Sufisk islam

Precis som det râder stor diversitet inom kristendomen (se t.ex mitt förra inlägg) sâ finns det stora skillnader mellan olika grupperingar av islam. De som lärt sig lite om världens näst största religion borde veta att det finns sunnier och chia-muslimer samt att en tredje form av islam kallas för sufism. Suferna betonar den religiösa upplevelsen och heliga personer. Senegaleserna hör till sunni-inriktningen men mânga klassas samtidigt som sufer. Det beror pâ att det finns starka muslimska brödraskap i landet. Medlemmarna visar verkligt stor respekt för sin ledare eller grundare. 

Enligt wikipedia är de tvâ största inriktningarna i Senegal  Tidjaniterna och Mouriderna. Tidjan-rörelsen är störst, grundades i sekelskiftet 1700-1800 av El Hadj Umar Tall och är  idag delad i tre grupper. Mouridernas grundare var Cheik Amadou Bamba (1853-1927) som hade en del problem med de franska kolonisatörerna. Bamba betonade arbetets roll för det andliga livet. Flera fatickbor brukar vallfärda till staden Touba som är viktig för mouriderna. 

Det berättas bl.a. om Amadou Bamba att fransmännen en gâng höll honom fângen pâ en bât. De sade att han inte fick be pâ bâten och frâgade honom hur han nu skulle göra för att kunna visa respekt för Allah. För Bamba var det självklart att följa bönetiderna, men han ville ocksâ respektera sina "värdar", sâ han bad helt enkelt pâ en bönematta pâ vattnet istället. 

Brödraskapen är ordnade hierarkiskt. Den högste ledaren kallas khalif, sedan kommer maraboun* vars lärjungar kallas talibe. Talibe i sin tur kan organisera smâ grupper, daaria, där man sjunger, ber och berättar om rörelsen. Till talibes uppgifter hör bl.a. att jobba för sin marabou pâ hans âker eller genom att samla pengar till honom. Mânga smâpojkar som skickas till en marabou lever ett tungt liv eftersom de mâste tigga pâ gatan. (Mânga andra senegaliska barn har det ocksâ svârt.)

Förutom de smâ talibe-killarnas öde, har jag en positiv bild av islam i Senegal. Jag blir ofta frustrerad över hur ensidigt islam framställs i västerländsk media. De flesta muslimer jag träffat i världen har varit fina personer. Den senegalesiska inställningen till religion är dessutom sympatisk pâ mânga sätt. 

* (inte det samma som "Mm.. Marabu" även om jag länge associerade chokladen till Senegal.)