...och nu i Fatick!

Stan är lugn och skön! .. och varm. Mina kolleger från huvudstan (Dakar) var här i gästhemmet med mig några nätter och de konstaterade att man inte hinner ut ur badrummet innan man är svettig igen. Jag å min sida hinner knappt ur duschen. Varmvattnet är svalare än kallvattnet, eftersom vattenvärmaren inte är på och det vattnet tydligen finns i skuggan. Jag vet inte när mitt hår varit torrt senast. Men jag måste säga att det inte alls finns så mycket insekter, viket förvånar mig. Nå, regnen har inte kommit igång ordentligt. Första regnet kom alltså under min första dag i Dakar och det andra kom igår. Det var i båda fallen frågan om korta försiktiga droppar, trots att gårdagens regn nog gjorde stort väsen av sig med blixtar och strömavbrott och underbar vind. Jag var på taket hos mina kolleger då det började. (Jag tvättade kläder.) På vägen hem träffade vi på grodor. Sedan barndomen kallar jag dem Swapo-anhängare eftersom vi tyckte att deras kväkande lät som det ordet. 

Jag har redan besökt Mbour (en kuststad där jag bott de flesta av mina Senegalår) två gånger. Den har växt ihop med turistorten Saly. Den skylt som ledde till hotellet var förr omringad av åker, nu av hus. På vägen från Dakar stannade vi och köpte kylskåp mm. och idag var det dags för mat- och annan handel. Jag har träffat Paul Sene, som jobbade med pappa och min äldsta bror, på brunnscentret. I Fatick träffade jag Say. Pappa har en massa hälsningar av Issa och senaste husets ägare. Jag fick flera uppmaningar att hälsa, men namnet har jag glömt. På centret i Fatick träffade jag också en massa människor bl.a. min blivande arbetskamrat för barn- och ungdomsarbetet. Tyvärr har jag ännu inte hunnit göra som man ska här: sätta sig ner och tillbringa ordentligt med tid med gamla bekanta. Men jag planerar att göra det. Artisten Seck har jag också hunnit träffa och vi satt faktiskt någon timme under samma träd tillsammans med en pastor som hade mycket spännande att berätta om ungdomsarbetet. 

Här följer några bilder jag hunnit ta specifikt för er läsare!

Vyn från mina kollegers balkong i Dakar.

Äkta skymningsljus (härligt) över köket till gästhemmet i Fatick. (taget från tappan)

Varje hus har en mur runt sig, även gästhemmet i Fatick, där jag nu tillbringar min första natt ensam i Senegal. 

Gården är Senegalesernas egentliga vardagsrum.

Gästhemmet från köket. 

Mina missionärskolleger. 

Såhär kan det se ut i Mbour.

Eller så här... Fast det här tror jag är i Saly.

Längs vägen mellan Mbour och Fatick. Det känns fortfarande enbart naturligt att vara här.
På vägen hem såg vi en stor lastbil som hade vält rätt över vägen. Där fanns också en tank... Alla blev tvungna att köra av vägen för att komma runt. Det fanns redan flera olika väl använda rutter runt de välta fordonen, så det gick bra.