaret i söndags. Ja, till det uppdrag som väntar. (Det var missionärsvigning på missionsfesten.) Och jag tyckte det var roligt att kunna dela det med några av dem som jag gått missionskursen med. (Kursen heter något annat numera, men jag glömmer alltid vad det var.)

Det är bara nåd alltsammans! (Stort leende!)


notis om missionsfesten

fler foton

__________________

Olen iloinen niin monesta asiasta: Ranskan tuttavista, Suomessa olemisesta, lähetysjuhlien siunaamisesta, lähtemisestä kahden ja puolen viikon kuluttua... Tällaiselta armo tuntuu!

kuva lähetysjuhlien siunaamisesta

Rösta i Lyon och material

Jag har besökt Lyon en andra gâng. Denna gâng för att rösta i EU-valet. Efterât for ett gäng finländare ut och äta i gamla stan. Det var rätt trevligt, men jag var trött sâ finskan fungerade inte som det brukar ;) Fast jag mâste säga att jag aldrig haft en lika festlig röstningserfarenhet. Rekommenderas!

Jag hade lite övervägt att ta en runda via Marseilles, men kom fram till att jag bara ville ta det lugnt. Pâ kartan fanns en park som var lätt att ta sig till sâ jag tänkte fara dit och bara sitta i gräset. Det visade sig att det ocksâ var en djurpark och gratis! Râkade ocksâ träffa en finsk mamma som var i parken med sin dotter. Det har varit finskt veckoslut.

Därefter styrde jag kosan till en katolsk bokbutik. Där hittade jag till min glädje en hel del böcker som kan vara till nytta i barn och ungdomsarbete. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja hitta sâdana. Dâ jag kommer till Vichy ska jag försöka fâ tag i lite material till BAFA ocksâ. Det är ett franskt skolningsprogram fördem som vill arbeta med barn och unga och en kortkurs som ger ett certifikat i Frankrike. Det kan ge bra idéer.

Studier i Vichy 2

Glad pâsk!

Jag har känt mig en aning lat den senaste tiden. I förrgâr läste jag lite wolof istället för att ta itu med en bokrecenstion, och häromkvällen gick jag till strandkafét och spelade spel med min granne. Men igâr hittade jag motivation sâ till den grad att jag tog en joggingrunda, städade och skrev en intressant uppgift som verkligen gav mig flow (under flera timmar).

Förra veckan hade jag en lärare, denna vecka var det en annan och nästa vecka blir det en tredje, som jag träffat tidigare och som jag gillar mycket. Denna veckas lärare har haft oss att skriva formella brev, men med en liten tvist som gör det hela mycket mer spännande. (Moddalärare kan spetsa öronen ifall ni inte redan känner till övningen... vilket ni ofs säkert redan gör.) En av uppgifterna var att skriva ett klagobrev till sin hjärna, och att svara pâ nâgon annans klagobrev.

Gârdagens läxa var att välja tvâ historiska personer och skriva till den ena i egenskap av den andra. Det viktiga var att tydligt förmedla avsändarens känslor. Jag valde att skriva ett brev frân Jesus till Rosa Parks. Ok, inte vidare originellt att skriva kärleksbrev frân Gud i relliskretsar, men jag blev inspirerad. Det blev mitt längsta (franska) verk hittils. Jag är riktigt nöjd. Infogar en kort snutt om Rosa Parks. Den som vill öva sin franska kan läsa textningen.

Religionsdialog (och intyg)

Nu har jag ett intyg på att jag klarat B2 nivån. Det lyckades! Nästa månad börjar en ny eftermiddagskurs. Jag har valt skriftlig produktion. Lite torrt, men antagligen det jag behöver. Hoppas jag får öva mig att skriva predikningar!

Jag känner en del muslimer på skolan. Eftersom jag är intresserad av att diskutera religion, och eftersom många muslimer tar religion som en naturlig sak, har jag haft några upplysande samtal. Jag har fått lära mig om muslimsk respekt för Maria, Jesus som den äldsta människan, Messias (Jesus) som religionens renare, små detaljer om sättet att uppfatta chia-inriktningen, tanken att Muhammed nämns i Bibeln mm.

En av mina kompisar blev förvånad då jag, som svar på ett uttalande, konstaterade att alla kristna tror att Jesus är Gud. Sedan fick jag fundera lite om jag borde nyansera mitt uttalande för att vara helt klar. Det är nämligen en definitionsfråga vad som menas med "alla kristna". Jag känner en hel del människor i väst, för vilka treenighetsläran inte alls är klar. Som lärare brukar jag bl.a. berätta att Gud är sin egen son och sin egen pappa för att väcka till eftertanke. Men eftersom jag är lite osäker på vilken definition mina vänner har på vad som är en kristen, tyckte jag att det nog var helt okej att presentera vad de kristna kyrkorna står för.

Andra frågor jag funderat på är hur man ska uttrycka sig i detaljfrågor där uppfattningarna tydligt motsäger varandra. En kompis ville i all välmening berätta att Bibeln blivit förvanskad av judar och kristna, inte för att attackera (han var mycket mån om att betona likheter mellan kristna och muslimer), men helt enkelt för att jag skulle få korrekt information. Jag tycker förstås att jag har ypperligt goda skäl att påstå motsatsen till det han sade. Men samtidigt vet jag hur stor del tron spelar i människors liv, och att motsäga något som tydligen står i Koranen, är som att ifrågasätta hela paketet.

Så hur balanserar man mellan respekt för den andras tro å ena sidan och tydlighet då man representerar sin egen tro å andra sidan? Jag konstaterade att jag kände till att muslimer tänker så, men att kristna inte tror det. Sedan nämnde jag några orsaker till att jag inte tror Bibeln förvanskats. Han bortförklarade en av orsakerna utgående från sin tro. Jag konstaterade att det ur islams synvinkel var ett logiskt resonemang, även om jag uppfattar saken på ett annat sätt från min synvinkel. Jag tror vi båda kände oss nöjda efteråt och jag tror att Gud också var nöjd.

Idag diskuterade jag länge med en arabisk tjej - om religion, men också om mycket annat. Be gärna för mina muslimska kompisar, för våra samtal och för att det inte skulle uppstå onödiga och skadliga missförstånd mellan oss.

3/4 DELF B2

Jag har nu avlagt hör- och läsförståelsen, samt skrivuppgiften för DELF B2. Den senaste veckan har jag insett att provet egentligen inte är så strängt som jag hade trott. Skönt!

Å andra sidan vet jag att jag har presterat bättre i övningar än under själva provet idag, speciellt i den skrifltiga delen. Den hann jag inte avsluta. Jag skulle ha skrivit tre meningar till för att formen skulle vara rätt, men jag slutade då de sade att tiden var ute. Kunde lika väl ha fortsatt som flera andra provskrivare... Fast i det långa loppet spelar det ingen roll alls. Och det är skönt att veta.

Imorgon ska jag argumentera på franska utgående från en text. Det är viktigt att kunna kommunicera kulturellt acceptabelt, t.ex: "Jag håller helt och hållet med dig, MEN..."(Läs: egentligen tycker jag tvärt om) istället för: "Nej det tycker jag inte..." Måste erkänna att det är mer diplomatiskt på det franska sättet :)

Efter maten gick jag till tågstationen och köpte biljetter. Ska ta en veckas semester i Taizé. Hinner se mig runt en dag i Lyon också.

Nu far jag

Nu bär det strax av till Frankrike. Väskorna är packade, men jag övernattar ännu i Helinsgfors.

Församlingsbesök

De senaste månaderna jag hunnit med flera församlingsbesök. Det har varit mycket givande. Alla församlingar är lite olika och det är härligt att se att det finns människor som brinner för mission. Man kan också få en hel del idéer för olika arbetsformer genom besöken.

Det började i Karis. Efter flera år på Ungdomens kyrkodagar och ett år på Lärkkulla var där verkligen hemtrevligt. På kyrklunchen presenterade församlingarna i prosteriet de missionsprojekt de hade och det var en imponerande mängd arbete som görs! Jag blev riktigt tagen. Om det görs så mycket för världen i ett prosteri, vad görs det då inte i hela Finland!

Grankulla var nästa i tur. Det var min egen hemförsamling och jag har besökt olika grupper under olika perioder. Under det sista besöket välsignades jag både av representanter för den lutherska och den metodistiska församlingen. Det är roligt att se detta samarbete och det kändes verkligen som en avskedsfest. Jag hade nyss slutat arbetet på skolan och där fanns många människor jag kommit att hålla av väldigt mycket. Rörande. Tack Grankulla!

Välsignelse i Grankulla. Foto: Magnus Lindholm.

Hangö församling hade jag inte besökt många gånger i mitt liv, men förvånansvärt många bekanta fanns där också. Det visade sig att flera känner till Senegal och engagemanget för mission är starkt. Roligt! Att träffa konfirmanderna var också en upplevelse. Många kom på idéer om vad man kunde göra för världen.

Nu är jag Vasabo. Här har jag sprungit på ungdomsprogram som tonåring, här har jag auskulterat och varit sommarteolog och här kommer jag att vigas under missionsfesten i sommar. På trettondagen var det besök både i Sundom och i Trefaldighetskyrkan och så blev jag fotograferad för tidningen Kummin.

Igår träffade jag Borgåbor. De har även andra senegalmissionärer, en stor dos både humor och allvar samt regelbundna kvällar för andakt, förbön och gemenskap. Gudstjänsterna lär också förberedas av olika  planeringsteam 1,5 veckor på förhand. Inspirerande!

Om det är något jag fått lära mig under besöken, är det att arbetet inte är mitt utan vårt. Det görs mycket på hemmaplan! Ytterst sett är arbetet förstås Guds. Om man menar att Jesus Kristus är Herre måste man ju faktiskt lyssna på vad han säger också. Hur kunde han annars vara Herre? Men det är ingen tyrann det är frågan om, utan den mest konstruktiva ledaren som finns.

                              "Servant and King rescued the world. THIS is our God!"