Framme!

Nu är jag då äntligen i Senegal! Resan via Frankfurt och Madrid gick bra. Eftersom det blivit rätt korta nätter sov jag mycket under flygresorna. Den lilla turbulens som stundvis förekom vaggade mig rogivande mot motorernas bakgrundsljud. Det var inte ens så varmt då jag kom ut på flygfältet. Det biometriska visumet tog visserligen en lång tid att köa till, men rätt så effektiva var de, trots allt, i min mening.

Lite konstigt var det då jag kommit fram och fick tid att tänka. Jag är så van numera att vara turist, så jag fick påminna mig om att jag faktiskt skulle stanna, vilket ledde till tanken: "Jag ska faktiskt stanna!" Jag tänkte på mitt sommarliv i Finland och var på vippen att få hemlängtan. Men det gick över. Jag blev mycket väl emottagen av min förman och hans fru vilka är bekanta sedan tidigare vistelser i landet. Vi har många spännande diskussioner. De är också teologer.

Igår åkte vi runt i Dakar och tittade på möbel och husgerådsbutiker. Det kändes inte som att vara i Afrika. Stan har förändrats, men visst finns det också det typiskt senegalesiska. Wolofen hörs överallt. Så bekant och endå förstår jag inte vad som sägs. Den upplevelsen kanske kan symbolisera min relation till Senegal också. Ett exempel: I butiken berättade en försäljerska vänligt och professionellt om de kylskåp vi såg på. Vi log vänligt mot varandra, men sedan började hon stirra ut i tomma intet, vilket förbryllade mig. Först senare på dagen insåg jag att hon var artig genom att inte titta oss i ögonen (så gör man här), medan jag antagligen stirrade ganska ohyfsat.

Eftersom vi bor bredvid en moské vaknar jag tidigt (enligt Senegalesisk tid), men det är faktiskt mest hemtrevligt med böneutropen (tycker jag än så länge). Då jag kom firades första dagen av Ramadan, så igår var det en väldigt lång bön. Jag tittade ut genom fönstret på dem som bad där nedanför och förstod mycket väl varför de ville be tillsammans. Det är något speciellt över muslimernas bön. Fast... Allahu akbar! (Gud är större!) Och ikväll hördes även det mysiga ljudet av fåren som bräkte hos grannen. Ja och det första regnet föll också igår. Det var en ovanligt lugn liten skur.

Idag har jag besökt kyrkans center i Dakar, försökt få datorn att fungera med olika program som behövs och varit på vattengympa. Just nu trivs jag strålande. Imorgon reser vi till Fatick via M'Bour. Ska bli skönt att packa upp väskorna.