Sommar-Finlands nostalgi

Det händer hela tiden. Det har varit dop och begravning. Vi har fått en ny medarbetare. Vi har gjort vår första rekognoseringsresa i församlingarna, och jag konstaterade att det finns en hel massa att göra på undervisningsfronten samt en massa att ändra på i våra frågor till församlingsborna.  Vi har fått pengar för ett projekt att förbättra materialsituationen i dagklubbarna. Tack bl.a. till Hangö som skaffade pengar till barnens bank! Och regnperiodslovet närmar sig för Senegals skolor. Molnen har redan kommit, vilket betyder att morgnarna känns annorlunda. (Men vattnet låter nog vänta på sig.)

I takt med detta märker jag att sommarfinland lockar. (Samtidigt är det ofta lika förvånande då nordisk media eller bekanta talar om nätter ljusa som dagen eller om ledighet.) Härliga stunder. Blåbär. Inga malariapiller. Vad jag ser mest fram emot är KUs sommarläger i Pieksämäki, trots att det är familj och vänner i allmänhet som kommer att ge mest. Pieksämäki har alltid varit en höjdpunkt på året med både sommarlov och andlig gemenskap. Och så tror jag att det ska bli skönt att ha en annan slags frihet i Finland. En som kommer sig av att kunna vara anonym, dricka ur kranar och bete sig mer eller mindre som man vill t.ex. i fråga om klädsel. Det finns redan en lång lista på sådant som behöver införskaffas eller åtgärdas.