Församlingsbesök

De senaste månaderna jag hunnit med flera församlingsbesök. Det har varit mycket givande. Alla församlingar är lite olika och det är härligt att se att det finns människor som brinner för mission. Man kan också få en hel del idéer för olika arbetsformer genom besöken.

Det började i Karis. Efter flera år på Ungdomens kyrkodagar och ett år på Lärkkulla var där verkligen hemtrevligt. På kyrklunchen presenterade församlingarna i prosteriet de missionsprojekt de hade och det var en imponerande mängd arbete som görs! Jag blev riktigt tagen. Om det görs så mycket för världen i ett prosteri, vad görs det då inte i hela Finland!

Grankulla var nästa i tur. Det var min egen hemförsamling och jag har besökt olika grupper under olika perioder. Under det sista besöket välsignades jag både av representanter för den lutherska och den metodistiska församlingen. Det är roligt att se detta samarbete och det kändes verkligen som en avskedsfest. Jag hade nyss slutat arbetet på skolan och där fanns många människor jag kommit att hålla av väldigt mycket. Rörande. Tack Grankulla!

Välsignelse i Grankulla. Foto: Magnus Lindholm.

Hangö församling hade jag inte besökt många gånger i mitt liv, men förvånansvärt många bekanta fanns där också. Det visade sig att flera känner till Senegal och engagemanget för mission är starkt. Roligt! Att träffa konfirmanderna var också en upplevelse. Många kom på idéer om vad man kunde göra för världen.

Nu är jag Vasabo. Här har jag sprungit på ungdomsprogram som tonåring, här har jag auskulterat och varit sommarteolog och här kommer jag att vigas under missionsfesten i sommar. På trettondagen var det besök både i Sundom och i Trefaldighetskyrkan och så blev jag fotograferad för tidningen Kummin.

Igår träffade jag Borgåbor. De har även andra senegalmissionärer, en stor dos både humor och allvar samt regelbundna kvällar för andakt, förbön och gemenskap. Gudstjänsterna lär också förberedas av olika  planeringsteam 1,5 veckor på förhand. Inspirerande!

Om det är något jag fått lära mig under besöken, är det att arbetet inte är mitt utan vårt. Det görs mycket på hemmaplan! Ytterst sett är arbetet förstås Guds. Om man menar att Jesus Kristus är Herre måste man ju faktiskt lyssna på vad han säger också. Hur kunde han annars vara Herre? Men det är ingen tyrann det är frågan om, utan den mest konstruktiva ledaren som finns.

                              "Servant and King rescued the world. THIS is our God!"