Husdjur?

Jag har sedan länge vant mig vid att dela mitt hem med ödlor, myror, kackerlackor och andra insekter. Det är faktiskt inte så illa som man kunde tro. Det finns en slags svarta getingar som bygger lerbon för sina larver och dem skulle jag gärna vara utan, men oftast är de nog inga problem. Då jag stöter på nya insekter brukar jag fråga nattvakterna, eftersom jag inte vet hur obehagliga följder en del insekter kan ha. Vissa svider ordentligt, andra bränner. Dem har jag lyckats undgå och varken ormar eller skorpioner har hälsat på i mitt hem. Mycket tacksam!

Däremot har jag fått besök av myggor (inte så många hemma tack och lov) och en fladdermus t.o.m. i sovrummet en gång. Delvis fixade jag själv att vräka djuret m.hj.a. ljus som lockbete, delvis fick jag hjälp av tidigare nämnda nattvakt. Ett nytt inslag sedan regnperioden är stora svarta skalbaggar som låter som syrsor i kubik. Mycket starkt ljud. De är ofta i badrummet och slutar inte av att jag gormar åt dem att vara tysta. Att röra på sig är mer effektivt 😀.

Till de trevligare inslagen hör hönor och getter som tar sig in på gården på egen hand och ibland behöver hjälp att komma ut. Ett annat trevligt, men också problematiskt inslag, är "min" hund som lite oväntat kom med huset. Den är sin egen herre och vill kunna komma och gå som den vill. Nu har vi blivit vänner, men ibland ställer den till trubbel genom att inte släppa in andra människor. Jag gillar sällskapet, men har inte möjlighet att ta hand om en hund som man borde: promenera, se till att den får mat och sällskap regelbundet även då jag är på resa eller semester osv. Speciellt som den inte är så pålitlig. Det är också lite komiskt att det utanför min port allt emellanåt går att hitta horn, ben, skallar osv. 

Senegal är ett färgrannt land där det inte är tråkigt iaf. Och jag trivs, även om det ibland kan vara lite tröttsamt. 

Magal Touba

Inget bröd i hörnbutiken. Flera restauranger stängda liksom även järnaffärer mm. Jag har redan fått flera förfrågningar om att betala 1000-3000 cfa (2000 cfa är ca 3 euro) för att bekosta okänt folks vallfärd till Touba och jag förväntas svara ja. Jag gav 100 cfa till en person, men det var tydligen lite förolämpande... 

Dessutom fastnade jag med bilen i en gren av träsket som vuxit fram utanför arbetscentret. Här har regnat dagligen en lång tid. Det för med sig en del extra olägenheter. Lampan i mitt sovrum vägrar stänga av sig på natten ifall den varit tänd en stund. Då strömmen går och kommer

blinkar den till oberoende av om den varit tänd eller inte.  Därför ville jag köpa en stege i järnaffären så jag kunde byta ut den. Antar att jag får vänta till  veckoslutet. Senegaleserna har viktigare saker för sig.  Jag menar det. Tro prioriteras.

Regnperiod

 

Klippeti klopp

Då jag backade ut bilen från min nya gård hörde jag klövar klappra ljudligt någonstans. Det visade sig vara dessa två. Kanske det säger något om min uppgivenhet att jag inte ens försökte sjasa bort dem. De skulle bara klättra tillbaka så fort jag farit. 

Samtal

Jag har varit rätt så nere sedan några dagar. Efter kyrkan talade jag med en av mina vänner om det. Då sade hon att det är en bra sak att vara ledsen emellanåt. Det betyder att Gud inte glömt dig.

Jag förstod förstås ingenting, så vi måste disutera saken ganska länge. Tydligen är det inte bra att vara glad för länge... eftersom livet innehåller både glädje och sorg. Kan inte säga att jag håller med om det... Men diskussionen i sig var trösterik. Logiken kanske är ett sätt att stå ut med problem. Till det hela hör att många senegaleser tror att allt är Guds vilja, både lidande och glädje. Inch Allah rekk. 

Tja, jag orkar inte fundera för mycket på det. Ibland är det lite väl mycket att ta in av det som är annorlunda. Också då det väcker nyfikenhet. 

Ännu en talande sång

 

Den här sången började snurra i mitt huvud en dag då jag körde till jobbet. Sedan ville jag ta reda på mer och det visade sig att den är skriven i samband med Berlinmurens fall. Den känns på något sätt uppmuntrande. Samtidigt känns det också på lite bekant att det skulle behövas en viss dos galenskap för att klara galna tider... åtminstone sådär bildligt talat. Speciellt som jag börjat räkna med en annalkande hungersnöd i trakten...

Förändra era hjärtan

Den senaste tiden har två sånger berört mig. Den första handlar om att Gud kommer att göra en väg där det inte verkar finnas någon väg och att Han verkar på sätt vi inte kan se. Och det stämmer. Jag har varit med om det många gånger, speciellt de senaste åren.

Den andra sången sjöngs under askonsdagens mässa: "Förändra era hjärtan: Tro på Den goda nyheten. Förändra era liv: Tro på att Gud älskar oss." Båda sångerna talar om tillit till Gud och om hopp. Den uppmuntran har varit viktig för mig dessa tider och hoppet vill jag dela. Att byta ut oro till en nyfikenhet på vad Gud håller på att göra eller hur Han kan vända det svåra i något bättre.

Tak

Efter flera år i landet har jag äntligen insett att tak inte är en förlovningsfest utan det muslimska bröllopet. Dessutom finns i Senegal kristet bröllop, traditionellt bröllop och lagligt äktenskap dvs vad man i Finland kallade bröllop på maistraten tills för någon tid sedan. Det tar tid att lära sig saker och ibland måste man lära sig saker på nytt, då man missförstått.  Grattis till bröllopsparet! Och kul att äntligen besöka Diobaye som jag hört om från vänner i flera år. Byn är för övrigt känd för miis, en traditionell årtidsfest.

Syskon i tron

 

Efter en intensiv vecka av projektplanering som sannerligen tärt på krafterna, körde jag först till min goda väns familj och njöt av den bekanta gemenskapen och senegalesiska dofter. Strax innan en väldigt sen lunch ringde telefonpåminnelsen om att kvinnorna skulle ha bibelstudium. En trekvart efter utsatt tid anlände jag med min kollega till kvinnocentret. Uppenbarligen hade mötet ombokats till nästa vecka pga annat program, men på plats hittade vi tre kvinnor från kyrkan vilka just slutade sitt arbete i anslutning till centret. Ingen hade egentligen tid för bibelstudium, men en kort bön kanske. Det blev ett bibelstudium. Kvinnorna, och den manliga vakten, blev allt mer hänförda av att dela andliga erfarenheter med varandra. Det slutade med innerlig bön och en allmän känsla av betydelsen av stunden och att bördor lyfts av en. 

Jag bara älskar hur alldagligt, självklart och naturligt den andliga dimensionen av livet är här. Man behöver inte göra det till något extra, men inte heller gömma undan stora delar av sin identitet. Ett tag kom det in en besökare från gatan. Han försökte hälsa tills han insåg vad som pågick. Även om han kanske inte kände till det specifika sätt vi utövde vår tro på, kunde han känna igen trosutövningens principer från sin egna muslimska tradition och konstaterade väl bara att han kunde komma tillbaka lite senare. Att folk ber fokuserat på gatan är en regel, inte ett undantag. (Vi var iofs inne på en gård.) 

Hur som helst, tack Gud för ikväll. Tack för den här veckan och den ledning och det stöd du gett. Tack för mina underbara medarbetare av olika nationaliteter och för möjligheten att vara här, att dela liv, skratt och strävan tillsammans! Tack för 'teranga' ( senegalesisk gästfrihet). Tack att du tar hand om världen med alla dess kriser och att du har lovat att allt ska sluta väl en dag.

Bzz-zzii-ii-iii

Myggor, myggor. Randiga, svarta, små, diskreta, blodfyllda eller tomma. Det var vad som finns på byrån. Strömmen hade gått, så varken fläkt eller luftkonditionering höll dem borta. Myggmedel funkade sisådär. Byxor och skarf över armarna var ännu bättre. Skönt att vara hemma ur den synvinkeln, men jobbet var annars trevligt. Hade flow.

Isolering

En kollega sade en gång att åtminstone Dakar är tystare än andra afrikanska ställen hen varit på. Det stämmer säkert. Hur som helst är jag idag glad att huvudvärk inte ännu hör till mina covid symptom. Vet inte om det är grannskapets bröllop eller lokalpolitiker som festar nu då jag inte får förflytta mig någonstans. Har haft ganska lindrig sjukdomsbild. Be gärna att det inte blir värre.

Kulturskillnader

De intar position. En ställer sig tätt mot väggen och lyfter sitt vapen innan de båda siktar mot mig och avfyrar sina leksaksgevär. De är gulliga och välmenta: Kommer lydigt fram, svarar artigt på frågor och låter sina vapen fotograferas då jag frågar om jag får det. Leksakerna har det fått som gåva i skolan, om jag förstått rätt.

I Finland lär man barn att man aldrig siktar på människor ens på lek. Eller...  åtminstone lär vissa vuxna det. Jag minns hur förbryllad jag var i skolan då vi förbjöds leka att vi sköt varandra. Våld överhuvudtaget var något man tog hårdare på än jag var van med från mitt första hemland (läs Senegal). Det var inte sällan jag kläckte ur mig saker som: "Jag ska döda dig" och det föll sannerligen inte i god jord hos österbottniska lärare. Här är det däremot normalt. Inte konstigt att jag hade rykte om mig att vara våldsam både verbalt och fysiskt. Å andra sidan lär sig senegalesiska barn att vara artiga på ett sätt man verkligen inte är i Finland. Gränserna går helt enkelt på olika ställen. Våld är t.ex. också betydligt mindre tabu i Amerika än i Norden. 

En annan intressant grej handlar om hur man talar. Då en kollega blev tvungen att återvända till sitt hemland lite bryskt tänkte jag att det kunde vara roligt att ge hen en lista på kraftuttryck på wolof. Kanske inte direkt svordomar, men sådant man säger då saker inte går som man önskat. Det visade sig att det inte finns sådana ord. I Senegal är det lite tabu att visa ilska eller frustration. Däremot finns det en hel myriad förbannelser och färgstarka förolämpningar att ta till. Av någon orsak är det inte lika allvarligt, även om man ska vara väldigt noga med när man använder dem. 😄 I Finland har vi t-skjortor med "kiroileva siili" och bekanta lärarkolleger har konstaterat att det är svårt att hitta finska filmer där man inte svär som borstbindare.