Utjämningskampanjen

FMSs kampanj handlar just nu om handikappade. Här är några videon på finska.

DELF B2

Viime viikkona sairastin flunssaa. Tämä viikko on alkanut paremmin. Molempina viikoina sää on ollut/tulee olemaan lämmin ja aurinkoinen. Ihanaa! Enää on jäljellä kaksi viikkoa ennen kielikoetta DELF B2, johon olen ilmoittautunt. Alkaa hieman jännittää, koska tuntuu siltä, etten vielä ole aivan sillä tasolla.

Koe sisältää neljä osa-aluetta: Teksinymmärrys, kuullon ymmärrys, puhuminen ja kirjoittaminen. Ensimmäinen osa-alue saattaa mennä ihan hyvin. Kuunteleminen on vaikeampaa, eritysiesti siksi, että täytyy osata muistaa mihin tulee vastata samaan aikaan kun kuuntelee, mutta sekin saattaa ehkä toimia. Kielen tuottaminen on toinen seikka. Ei siksi, että pelkäisin puhua, mutta siksi, ettei pitäisi tehdä virheitä ja siksi, että muodollisuudet ovat ranskaksi tosi tärkeitä. Joten tällä viikolla minun tulee yrittää löytää ja opetella muodollisuuksia. Sen lisäksi olisi hyvä hallita subjonktiivit, maskuliinit ja feminiiinit, prepositiot (jep, lycka till!) ja ortografia. Yhtäkkiä suun avaaminen tuntuukin vaikemmalta.

Mutta kaikki tämä on ihan hyväksi. Minun tulee osata kirjoittaa muodollisia kirjeitä, ja minun tulee osata pitää puheita. Nyt täytyy vain oppia ulkoiset seikat hieman nopeammin kuin mitä olin odottanut. Rukoilkaa mielellään, että osaisin keskittyä opettelemaa asioita näinä kahtena viikkona, ja että voisin suorittaa parhaani kun päivä koittaa.


Ps. Ulkoa kuulin äsken hölinää, ja katsottuani ulos ikkunastani ymmärsin, että oli kyse uusista tulokkaista, jotka sattuivat ohittamaan katuani kaupunginkiertueellaan. Kielikouluun tulee joka maanantai lisää opiskelijoita. Tällä kertaa niitä oli monta ja ilmeisesti italilaisia. Hyvä tieetää... (minulle siis)

Mission ger resultat

Jag fick nyligen en rapport från FMS om ett byutvecklingsprojekt i Senegal. FMS brukar skicka rapporter med jämna mellanrum t.ex. till understödare. Jag ska försöka mig på en sammanfattning.

Rapporten berättar bl.a. om det arbete som Jeanette Ndiaye har gjort i byarna. Hon har undervisar om vikten av renlighet. Invånarna i en av byarna, Thieckna, har t.ex. bildat arbetslag som ser till att hålla byn ren och sortera avfallet. I en annan by, Thiomby, berättar en kvinna att hälsan i byn blivit bättre sedan de fått information. Malaria förekommer nu mest under regntiden, eftersom det inte längre finns kärl och pölar med stillastående vatten för myggorna att föröka sig i. En kvinna i byn Bilor berättar att sjukdomarna minskat sedan de lärt sig att inte ha matkärlen på marken bredvid djuren.

Kvinnornas liv underlättas av att ”ny” teknik. I byn Kothiok har man en kvarn som på några minuter gör det som skulle ha tagit kvinnor flera timmar. Klimatsmarta spisar kräver mindre ved, vilket betyder att det går åt mindre tid att  samla veden. Dessutom sparar man träden vilket ökar förekomsten av regn under regntiden. [Min egen kommentar: Kvinnornas arbetsbörda är i allmännhet stor och det innebär att hon behöver hjälp. Det i sin tur är ett vanligt hinder för flickors skolgång.] Produktion av spisar har kommit igång med hjälp av mikrolån. Idén till projektet kom från en ungdomsgrupp och det är en kvinnorgrupp som säljer spisarna. 

Fasta, studier och vulkaner

Jag trodde inte det skulle bli några fastlagsbullar i år, men till min stora förvåning råkade jag se en. Istället för mandelmassa och sylt hade den vaniljkräm och konsistensen var fluffigare. Mums! Nu gäller det att försöka vara mer återhållsam och det känns faktiskt ganska uppfriskande. Det fina med fastan är att man har möjlighet att hitta nya vägar att göra saker.

Jag har börjat en förberedande kurs för DELF B2, ett språkprov. Det är rätt så utmanande, men lärorikt. Lärarna och provrättnignen i Frankrike verkar vara rätt så strikta. Man ska inte göra tabbar. Jag gillar också deras rättframma inställning till att korrigera ens fel, även om det är ganska olikt det finländska sättet. 

På onsdagen åkte en busslast med många japaner, fem tysktalande, två "arabophoner" och en finne till en av de (enligt mig) stora sevärdheterna i Auvergne - vulkankedjan som gjort området bördigt. 

Vi passerade ett fort på vägen.

Den högsta punkten var den vi tog oss upp på. Några var mycket glada över att stifta bekantskap med snö. Vi som hade vanan inne lärde dem att kasta snöbollar.

På vägen upp var det svettigt, men väl uppe var jag glad att jag klätt mig varmt. Det blåste en hel del och solen var så småningom på väg ner. 

Det var härlig utsikt!

Här ser man tydligt att det är fråga om en kedja av vulkaner.

Och det här är den form jag associerar med vulkaner.

Det var en givande resa. Inte minst för gemenskapen som klättrandet ledde till. Överraskande nog led få av oss av någon större träningsvärk under de följande dagarna. Men idag har jag kännt mig krasslig. Den som vill får gärna be att jag inte skulle bli för flunssig. 

Bio

I torsdags gick tre av oss från klassen på bio. Vi såg August: Osage County. Det var en speciell upplevelse av flera orsaker: Redan då vi kom in i salen sade en av tjejerna : "Här är väldigt tyst. Hos oss är det alltid musik på i bakgrunden." Det var faktiskt tyst. Så började de visa reklam... för filmer, visade det sig, trots att jag först trodde det var något fel eftersom även det var utan ljud. Det var tyst en lååång stund. Tyst som i en österbottnisk kyrka strax före gudstjänst. Min koreanska kompis viskade: "Vad är det franska uttrycket för 'awkward'?" Vi fnissade smågenerat och roat. Då ljudet äntligen kom på viskade vår japanska kompis något i stil med: "Äntligen!" eller "Skönt!"

Själva filmen var... Ja, vad ska man säga? Så Muphy's law som det "bara" kan bli i en teaterpjäs. Nästan så det slog över i svart humor tyckte jag. På väg hem försökte vi greppa vad vi varit med om. Jovisst gick det att hitta vettig sensmoral t.ex. att man verkligen ska ta itu med sina svårigheter i livet innan de blir för stora. Men mest skrattade vi åt den bisarra upplevelsen.

Nytt...

Ny lärare, ny klassammansättning, nya lunchrutiner och snart ny eftermiddagskurs - ja, livet är föränderligt bâde pâ gott och pâ ont. Vissa bekantaskaper fördjupas och medan andra kommer eller gâr. Igâr prövade jag det lokala bibilioteket och märkte att där finns böcker om religion. Det är viktigt för min arbetsvokabulär.

Gârdagen bjöd ocksâ pâ en ny upplevelse i form av ett vichyanskt âskväder. Vi hade en värmebölja sö-mâ  (16°) och plötsligt blev det ordenligt svalt pâ tisdag. Jag hade just promenerat till Vinyard församlingen 15 min bort, och konstaterat att där nog knappast var nâgon bönekväll just dâ trots allt, när de första blixtarna började synas och dropparna började falla. Dâ haglet kom hade jag nästan hunnit till skolan. En trappuppgâng med glastak var lägligt placerad sâ att jag i lugn och ro kunde iaktta stormen. Det tog ca tre sekunder mellan ljuset och mullret. Ovädret varade bara nâgra minuter och kändes faktiskt uppfriskande, mâste jag säga.

Nâgra av mina bästa Senegalminnen hör ihop med de första regnen i regnperioden. Man vet att det närmar sig. Man hör det pâ avstând. Man blir upprymd. Sedan stâr regnet som spön i backen (sanden) medan man hämtar hinkar och fat för att det inte ska bli för stora pölar av det läckande taket. Efterât luktar naturen helt och hâllet annorlunda. Ah!

Utflykter

Förra lördagen gjorde vi en utflykt till Riom, en stad med lavasten och marknad.

Det enda huset i Riom enligt den gamla medeltida stilen. 

På onsdag bar det av till Clairmont-Ferrand, en lite större stad.

Min kurskompis Esti var med på resan, men nu har hon och några andra farit hem.

Några av oss på klassen åt marockanskt som avskedsmiddag, med efterrätt och allt.

Igår lördag styrde ett litet gäng kosan till den medeltida, söta lilla hantverksstaden Charroux.

Där kunde man se det vackra landskapet runtomkring. Bilden är inte ens nära på lika fin!

Det blev lite kallt så vi värmde oss med crêps. Ursäkta den suddiga kvaliteten.

Om någon undrar, så har jag också hunnit studera språket. Förresten är resorna bra övning i att tala franska. Vi på bilden talar t.ex. svenska, katalanska, holländska, ryska och tyska som modersmål. Jag lär mig nya ord varje dag. Ibland har lärarna också svårt att veta vad saker kallas: Ska man säga culte, assemblée, service eller messe om en protestantisk gudstjänst? Idag på Vinyard-gudstjänsten tyckte jag mig höra både culte och service. 

Sufisk islam

Precis som det râder stor diversitet inom kristendomen (se t.ex mitt förra inlägg) sâ finns det stora skillnader mellan olika grupperingar av islam. De som lärt sig lite om världens näst största religion borde veta att det finns sunnier och chia-muslimer samt att en tredje form av islam kallas för sufism. Suferna betonar den religiösa upplevelsen och heliga personer. Senegaleserna hör till sunni-inriktningen men mânga klassas samtidigt som sufer. Det beror pâ att det finns starka muslimska brödraskap i landet. Medlemmarna visar verkligt stor respekt för sin ledare eller grundare. 

Enligt wikipedia är de tvâ största inriktningarna i Senegal  Tidjaniterna och Mouriderna. Tidjan-rörelsen är störst, grundades i sekelskiftet 1700-1800 av El Hadj Umar Tall och är  idag delad i tre grupper. Mouridernas grundare var Cheik Amadou Bamba (1853-1927) som hade en del problem med de franska kolonisatörerna. Bamba betonade arbetets roll för det andliga livet. Flera fatickbor brukar vallfärda till staden Touba som är viktig för mouriderna. 

Det berättas bl.a. om Amadou Bamba att fransmännen en gâng höll honom fângen pâ en bât. De sade att han inte fick be pâ bâten och frâgade honom hur han nu skulle göra för att kunna visa respekt för Allah. För Bamba var det självklart att följa bönetiderna, men han ville ocksâ respektera sina "värdar", sâ han bad helt enkelt pâ en bönematta pâ vattnet istället. 

Brödraskapen är ordnade hierarkiskt. Den högste ledaren kallas khalif, sedan kommer maraboun* vars lärjungar kallas talibe. Talibe i sin tur kan organisera smâ grupper, daaria, där man sjunger, ber och berättar om rörelsen. Till talibes uppgifter hör bl.a. att jobba för sin marabou pâ hans âker eller genom att samla pengar till honom. Mânga smâpojkar som skickas till en marabou lever ett tungt liv eftersom de mâste tigga pâ gatan. (Mânga andra senegaliska barn har det ocksâ svârt.)

Förutom de smâ talibe-killarnas öde, har jag en positiv bild av islam i Senegal. Jag blir ofta frustrerad över hur ensidigt islam framställs i västerländsk media. De flesta muslimer jag träffat i världen har varit fina personer. Den senegalesiska inställningen till religion är dessutom sympatisk pâ mânga sätt. 

* (inte det samma som "Mm.. Marabu" även om jag länge associerade chokladen till Senegal.)

Veckoslut

Det här veckoslutet har jag varit flitig: gjort läxor, besökt staden Riom, gâtt pâ gudstjänst i ännu en församling och sâ har jag sett filmen 12 years a slave (pâ franska).

Hittils har jag alltsâ besökt tre gudstjänster i tre församlingar i Vichy. Den fôrsta var i en sirligt utformad stensal i en 'gammalprotestantisk' församling - en blandning av luthersk och reformert. Egentligen liknade den nästan vâra finländska gudstjänster mindre än den katolska mässa jag besökte under veckan. I katolska kyrkan kände jag mig rätt sâ hemma, med vissa latinska sânger, nunnor (och andra) som knäböjde i bänkarna under nattvarden och allt.

Den tredje gudstänsten följde pingstvänstraditioner (lovsâng, tungotal, undervisning om alla hjärtansdag, förbön och uppmaning till evangelisation). Sângerna var bekanta, innehâllet relevant även om jag inte delade alla pastorns âsikter och stämningen var välkomnande. Tyvärr har alla tre andra evangeliska församlingar i staden ocksâ sin gudstjänst pâ söndag kl 10. Jag kanske mâste göra mitt val  av församling utan att besöka dem alla. En verkar vara Vinyard (le Cep). Katolska mässan har jag tänkt besöka oberoende.

Filmen om slaveriet väckte verkligen mina tankar. Jag tänker speciellt pâ hur alla var bundna av systemet - ocksâ slavägarna och andra vita. Det tvingade människor till svâra val om liv och död. Jag ser paralleller till problemet med fattigdom och rikedom. Det skördar ocksâ liv. Man kan förstâs stänga ögonen för det, men som jag ser det är vi alla inblandade. I Senegal blir sâdana frâgor än mer pâträngande...

Vardag

Den här veckan har varit lugnare, eftersom allt inte längre känns nytt. Jag har vänner och trivs speciellt med min eftermiddagsgrupp. Där har vi haft mânga skratt medan vi gjort uppgifter och diskuterat intressanta ämnen.

Jag har lärt mig att köpa lait demi-écremé för köper man helmjölk är det ordentligt gräddigt. Jag har ocksâ hittat en bok med gramma-övningar sâ att jag kan ta reda pâ vad jag behöver öva upp. I förrgâr fick jag âka med min kurskompis och hennes värdinna till en sportbutik i grannstaden, bara nâgon km bort. Nu har jag gummitossor!

Hinner inte skriva mer nu eftersom jag mâste lyssna pâ nyheterna pâ franska inför eftermiddagens pass.

Samedi matin

Ah! Äntligen en riktigt  ordentligt ledig morgon! Staden är lugn denna lördag. Flera av mina studiekompisar har farit till staden Lyon på exkursion. Cavilam har nämligen fritidsledare som fixar program av olika slag varje dag. Språkskolan har just nu ca 250 studerande, men om somrarna kan den ha fler än tusen, så det är bra att någon tar hand om oss.

En av dem som började samtidigt med mig kommer från Brasilien och berättade att det är värsta sommaren där just nu. Han tyckte det var skönt att kunna ta en vintersemester i Europa. Min hyresvärdinna berättade att det är en ovanligt varm vinter i år. Det kan jag tro. På rundtur i staden såg jag t.o.m. ett blommande träd.

Fransk "vintrig" landsbygd sedd från tågfönstret.

Första dagen guidades vi "genom" staden och fick en kort resume av dess historia. Vichy-vattnet har spelat en central roll. Många kända personer, bl.a. Napoleon III, har kommit hit för att bli frisk från olika åkommor. Här finns fortfarande bad som är öppna. Les thermes.

Klosterbyggnaden där stadens historia började. Tack vare vattnet blev de inte sjuka.

Det var faktiskt en bekant smak av Vichy-vatten!

Här finns en massa söta hus och gator! (Och vänliga människor!)

Igår ordnades en dansfest (tydligen har de sådana varje fredag) som OS till ära hade klädkod (vintersport) och temat Sotji. En av mina kurskamrater, som också är min granne, är rysk och hon höll en strålande presentation av vårt grannland. Jag träffade en skotsk tjej som bor i Spanien och som inkommande vecka ska till Afrika för att jobba med läkare utan gränser. Dessutom lärde jag mig att söta lilla Lyon, som jag besökte sommaren 2010, är Frankrikes tredje största stad. Vraiment?! Med enbart kring en halv miljon människor. Fast till ytan är den liten, vilket jag tycker förklarar min förvirring. 

Lyon 2010.

I Lyon finns också Hillsong. Dem har jag tänkt besöka något tag. Imorgon blir det den reformerade kyrkan i Vichy. 

Perillä ollaan!

Nyt olen saapunut Ranskaan kielikouluun. Tosi mukava keltainen, punainen ja puuvärinen asunto: yksi huone, keittiokomero-eteinen ja kylpyhuone. Se on lähellä kaikkea (koulu, kaupat jne). Kuulemma kaikki on lähellä kaikkea tässä pienessä Vichyssä. Sopii minulle hyvin! Ainoa asia josta minulla olisi mitään sanottavaa on se, että täällä on paljon pölyä. Sille voi itsekin tehdä jotakin! Ja ei edes ole kylmää, ei sisällä eikä ulkona. Lähdin lumisesta Suomesta maahan jossa on vihreitä niittyjä ja noin 7 plussaastetta. Ja jotenkin oli kotoisa tunne kun junassa istui teinejä puhumassa kovaa ranskaksi. 

Lähetän kuvia myöhemmin.

Nu far jag

Nu bär det strax av till Frankrike. Väskorna är packade, men jag övernattar ännu i Helinsgfors.