I torsdags gick tre av oss från klassen på bio. Vi såg August: Osage County. Det var en speciell upplevelse av flera orsaker: Redan då vi kom in i salen sade en av tjejerna : "Här är väldigt tyst. Hos oss är det alltid musik på i bakgrunden." Det var faktiskt tyst. Så började de visa reklam... för filmer, visade det sig, trots att jag först trodde det var något fel eftersom även det var utan ljud. Det var tyst en lååång stund. Tyst som i en österbottnisk kyrka strax före gudstjänst. Min koreanska kompis viskade: "Vad är det franska uttrycket för 'awkward'?" Vi fnissade smågenerat och roat. Då ljudet äntligen kom på viskade vår japanska kompis något i stil med: "Äntligen!" eller "Skönt!"
Själva filmen var... Ja, vad ska man säga? Så Muphy's law som det "bara" kan bli i en teaterpjäs. Nästan så det slog över i svart humor tyckte jag. På väg hem försökte vi greppa vad vi varit med om. Jovisst gick det att hitta vettig sensmoral t.ex. att man verkligen ska ta itu med sina svårigheter i livet innan de blir för stora. Men mest skrattade vi åt den bisarra upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar