Glad självständighetsdag Finland!

En god självständighetsdag önskar jag oss alla finländare. 

Hyvää itsenäisyyspäivää meille kaikille suomalaisille! 

Suomen itsenäisyyden juhliminen Senegalissa tuntuu hyvältä. Olen saanut onnitteluita ompelijaltani ja työkavereiltani. Linnanjuhlien seuraaminenhan on traditio ja antaa mielyttävää yhteyttä Suomeen. Silti afrikkalaisten suurlähettiläiden vaatetus tuntui kodikkaammalta tässä vaiheessa elämää :)

Under festen på slottet intervjuades krigsveteraner och Finlandia-hymen sjöngs. Det fick mig att tänka på att Finlands historia både är lång och kort. Det är inte länge sedan vi var en fattig, i andras ögon ganska obetydlig folkgrupp. Genom samarbete byggde folket ett samhälle som blev fritt och ett av de sk. lyckligaste i världen. Exemplet på sådan förändring ger hopp för länder som kämpar med stor fattigdom eller konflikter.

I början fanns inte i Finland en känsla av att vi var berättigade till allt möjligt. Jag tror det är vanligare idag, då vi fötts i ett land där våra rättigheter på många sätt respekteras. Vi unga (ja, jag hör väl ännu dit ifall presidenten också kan kalla sig en av de yngre) borde minnas att förvalta det som tidigare generationer har gjort för att vi ska ha det bra. Det är inte självklart att det alltid kommer att vara så. Måtte vi inte i själviskhet slösa bort välfärden. Må vi göra vår del för att även göra hela världen till en bättre plats. Sådant har Finland faktiskt också gjort en del. Idag är jag är hoppfull eftersom många av våra tonåringar är engagerade för miljön. Vi får be för den generationen!

Jag vill också tacka mitt land för att jag som kvinna har så många möjligheter, som inte alls är självklara för kvinnor i stora världen. Min bön är att det ska få fortsätta och bli ännu bättre för alla!

Ingen är fri innan alla är fria.
Kukaan ei ole vapaa, ennenkuin kaikki ovat vapaita.

Åt vilket håll borstar du brödsmulorna?

Då jag som barn nyss hade flyttat till Finland satt jag hemma hos en klasskamrat. Hennes föräldrar ställde mig plötsligt till svars. Jag hade borstat ner brödsmulor från bordet. Ingen hade någonsin sagt något om det förut och jag hade inte ens tänkt på att smulorna hamnade på golvet. Det var sannerligen förvirrande. Min kompis föräldrar fick mig att fundera på vem som skulle sopa upp smulorna. I Senegal hade det alltid varit Fatou som gjorde det, men i Finland var det förstås en annan sak. Sedan dess har jag alltid borstat smulorna i en liten hög uppe på bordet och ofta satt det in skräpkorgen efteråt - tills nu.

Nu har jag börjat borsta smulorna på golvet igen. Golvet sopas nämligen ofta, då dammet faller snabbt. Golvet är inte heller en plats jag kommer i kontakt med så värst mycket längre. Brödsmulor på golvet har inte samma praktiska konsekvenser i Fatick som i Finland. Och i ett senegalesiskt hem är det ännu mindre relevant. Vanligen har man ingen roskis inom synhåll. Man sitter mest ute på gården. Om man tappar mat sopas det upp efter måltiden och slänger man ett papper sopas det också upp ur sanden allra senast nästa morgon. Så det finns egentligen ingen orsak att lära barn att slänga skräp i skräpkorgen. Följden är att alla slänger sitt skräp (t.ex. plastpåsar för dricksvatten under en begravning) varhelst de råkar befinna sig på stan eller hemma eller på vägen. Förr var det inte heller något problem, eftersom nästan allt var ekologiskt nedbrytbart. Det åts ofta upp av djur. Men idag är det ju ett gissel.

senaste veckorna i bilder

En ledig dag styrde jag kosan till Foundiougne med mina kompisar. De håller på att bygga en bro över havsarmen och de har kommit mycket längre än jag förväntat mig. Snart kanske den jobbiga färjan är ett minne blott.

"Årligt" besök i Faticks församling. Vi talade om pilotprojekt, söndagsskolan, ansvarsområden och till slut bad vi alla i ring om beskydd för barnen i församlingen.

Vi har återupptagit bibelstudierna i vårt kvarter. Först lyssnar vi på Markusevangeliets audi-version (2 kapitel) och sedan funderar vi vad som berört var och en och hur vi ska tillämpa det under veckan. Veckan därpå berättar vi hur det gick. Konceptet är nytt och obekant för mina vänner, men några orkar komma iaf. Jag har tagit fram adventsljusstaken så vid "testunden" blir det lite finländskt mys.

På självständighetsdagen träffades missionärerna för att fira tillsammans i Dakar.

I lördags var det dags för bröllop i en av Faticks kapellförsamlingar. Kören hade övat länge och gjorde väl ifrån sig. Jag tycker församlingens gudstjänstliv har blivit så mycket bättre. (Tacksägelseämne) 

Världsförbättring, eller en liten (liten!) djupdykning i motståndets hav

En kväll satt jag med min goda vän och funderade på invandringsfientlighet. Vi grävde i vårt eget känsloliv och i vår erfarenhetsbank för att försöka förstå dem som …värjer sig?/hatar? Det var fruktbart och vi lyckades hitta flera exempel på bidragande faktorer:

1. Bekvämlighet: 

a) Man vill/kan inte anstränga sig för att anpassa* sig eller lära sig något nytt t.ex. nya synvinklar

b) Det är enklare att vara nej-sägare än att hitta konkreta initiativ till förbättring

2. En rädsla för det okända:

     a) Reella negativa risker som kan slå in

b) Risker man inte kan förutse och som därför är än mer skrämmande

3. Grupptillhörsel:

a) Förlorad identitet: Förändring* leder till att man måste lämna något, vilket kan vara nog så smärtsamt

b) En känsla av att höra till

c) Då man accepteras vill man dela gruppens värderingar. Så tänker ju vi.

d) Om de är sämre än vi, är jag bra. Ju sämre de är, desto bättre är jag. Skillnaden mellan mig och de som är ”bättre” än jag, har mindre betydelse. Kanske de som tror sig vara bättre, egentligen har fel.

Ok, där har vi några orsaker, nu gäller det bara (J ”bara”) att hitta lösningen. Det är nog långt till att hitta fungerande koncept till upprättelse och försoning, men min intuition säger mig att man antagligen borde börja i 1a och 3b.

The land of opportunity

Det är konstens natt i Vasa. Jag går omkring och ler nästan hela kvällen. Tänk att det finns så mycket! Vilket otroligt utbud på kultur! Vilka möjligheter till kreativitet! Och så mångsidigt! Och lett av andra människor så att man bara behöver ta sig till ett ställe och sedan låta sig ledas. Vad skönt! En annan kväll sitter jag på After Eight och tar del av en välregisserad konsert som får det att spritta i benen på mig och tillfredsställer mitt medeltida intresse.  Bastubad, barfota fötter i mossa, skogspromenad med älgflugor, klättring på sten i barndomens skogar, plocka äpple till sylt, räfsa slagen äng. Så exotiskt och erfarenheter som känns som gamla bekanta. Ja, Finland är verkligen möjligheternas land!

Under konstens natt fanns två tält för utveckling av staden. Man bad att få mina idéer på vad som kunde förbättras. Jag kom inte riktigt på något, bara det som var bra: Hälsovård, äldrevård, välorganiserad infrastruktur, mångsidig och hälsosam mat, bibliotek, drickbart vatten i kranen (en lyx som iofs kanske inte är rätt), ett levande kulturliv, loppisar, återvinning, sopsortering osv. Senare kom jag på att det som borde åtgärdas, inte bara i Vasa utan i hela landet, är överkonsumtionen. Det är ett enormt överflöd. Jag skäms inför senegaleserna. Antagligen är det en rättfärdig skam. Och ändå hänger jag mig år konsumtionen på ett orättfärdigt sätt. Arbetaren är värd sin lön, men arbetaren behöver inte ha ett överflöd. Av den som getts mycket kommer också att begäras mycket. Jaha Finland, vad kan vi säga att vi gjort för världen?

Pengar

Det är vanligt att barn som ser mig på gatan säger ”toubab”. Nästa sak de säger är ofta: ”Ge mig pengar”. Min vita hud betyder att jag har pengar och att det är ok att fråga burdust, enligt vad många av dem lärt sig.  Det får mig ofta att känna mig som mindre än en människa. (Men det är inget emot vad vi vita har gjort och gör mot t.ex. afrikaner.) Jag har också många fördelar av att vara vit. Ofta får jag gå först i kön (vilken kan vara pinsamt) och jag får ofta en viss slags hedersbetygelser. För att inte tala om alla gånger jag blir förlåten för att inte förstå de kulturella tabbarna. Hur som helst kan jag bli irriterad av att ses som ”Bank of Africa”. Jag har börjat be barn att ge mig deras skor då de uppmanar till donationer. Barnen blir alltid lite förvirrade av min begäran och reagerar olika… Vissa har inte ens några skor att ge.  

Det är svårt. För jag har sådana otroliga mängder pengar i jämförelse med andra här. Jag tänker på semesterresor jag gjort då jag bodde i Finland. Jag skäms visserligen inte över att ha gjort dem och det fina det gett mig, men nog över att världen är så orättvis att de pengarna kunde ha använts till en årslön för en senegalesisk familjefar. En gång försökte jag påvisa för någon att det finns de som är fattigare än kyrkans kristna och att de kristnas uppgift är att hjälpa de fattigaste. Med tanke på min rikedom klingade mina argument rätt tomt för den människan.

En dag for vi till torget för att inhandla livsmedel till nästa veckas söndagsskolseminarium. En grupp unga män klädda på ett visst sätt räckte fram en skål att sätta slantar i. Jag tog dem för Bay Fall, som samlade pengar för sin marabou (muslimska ledare). Så jag sade: ”Ge min kyrka era pengar.” (För är inte det motsvarigheten till att Bay Fall ber mig ge deras ledare pengar?) Alla skrattade förvånat. Då de gått förklarade min vän vad de egentligen handlade om: Ynglingarna samlade pengar för att kunna bjuda människor på gatan kaffe, och ibland bröd, då tiden kommer att bryta fastan vid skymningen. Jag kände mig rätt dum…

Tack!

Hej!

Jag vill här tacka för kort, julklappar, julbrev och annan korrespondens jag fått i december. Ofta anländer det först i januari, men det är precis lika välkommet då också! Jag är dålig på att sända tack till var och en enskilt, men det är en stor uppmuntran att få hälsningar hemifrån. Så tack för er omsorg och att ni tagit er tid! Jag uppskattar det storligen!

Anna-Lena

Sankta Lu...

Jag blev inspirerad så jag tog vad jag hade hemma: Järntråden är rostig och ljusen är i olika storlek, men det blev rätt så okej - men inte en bekväm krona.

Finländska fester har alla sin egen prägel pga årstidsväxlingar förstärkta av mat och musik. Ju mer jag läser om det på nätet och tänker på hur jag skulle förklara det för en senegales, desto mer verkar det som om vi nog har bevarat en hel del av förkristna traditioner... Eller smält ihop dem med våra andra traditioner. Det ter sig också logiskt för mig att se kapitalism och sportiver som ett uttryck för religiösa fenomen (minus övernaturliga inslag... fast vidskepelse lär vara vanligt inom sportvärlden). Kanske jag behöver förklara mig: Ofta talar västerlänningar om religion som ett socialt fenomen  till skillnad från andlighet som ses som mer individuellt. En tolkning av ordet religion kommer från
 re (igen) + ligare (koppla). Går man till ett av de stora varuhusen i Dakar är det som att vara i en europeisk julyra och många muslimer firar den kapitalistiska julen. Mänskligt beteende är intressant och mångfacetterat. Gränser flyter ihop beroende av hur man tolkar begrepp.

God adventstid och grattis Finland 100 år!

Sitter i Faticks morgonkyla med en sjal och en varm kopp te att värma mig. Så snabbt det går från svett till gåshud! Det här är den bästa tiden på året. Min adventsljusstake väntar på ljus nummer två och dammet torkar min näsas slemhinnor. Kanske det blir bättre när jag hunnit nöta bort fem veckors sandvindar från myggnät och annat.

Hittade följande klipp med en julsång jag nyss fastnat för. Lite testosteronstint, men annars helt sjukt bra. Vilken professionalitet! Det gör mig stolt över mitt land - hårdrockens högborg. Och budskapet är så stort!

Här nedan en hälsning från missionärernas självständighetsfirande. Missionärsbarnen leker i sanden, medan surfare fångar vågor i bakgrunden.

Lähetit lähtivät yhdessä ulos juhlimaan Suomen itsenäisyyttä. Yksi britti (aksentistaan päättäen) kysyi saisiko ottaa kuvaa meidän istenäisyyden symboleista. Hän tiesi tasan tarkkaan mitä olimme tekemässä. Kun tulin kotiin Fatickiin, päätin katsoa linnanjuhlia täkäläisen tuttavaperheen kanssa. Joskus on mukavaa esittää myös omaa kulttuuriaan toiselle.

Profeter och vardag

Veckans undervisning på det teologiska institutet är över. Vi har jobbat med profeterna som fördömde sina egna kungarikens orättvisor och varnade för följderna av att inte leva upp till det uppdrag de fått av Gud. De skulle vara ljus för nationerna, men förtryckte istället både sina egna och främlingarna som bodde bland dem. Det är lätt att dra paralleller till dagens värld och även till väst, som anser sig stå för mänskliga rättigheter.

Hebreiska till vänster och profeterna enligt deras tidsperioder.

Vakten till lägenheten där jag tillbringar veckoslutet var på humör att prata igår. Han känner till Yeumbel där institutet också är beläget och vi började prata om stadsdelen. Det var ett dystert samtal som mynnade ut i ett uppgivet konstaterande om att Senegals ledande släkter är korrupta och att livet här är väldigt svårt. Finns det någon framtid och någon positiv utveckling för vårt land, undrade han? Vad säger man? Det stämmer att här finns en hel del korruption och att det är sjukt svårt att ändra på ingrodda vanor och på grupptryck.

Men jag är här för att jag tror på en framtid för senegaleserna. Missförstå mig inte, jag ser inga snabba lösningar. Senegal har troligen en mycket längre väg att gå än Finland hade efter kriget. Vårt samhälle hade sedan länge tränats i de strukturer, institutioner och ideologier som dagens demokratier är uppbyggda på. Ta t.ex. läskonsten som funnits sedan hundratals år tillbaka. Men alla samhällen förändras. Det kan gå långsamt genom målmedvetna, ihärdiga, långsiktiga och mångsidiga insatser (t.ex. kampen mot tobak) eller genom oväntade omständigheter.

Vad jag vet, är att jag är kallad att göra min lilla bit här. Det kan lyckas eller gå åt skogen, men det här är min uppgift nu. Är jag den trogen kan det sätta igång en kedjereaktion som ingen kunde förutse. Eller kanske frukten inte blir stor. Kanske det bara är en droppe i alla rännilar som om några hundra år bär frukt. Vem vet? Men de människor jag möter är viktiga. Och detta ger mening åt mitt liv. OCH jag tror på den Gud som lovat byta ut stenhjärtat till ett hjärta av kött hos dem som sätter sitt hopp till Herren. Förvandlade hjärtan är vad vår värld behöver. (Hes 11:19)

Tack för finlandssvenska tidningar!

Det är så tacksamt att läsa finlandssvenska tidningar! Tack till er som besörjer mig med dem. Det hjälper att veta vad som pågår där hemma, men också annat. Idag läste jag Kummin och märkte att det var flera artiklar jag skulle vilja översätta till franska, så att mina kolleger också kunde ta del av dem. Det finns så mycket fint som görs i Finland i församlingar och andra kristna organisationer. Då man själv lever där tänker man inte på det, men i Finland finns en massa kunskap i teologi, pedagogik och psykologi som kan användas i det konkreta arbetet. Tack till alla er som engagerar er och gör saker för barn och unga! Tack till tidningar som sprider infon!

Bröllop, barnvälsignelse och blindtarm

Det är så annorlunda i Norden! Här finns möjligheter, frihet, starka naturupplevelser, familjen, svenskspråkiga vänner i stor mängd (tack att ni finns!) överflöd, hög levnadsstandard,  anonymitet, torr svalka, finlandssvenskt perspektiv på gott och på ont...

Det är bra för den som vill koppla om helt. Mina senaste dagar har varit uppslukade av en blindtarms operation. Den kom överraskande (gör det kanske alltid?) och gick förvånande lätt. Men det krävde en viss mental och fysisk omställning. Är tacksam att ha tillgång till finsk hälsovård! Tack alla skattebetalare!

Parallellt med detta är alla mina härliga människor som jag får återse. Bröllop, barnvälsignelse och vänners barn att träffa första gången. Och syskonbarn. Det är väldigt rörande vilket får mig att känna mig som Maria: begrundande i mitt hjärta.

Övergången mellan kulturer gick lätt den här gången. Kanske för att livet är mer stabilt efter tre år.

Vi måste arbeta tillsammans för allas bästa!

Det här är en TED-talk som inspirerade mig. Och jag blev väldigt glad, eftersom jag kunde vara stolt över mitt land. Men frågan är om jag kommer att kunna vara det länge till? Finlands placering har nämligen sjunkit med fem steg sedan dess. Men vad fint att den här slags listor finns och får sin röst hörd! Måtte det få oss att vara mindre själviska som grupp!