Målet

Jag älskar budskapet i den här serien av videon!
Här är visionen och målet.

Visa regeringen vad du tycker

Nu har du en chans att visa Finlands regering vad du tycker om nedskärningarna i biståndet. Det är ett upprop till regeringen om en humanare biståndspolitik.

Här finns info om nedskärningarnas följder: http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/aktuellt/en_snabb_nedskarning_av_utvecklingssamarbetet_drabbar_i_forsta_hand_kvinnor/

Mer info om namninsamlingen här: http://www.frikyrkligsamverkan.fi/wp1303/arkiv/3771

Här kan du skriva på: http://pelastetaankehitysyhteistyo.fi/sv

Kulturella tilldragelser

Veckoslutet har varit fyllt med trumning och uppståndelse i vårt kvarter. Först var det en kvinnlig initieringsrit (ndut) inför bröllop, men den märkte jag knappt. På fredagen kom jag hem för lunch då min hemhjälp beslöt sig att ta reda på vad det var för rabalder på gatan. Jag tänkte att det kanske igen var ett gräl mellan några skolbarn, men hon återvände upprymd och deklarerade att kankouran hade passerat huset. Det var förvånande eftersom kankouran försiggår  ungefär i september och då i området Casamance och i staden Mbour – inte i Fatick.

Kankouran hör ihop med en viss stams omskärelseriter och representerar en ande. Unga män klär sig i en gräsdräkt och går runt och beter sig hotfullt med macheten (coupcoup) i häderna. Jag minns det som en spännande lek i vår barndom. Alla håller sig på bra avstånd, men springer gärna efter för att se vad han tänker göra. Jag gav mig av med min hemhjälps syster, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så jag vågade inte gå så nära. Han väntade för att se om jag tänkte ta foto (en viting i röd kjol syns på långt håll), men hans kompis sade att de ville ha 1000 francs och det hade jag inte tagit med mig. Kompisen sålde också ”medicin”. I Casamance lever traditionella föreställningar och traditioner kvar betydligt starkare än hos oss här och därför uppfattas de ha starkare krafter än här. Min granne hade köpt ”medicinen” mot Satan (olycka och sjukdomar) vilket bestod av en hop rullat gräs och skulle användas ungefär som en tvål.   

Igår var det så dags för  en annan föreställning, simbou. Tre unga män hade klätt ut sig i skinn och målat sina kroppar. Sedan hade de dansföreställning på skolgården i grannskapet. Några grion (personer ur narrernas kast) stod för trummningen. Inträdet var 100 francs (ca 6 cent), men många försökte se utan biljett genom att sätta sig på muren, klättra in eller bara stå utanför osv. Alltemellanåt sprang männen ut för att ta fast någon friåkare och förde in dem i ringen där de förnedrades med slag eller genanta rörelser. Ibland blev någon tjej tvungen att dansa och trots att jag betalt måste jag göra det också. Hela idén är att underhålla och hålla upp spänningen. Killarna hade t.ex. också gått på eld och glas. En av dem skulle visst pierca tungan nästa dag. Det var nästan enbart barn och ungdomar bland åskådarna.

bröllop

Detta veckoslut firas bröllop i fem dagar i kvarteret. Kvällar och morgnar är fyllda med musik. Just nu är det trumning som hörs i hög hastighet. Försökte hitta något liknande på nätet men hittade bara detta. Varning, de dödar även en ko på videon.

Senegaleserna har olika slags trumrytmer beroende på vilken fest som firas. Man kan alltså kommunicera en hel massa med hjälp av trummor.

Glad självständighetsdag till alla finländare! Ta en titt på detta:  56 reasons to move to Finland

Domssöndag

Imorgon kommer jag att träffa Jesus. Han kommer antagligen att stå utanför min port på morgonen då jag ska backa ut på vägen. Hans kläder är trasiga och smutsiga och i handen har han en skål med gult lock som han skulle vilja att jag sätter slantar, socker eller ris i. Jag kommer att säga: "Nej, idag har jag inget, Jesus" och skaka sorgset och ursäktande på huvudet. Kanske jag möter honom en gång till vid centret då jag parkerat bilen. Han är kanske nio år. Jag kommer att svara på samma sätt, kanske försöka mig på en artighetsfras, och fråga hur de där hemma har det. Sedan kommer han och jag att bli förlägna, för vi vet båda att han saknar sin mamma jätte mycket och det är länge sedan han sett henne.

Jesu liv är hårt och han har knappast någonstans där han är riktigt trygg. Ändå har han tur som kommit just till Fatick. Här är livet inte lika otryggt som i Kaokack eller Dakar, och kanske Jesus har adopterat en kvinna som sin mamma för att ersätta den riktiga som finns långt borta. Hans nya mamma tvättar hans trasiga kläder och ser till att han får mat. Om Jesus har något problem kan han berätta det till sin nya mamma och hon tar sedan upp det med maraboun. Men det är ingen bra idé att jag skulle adoptera Jesus. Det skulle kunna leda till problem med det muslimska samfundet.

Jesus, hur kan jag göra för att hjälpa dig utan att stöda den som tvingar dig att tigga? Kanske jag måste börja gå runt med jordnötter i väskan?

Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. [...]Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Matt. 25

Ps. Du kan söka inlägget om sufisk islam ifall du vill veta mer om vad jag skrivit om här.

Kungens hem

Idag besökte vi från språkkursen serere kungasläktens hem och gravar. Där bor fortfarande hans barnbarn, men mest kvinnor. Kungaskapet ärvdes förresten på mödernet. De första kungarna bodde någonstans närmare kusten, men en kung fick budskapet att flytta till Diakhao (Jaxaaw) och han installerade sig där. På den tiden fanns där ingenting annat. Här nedan ser ni trädet under vilket man kunde tala med kungen samt graven på den första kung som installerade sig där.

Vi träffade den sista kungens dotter (om jag förstod rätt). Hon guidade oss mellan gravarna och presenterade oss för de andra familjemedlemmar som bodde där. Hennes sätt att föra sig var verkligt värdigt och med en trygghet som människor med auktoritet brukar ha. Det var inte svårt att tänka sig att hon var kungadotter. Den sista sererkungen dog på 1960-talet.

Platsen andades ett lugn, som jag associerade till Gorée (slavön) trots att det inte var samma slags lugn. Då vi skulle gå såg vi en man som satt på huk i tydlig andakt vid en av gravarna. Kungarna hade även en andlig roll i sererernas tro. Det var vid graven under trädet mannen satt och bad/visade vördnad.

Efteråt tog vi en liten sväng till marknaden. 

Serere kulturen är ganska hemlighetsfull. Man ska inte berätta för mycket om det man hör. Jag inleder gärna till diskussioner om allt möjligt och vissa saker ska man vara försiktig med att fråga om. Men jag har ofta fått höra en hel del om den traditionella tron. Det fascinerar mig att försöka sätta mig in i hur serererna upplever saker. Gärna skulle jag skriva om det jag hör och diskutera det med andra, men någonting säger mig att vara försiktig. Det känns som om det jag hör sägs mig i förtroende (eller åtminstone någonting ditåt). Det förtroendet vill jag inte svika, speciellt som jag vet att många har svårt att respektera en tro som ofta förlöjligas i västerländska kretsar.  

Fotograferingsutflykt - eller: Senegalesiska inkomstkällor och hur missionärer slappnar av

Förra veckoslutet bar det av på fotograferingsutfärd med några kolleger. Det var roligt att få känna sig lite artistisk och koppla av som finländare.

En ivrig fotograf.

Såhär såg hirsen ut. Det har alltså börjat arta sig riktigt bra! Skönt! I Gandiaye ha de redan börjat skörda. Tack Gud!

Det är ingen liten höjd på hirsen!

Hirskolvar.

Närbild: Dessa blommor behöver regn för att trilla av så att det inte börjar kräla maskar på kolvarna. Lyckligtvis kom ett starkt regn och fixade allt mot slutet av veckan. Tack Gud!

Vi besökte havsarmen som kommer ganska långt in i landet, även till Fatick. Eftersom vattnet avdunstar är det saltare än havsvattnet. Där kan människor också fiska. Då vi i söndags tog oss en simtur var vattnet 33 grader. Svalt och skönt! På avstånd såg vi några fiskare lämna fisk åt oss vid bilen och vinka. Folk är vänliga!

Vi passade på att stå modell vid en söt liten Baobab.

Det händer även vissa framsteg på sopfronten. Här är en sophög utanför staden och det växer redan gräs på den.

Vilket djur gör sådana spår?

















Skrolla...

Ja, det handlar om kossor. Att ha husdjur är en viktig del i ekonomin för många. Vissa är professionella kouppfödare.

Observera krysset på kossans mage! De ristar in dessa märken i kon och jag tror att det beror på att de tänker sig att kraften från Gud finns just i krysset. Under pojkarnas omskärningsrit ritas ett kryss på markern och i en hydda anses just mitten av hyddan (i krysset under takbjälkarna?)  ha mest av Guds flödande energi. Åtminstone om man får tro en bok jag läst under missionärsutbildningen.

Den salta havsarmen är ett bra ställe för att göra salt. Lönen för ett dagsarbete är 2000-2500 CFA. Hårt arbete under solen. Ca 3-4 euro, men här kan man köpa en hel del för den pengen, beroende på vad det är man vill ha förstås. En höna?

Solnedgång...

Underbart ljus!

Ah! Det här var ett skönt sätt att fira Tabaski!

Sufisk islam

Precis som det râder stor diversitet inom kristendomen (se t.ex mitt förra inlägg) sâ finns det stora skillnader mellan olika grupperingar av islam. De som lärt sig lite om världens näst största religion borde veta att det finns sunnier och chia-muslimer samt att en tredje form av islam kallas för sufism. Suferna betonar den religiösa upplevelsen och heliga personer. Senegaleserna hör till sunni-inriktningen men mânga klassas samtidigt som sufer. Det beror pâ att det finns starka muslimska brödraskap i landet. Medlemmarna visar verkligt stor respekt för sin ledare eller grundare. 

Enligt wikipedia är de tvâ största inriktningarna i Senegal  Tidjaniterna och Mouriderna. Tidjan-rörelsen är störst, grundades i sekelskiftet 1700-1800 av El Hadj Umar Tall och är  idag delad i tre grupper. Mouridernas grundare var Cheik Amadou Bamba (1853-1927) som hade en del problem med de franska kolonisatörerna. Bamba betonade arbetets roll för det andliga livet. Flera fatickbor brukar vallfärda till staden Touba som är viktig för mouriderna. 

Det berättas bl.a. om Amadou Bamba att fransmännen en gâng höll honom fângen pâ en bât. De sade att han inte fick be pâ bâten och frâgade honom hur han nu skulle göra för att kunna visa respekt för Allah. För Bamba var det självklart att följa bönetiderna, men han ville ocksâ respektera sina "värdar", sâ han bad helt enkelt pâ en bönematta pâ vattnet istället. 

Brödraskapen är ordnade hierarkiskt. Den högste ledaren kallas khalif, sedan kommer maraboun* vars lärjungar kallas talibe. Talibe i sin tur kan organisera smâ grupper, daaria, där man sjunger, ber och berättar om rörelsen. Till talibes uppgifter hör bl.a. att jobba för sin marabou pâ hans âker eller genom att samla pengar till honom. Mânga smâpojkar som skickas till en marabou lever ett tungt liv eftersom de mâste tigga pâ gatan. (Mânga andra senegaliska barn har det ocksâ svârt.)

Förutom de smâ talibe-killarnas öde, har jag en positiv bild av islam i Senegal. Jag blir ofta frustrerad över hur ensidigt islam framställs i västerländsk media. De flesta muslimer jag träffat i världen har varit fina personer. Den senegalesiska inställningen till religion är dessutom sympatisk pâ mânga sätt. 

* (inte det samma som "Mm.. Marabu" även om jag länge associerade chokladen till Senegal.)

Fördomar om fattigdom

Läste nyligen en artikel som jag tycker är värd att dela med mig! Den handlar om människors missförstånd i frågor om fattigdom.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/gates-tar-kal-pa-fattigdomsmyter

Senegal

Här kommer lite info om Senegal. Vi börjar med flaggan och nationalsången.

Fortsätter med kartan..

Fatick, där jag ska bo, finns ganska nära Kaolack men någon timme mot Dakarhållet.

Franska är det officiella språket, men folkgrupperna är Wolof 43 %, Fulani/Pular 24 %, Serer 15 % och så en hel del andra som Diola och Mandinka.

Landet blev självständigt  från Frankrike på 1960-talet och räknas som en stabil demokrati. Medelåldern i landet är 17,8 år. Barndödligheten, arbetslösheten och analfabetismen är hög.

Senegal exporterar olja (ca en fjärdedel av exporten), cementklinkers, metaller, fisk och jordnötsolja. Många lever av jordbruk eller småskalig handel. Urbaniseringen är stark.

I Senegal finns ungefär 94 % muslimer och 5 % kristna (mest katoliker). De flesta tror också på andar. Sererernas traditionella religion heter Fat Roog och praktiseras fortfarande aktivt.

Landet har tropiskt klimat med en torrperiod och en regnperiod. Det ligger på gränsen till Sahara.

Teranga, gästvänlighet, är viktigt i den senegalesiska kulturen.

Kända Senegaleser: Sedar Senghor (president och poet), Youssu N'dour (musiker), Akon (musiker)

Understöd

Om man är intresserad av att understöda mitt arbete kan man göra det via följande link:

http://www.finskamissionssallskapet.fi/ls_se/hem/ge_en_gava/stod_vara_missionarer/vara_missionarer/senegal/

På samma sida finns också mina kolleger.

Tillbaka till Senegal

Att bo i Senegal är väldigt speciellt för mig. Jag är nämligen made in Africa, och till och med made in Senegal. Visserligen föddes jag i Helsingfors, men tiden före skolåldern (-ett år då, + ett år som 13-åring) tillbringade jag och min familj i Senegal. Vi bodde först i M'bour och senare i Fatick och Thiadiaye. Då jag var yngre ville jag flytta tillbaka. Med tiden kom jag fram till att andra länder också intresserade, så länge det var frågan om ett u-land. (Ja, Israel kunde jag också tänka mig.)

Som barn pratade vi syskon wolof. Det har länge harmat mig att jag glömde bort det då vi flyttade till Finland. Wolofen kom inte tillbaka då jag var tretton, eftersom det året var fyllt med finska och franska. I början av 1990-talet fanns en ganska stor finländsk skola för missionärsbarn i Senegal. Dessutom var staden Thiadiaye dominerad av serere. Det är ett bonus att få möjlighet att bekanta mig med båda språken igen.

Det som fascinerar mig i fråga om mission är hela baletten med att sätta sig in i andra sätt att tänka och nya samhällssystem. Språk är en annan motivationsfaktor. Att demonstrera Guds rike ser jag som något jag är kallad till oberoende av om det är i Finland eller utomlands. Jag får ofta lust att se människor möta Jesus. Han är faktiskt den bästa person jag mött. Här är en länk till ett youtube-klipp som för mig beskriver mission. Det handlar faktiskt om en av de första missionärerna.

Ja sama suomeksi

Tervetuloa myös suomeksi!

Olen tällä sivulla kertonut, että olen kauan haaveillut elämästä ulkomailla. Lähetystyö on ollut lähellä sydäntäni monesta syystä. Kerron siitä lisää myöhemmin. Keväällä 2013 löysin lähetysseurani sivuilta ilmoitus työpaikasta Senegalissa. Tehtävänäni on kehittää lapsi- ja nuorisotyötä Senegalin luterilaisessa kirkossa. Työhön kuuluu materiaalin tuotanto ja työntekijöiden kouluttaminen.

Kesäkuussa alkoi ensimmäinen opiskelu-jakso kirkon kansainvälisen työn erikoistumiskoulutuksesta (entinen lähetyskoulutus). Viimeinen jakso päättyi äsken joulukuussa. Senegalin julkinen kieli on ranska ja sitä saan opiskella Ranskassa neljä kuukautta keväällä 2014 helmikuusta lähtien. Kesällä alkaa sitten serere kielen opiskelu Senegalissa, Fatickissa. 

Olen edelleen koulussa töissä uskonnon-opettajana Kauniaisissa. Tänään alkoi kuitenkin joululoma. Ihanaa! Toivon, että ehdin järjestää kaikenlaisia asioita työtä ja tulevaa muuttoa varten.

Tätä sivua ja kaikki tekstit voi kääntää suomeksi painamalla TRANSLATE-kenttää ylhällä oikealla. Valitse "finska" (tai "grekiska" jos satut osamaan sitä). Käännös ei kuitenkaan ole aina järkevä, joten mietin vielä miten jatkan tätä. Jos sinulla on minulle ehdotuksia siitä, miten kieliasiaa voi hoitaa, niin voit jättää siitä kommentteja.

Hyvää ja rauhallista joulua!

Startskottet

Hej!

Såhär i början av en blogg är det kanske bra att presentera sig själv och det äventyr som väntar.

I våras satt jag vid min dator och kom på att det nog var såhär dags på året som min missionsorganisation brukar annonsera om lediga tjänster. Det var inte första gången jag var inne på den sidan. Missionsarbete har varit  i mina planer sedan jag gick i högstadiet i Österbotten. Mission var en stark motivation i valet av  studier i teologi i Helsingfors. Oftast förväntas man ha ett yrke innan man blir missionär, men länge visste jag bara att jag skulle bli teologie magister. Till min stora glädje halkade jag in på ämneslärarbanan och har sedan stortrivts i min skola i södra Finland. Det har varit en plats för tillväxt och gemenskap.

I våras fanns sedan äntligen "min" tjänst i en annons. Det var den pusselbit jag väntat på. Enligt annonsen handlar det alltså om att utveckla barn- och ungdomsarbetet i Senegals lutherska kyrka. Till arbetet hör att planera verksamhet, utbilda ledare och producera material. Jag kommer att arbeta med kyrkan och missionsorganisationen som arbetsgivare. Eftersom det officiella språket i Senegal är franska bjuder våren på en fyra månaders språkkurs i Frankrike. Till Senegal far jag i sommar och då börjar jag med att studera språket Serer.

Jag valdes alltså till tjänsten och påbörjade missionärsutbildningen i början av sommaren. Tidigare har det gått till så att man bott på missionen och studerat där på heltid. Numera görs kursen vid sidan av arbetet under olika perioder av närstudier. Det sista passet hade vi i början av december och då fick vi också våra betyg. Min tid in Finland börjar närma sig sitt slut.