Slutet av året

Det är advent, och dags att vila. Hittade en julkrubba för att ha något julpynt.

Under de senaste månaderna har vi haft flera besök från Finland. Här har vi en danskväll hos en av pastorerna.

Jag dansar och njuter i stora drag.

Vi har haft flera seminarier och mycket annat jobb. Här är några av söndagsskolelärarnas svar på hur man kan stöda barns rätt till en identitet och till en god hälsa. 

Jag är trött, så be gärna att jag kunde hitta sätt att vila i allmänhet och att vila i arbetet. Men nu är det dags för julledigt.

Att vända på steken

Då vi gick utbildningen för missionärlivet fick vi bl.a. lära oss att det är viktigt att få intellektuell stimulans som inte hör ihop med arbetslivet. Som den moderna människa jag är tar jag gärna in denna stimulans i form av underhållning och humor.

Den senaste tiden har jag följt vissa sändningar som "1000 år till julafton". Det talar till mitt intresse för historia.

En annan intressant sändning är the Daily show med Trevor Noah. Showen vänder rätt så ofta på steken... Titta speciellt på den del som börjar 2.30 minuter in i klippet.

                                       

Han fick mig att tänka på mitt förra inlägg där jag nämnde dödsfall under muslimska pilgrimsvandringar. Det är så lätt hänt att bara nämna vissa saker, så nu vill jag komplettera: Våra sekulära nordiska varianter ger även de rikliga dödliga utfallsom t.ex. midsommartrafik på vägar och till sjöss, festivaler (som Roskilde ett år), fotbollshuliganism och jultrafik (jag hävdar att julen har en sekulär komponent i Finland). 

Magal Touba mm.

I almanackan stod det att Magal skulle hållas idag, men eftersom islams kalender inte är exakt utan variera enligt månen, kan man inte veta helt säkert om att almanackan stämmer. Det är alltså imorgon den hålls. I morse var det svårt att hitta bröd eftersom så många lämnat sina jobb för att göra vallfärden till Touba. Och precis som under vallfärden till Mecka, är det nästan alltid någon som dör under resan. Touba är det näst största senegalesiska muslimska brödraskapets heliga stad. Vi hade missat att det är en nationell ledig dag, och eftersom vi har en massa som borde göras kommer jag och åtminstone en kollega att ta ledigt en annan gång istället (tänkte vi). Här är ett klipp att titta på.

Vi har också haft besök av två olika finländska grupper de senaste veckorna. Finländarna vill gärna höra någon senegalesisk musik då kyrkans musikansvariga presenterar sig. Han kommer i sin tur inte på någon lämplig sång. Då har jag föreslagit hans "hit" som verkligen slagit igenom i Fatick. Varvid han konstaterar att det inte är en kyrklig sång, men spelar den ändå, för alla kollegerna kan sjunga med i den. (Själv har jag svårt med rytmen.) Kort sagt handlar det om att dagens ungdom klär sig för eländigt med byxor hängande under baken och kort-kort mm. Här är ett klipp på den.

Lustigt nog hittar jag inte i videon de manliga varianterna av okläddhet, som faktiskt stör senegaleserna en hel del.

Tja, och så råkade jag på en video om israeliskt sabbatsfirande ur "biologiskt perspektiv", som jag nu helt enkelt bara tänkte slänga in för skojs skull. Jag tycker judaistik är ganska kul, även om detta kanske inte direkt faller in i den kategorin.

Gissa vad...

Den här synen mötte mig för någon vecka sedan på vägen till jobbet. Kan någon "senegalning" gissa vad det är? Hur som helst har det berört mig ganska djupt av någon orsak. Vet inte riktigt varför, men trädet är tydligen viktigt för mig.

Mitt liv i bilder

Våra försök att dämpa ljudnivån i Konèmes dagklubb. Vi tyckte det blev bättre.

Anne Marie Dione och  dagklubbsledare Coumba Faye testar lego.

Såhär ser jordnötter ut. Blasten äts av hästar.

I dessa konstruktioner förvaras hirsen i byarna.

I väntan på möte angående en ny dagklubb i byn Ngane. Där har tidigare funnits en förskola som dragits in pga finska statens nedskärningar i biståndet. Eftersom människor varit duktiga att ge till fadderverksamheten och till Barnens Bank hoppas vi ha möjlighet att istället erbjuda en dagklubb nästa år. Vi hoppas på privata bidrag även i framtiden. Be gärna för klubben. 

Bönevandring i gryningen under kvinnoweekenden. Havet gav oss många insikter. Jag stärktes av tanken på att få befinna mig i det lugna vågsvallet på strandsidan av vågornas brytningspunkt. Gud sköter om vågbrytandet. 

Min kollega Anne Marie Dione.

I torsdags hämtade vi ut kopior av de pedagogiska bilder vi gjort. Det hade blivit ett missförstånd angående i vilken ordning bilderna skulle komma. Att reda upp dem kommer att ta ordentligt med tid. Be gärna för en bra lösning och att liknande missförstånd kunde undvikas i framtiden.

Jag konstaterade nöjt att Ngaparous strandlinje känns bekant.

Vilken glädje att få vila bildligt trötta fötter!

Uppfriskning

Under veckoslutet fick jag vara på ett veckoslut för kristna kvinnor, varav de flesta är expats (jag tror det är vad man kallar människor som är utlänningar). Lovsången och undervisningen var härligt toubabisk, så att jag kända att jag kunde ta det till mig ;) Sällskapet var också bra liksom omgivningen. Här är en sång som sammanfattar innehållet ganska väl:

Min parafras av Paulus:
Redan nu räknas vi som fulländade på det sätt vi en dag kommer att vara. Redan nu får vi smaka på Riket även om det inte ännu är här i sin fullhet. Redan nu är Jesus kung. Det är bara de sista fragmenten av fiendens trupper som ännu försöker dra med sig så många som möjligt för att hämnas. Vi får redan fira segern, medan vi följer vår härförare i avslutningen, räddningsoperationerna och återuppbyggelsen.  

Senegalesiskt ordbruk

Förra veckan reste vi till två byar och diskuterat vad som gäller då vi öppnar nya dagklubbar där. Där satt vi under träden. Vi inbjudna och ansvarstagare på bänkar och övriga satt antingen på trädets rötter, på stockar placerade runt stammen eller låg på en matta i skuggan. Det kändes rätt så avslappnat, även om folk var uppmärksamma. Min roll var liten. Jag satt mest och lyssnade.

Innan vi började var det en vuxen man som sade till ett litet barn: Gå inte nära henne, hon slår. Man skrämmer barn med att toubaben kommer och tar dem. (Jämför med Svartepetter som användes i vårt språk förut.) Överhuvudtaget säger man allt möjligt åt barn här. Man skämtar med dem och testar dem. Antagligen lär sig barnet rätt tidigt att läsa de vuxnas kroppsspråk och idén verkar vara att de inte ska bli lättlurade.

Man skämtar med varandra på liknande sätt också. Samtidigt är språkbruket även rätt våldsamt. En av mina nattvakter sade en kväll då han kom lite sent: Nu kommer du nog att slå mig. Vuxna säger till barn: Xam xawong! Jag ska slå dig [om du inte gör som jag säger]. Det är även rätt så vanligt att säga: Jag dödar dig! (Mor till barn mm) Där under trädet kom jag att minnas att jag själv ofta sade det som barn, på svenska eller wolof.

Men språket är även fullt av fredliga drag. Man använder ofta en form som kunde översättas med svenskans "må": Må det gå dig väl/Må du få mycket pengar/Må ni ha frid/Må hen bli frisk/ Må Gud belöna dig osv. Det är som en blandning av välsignelse, bön och uttryck för förhoppning. Man säger ofta dessa välsignelser. Det är ett sätt att tacka och ett sätt att framföra kondoleanser eller lyckönskningar. Det är ett sätt att visa omtanke och att vara artig.

Fortfarande intensiv vardag

Hettan börjar så småningom ge med sig. Nätterna är svalare nu, även om just mitt sovrum förra kvällen var 34 grader innan jag satte på luftkonditionering. Fukten har minskat lite, så det känns inte heller lika illa. Det har varit en lång regnperiod och ännu ikväll såg jag blixtrar på avstånd. Men ovädret är nog långt borta och det är bra för annars kunde skörden mögla. Snart blir det kallt och det ser jag fram emot.

Jobbet fortsätter att vara intensivt. Det får man gärna be för. Vi har många olika saker att reda ut och att jobba med. En av dem har varit att hitta på bilder om senegalesisk tradition för att barnen ska bli mer bekanta med det. Klippet nedan handlar om en av de viktigaste sporterna i landet:

Intensiv vardag...

Det känns rätt intensivt just nu. Människor i min omgivning har släktingar som föds och dör och har familjetrubbel och jobbar och är sjuka och behöver byta bostad och behöver pengar inför skolstarten och... Jag har också haft en mild släng magbesvär som börjar ge med sig nu.

I helgen kom några missionärskolleger på besök och vi var bl.a. till Mbour och firade ledigt i vacker omgivning och med god mat. Det kändes verkligen som en höjdpunkt. Jag bara älskade att guppa i havet och simning i bassäng är sällan så kul som då man kan upptäcka vattnet tillsammans med barn och andra lekfulla vuxna.

På jobbet har vi slutspurt inför året med anskaffning av material, offerter, möten, skolning av dagklubbsledare, dagklubbsstart, resor och skolningar/konferenser som ska förberedas. Jag kommer att hålla en kurs för dem som studerar teologi i vår så det får ni gärna be för. Be också för mina relationer och för en tydlig kommunikation. Det är ibland utmanande att göra sig förstådd och förstå då man har så olika "förprogrammering".

Ja, och så fick vi bönesvar: Jag hittade pedagogiska leksaker till gott pris och har nu införskaffat en del.

 

Slutet av regnperioden

Grodor hoppar omkring i vart och vartannat hörn (det stör inte). Bakterierna har frodats så länge nu i fukt och värme att många är sjuka. Antalet senegaleser som omkommit eller försvunnit under pilgrimsresa i Mecka har ökat stadigt, men flera har återvänt till Fatick bl.a. min hyresvärd. (Lättnadens suck!) Jag har nyligen fått höra att Boko Haram är Afrikas motsvarighet till IS. Men människor tackar Gud och säger att Gud både är god och stor. Senegal är monoteistiskt. Guds namn är stor här, det är bara det att det finns lite olika uppfattningar (bland kristna, muslimer och stamreligion) om hurudan Gud är och om hur Gud samverkar med resten av skapelsen... inklusive den osynliga delen av den.

Hem som funkar

Det är skönt att ha ett diskskåp. En diskbänk som inte läcker är ganska fint det också. Tänk att inte behöva spola med hink eller lyfta undan keramiklocket på toan! Och att inte ha handtagen i handen efter att öppna dörren är lite lyxigt det med. Cykeln torde funka... Det är bara WC-lampan som börjat blinka strax innan pappa reste hem. Och om natten sätter jag igång luftkonditioneringen, fast idag känns det svalare efter ett litet regn.

Singel

Att vara singel leder till frågor. Det gäller såväl i Finland som här. I Finland är det ett privat ämne, som man i princip vet att man ska fråga försiktigt om. De som  inte är diskreta väljer att avvika från normen. Här är det snarare en social angelägenhet om någon är singel, liksom även frågan om hur många barn man har är något att diskutera offentligt. Eftersom det påverkar gemenskapen har var och en rätt att ha åsikter och åsikterna är förstås att man ska gifta sig tillräckligt tidigt och få många barn. Därför är en singel kvinna någonting... obekvämt/onaturligt? Har man ingen man tror folk lätt att man är en kvinna utan heder (dvs med lösaktiga relationer). Därför gäller det att akta sitt rykte med anständigt beteende.

I Finland är det frågan om en annan typ av stigma: Vad är det för fel på en(s personlighet) då man inte lyckas hitta någon att dela sitt liv med? Och den sortens kommentarer kommer det faktiskt en del av i Finland. Någon fiffig typ anmärkte en gång att ingen skulle komma på att fråga en gift människa vad den har för fel då den är gift. Hur som helst blir jag ofta tvungen att motivera mitt singelskap här i Senegal. På ett vis är det lättare med deras frågor eftersom jag inte delar den kulturella värderingen och vet att jag inte lever upp till fördomarna om singelkvinnor. Jag har dessutom nyligen hittat ett svar som de i viss mån verkar förstå. Helst ska man förstås skratta bort frågan men om det inte går berättar jag att jag gillar arbete, men inte arbete i hemmet, det är jag för lat för. Och det är ju inte direkt lögn, även om det inte är hela den nyanserade verkligheten. Den kan de flesta inte förstå endå, lika lite som jag förstår allt i serer-kulturen. 

Tabaski 2015

Dagen tillbringades först med samtal med Stina. Sedan åkte vi till Fatou och tillbringade kvällen med hennes familj. Många finklädda småbarn kom och gick. Samtalet löpte smått på tre språk. Alla utom skräddaren (som jobbade med de sista festkläderna)  och chauffören var hemma av mina 'syskon'. Måltid delades liksom även de tre omgångarna te (ataya). Foton plåtades.  Tillbaka på hotellet fick vi lyssna på grannskapets brödraskaps sång, medan glass intogs i hettan efter
dopp. Detta är landets största högtid firad på mitt vis. Jag har haft en bra dag.

Festlig vardag

Jag bara måste lägga ut det här då jag en gång hittat det på nätet. Varje dag en viss tid läser två (?) senegaleser upp rubrikerna för dagens nyheter. Min hemhjälp har ofta på radion då och jag tycker det låter så festligt. Det är säkert annorlunda då man förstår vad som sägs, men med mina kolleger försökte jag mig idag på att göra en "Smoukahontas" och det väckte ett visst nöje. Lyssna själva.

Annars är detta nu min andra natt på länge med lyxen av luftkonditionering (eller kilimatti från franskans climatiseur, som vi finska missionärer brukade säga i början av 1990-talet). Det är stor lättnad att slippa vara kladdig av svett hela tiden.  Som att vara i en annan värld. Temperaturskillnaden är bara några grader. De normala växlingarna mellan 28 och 32 grader inomhus för någon vecka sedan kändes nog av, men med luftkonditionering kan det räcka med bara en aning mindre varmt (jag tror vi har en varmare period nu också) för att känna sig bekväm. Det beror nog på att luftfuktigheten genast minskar. Råkade nyligen se en dokumentär om att det från början var fukten man ville bli av med då man uppfann manicken. Tack till uppfinnarna!

...och så kommer förstås tanken på alla dem som inte har råd... Vad orättvis vår värld är!

Tubab och tabaski

Vi gjorde en resa till Mbour och till Saly för inköp och social interaktion. Här är några bilder från resan.

Efterrätt...

Stora hjordar av...

... får! Och måna av dem är otroligt stora. Inför tabaski (även kallad  Eid-al Adha) skaffar alla familjer ett får. Enligt en av mina källor vill man gärna  i detta land att folk ska se att man har ett väldigt stort får (jämför med barnet på bilden).

Besök

Jag har Finlandsbesök! Kul! Har nyss avslutat dagklubbsledarnas kurs och idag var det en "hel massa" missionärer med släkt som steg in i centret och hälsade på folk. Det var kul och lite... jag måste erkänna att det kändes en gnutta konstigt. Vet inte varför. Men det som jag njuter av är att ha husgäst som ej egentligen är gäst. Nästa vecka blir det prästernas seminarium, men jag är bara med som chaufför i början och i slutet. Det är Tabaski-ledigt på torsdag och fredag så det blir lite tid över att göra allt möjligt.

dokumentöversättning

Min avdelning skrev en halvårsrapport på franska. Den översattes sedan till finska och från finska till svenska. Det var ganska spännande att se vad det blev. Skillnaderna var förvånansvärt nog huvudsakligen på nyansnivå, vilket är ett ganska gott betyg.

Dakarresa

För någon vecka sedan kom min finska chef in på vår byrå och påminde mig om att min arbetsbil behövde besiktigas. Det fanns alternativ för hur det skulle gå till, men eftersom vi insåg att det gick att slå flera flugor i en smäll blev det så att jag fick sköta besiktningen. Min chef förklarade proceduren som var rätt så invecklad. Jag har lite undvikit Dakar pga att jag inte hittar så bra och trafiken är... som den är. Men denna gång fick jag med mig kollegerna för vi beslöt göra en inköpsresa. Dagklubbarnas årliga anskaffning är billigare där än i Fatick och nu gick resan på FMSs budget istället för på kyrkans. Det var ett fint äventyr, som blev lite längre än väntat (men det borde man alltid vänta sig i detta land).

Resans skörd. Lådorna innehåller pennor, kritor, papper, lim och saxar mm.

Onsdag morgon startade vi tidigt och var framme före lunch. På torget Sandaga hittade vi några papeterier (pappershandlar?) varav en bara var en kiosk, men lyckades ge oss allt vi ville ha på en av våra listor. Den var också billigare. Guiden som förde oss till kiosken ville förstås ha lite tack för besväret och en annan ville ha en peng för att "han hittat parkeringsplats och vaktat vår bil" medan vi lunchade. Väl tillbaka på kyrkans center i Front de Terre-stadsdelen var mina kolleger ganska trötta. Jag var det också (och svettig), men eftersom jag nu råkade ha lite tid över där beslöt jag att söka upp Taizé-brödernas hus. Förutom bröderna hittade jag några ungdomar varav vissa från Fatick. Det var roligt att få besöket gjort och vi utbytte kontaktuppgifter. Under kvällen "hemma på kyrkans center" fick jag också delta i en spontan debatt om polygami. Det är vanligt här och många av kyrkans ungdomar har växt upp i polygama familjer. (Kom ihåg att kyrkan bara är 41 år gammal och många gift sig innan de blivit kristna.)

Själva besiktningen gick super lätt, förutom att min klocka inte ringde 5.30 som jag hade tänkt. Jag vaknade av mig själv 6.30, men hann i tid till sju iaf. Eftersom det regnade konstaterade vi att det skulle vara lättare att hitta de resterande sakerna i Mbour. Där fick vi också med oss en församlingsmedlem som kände till stadens butiker. Mina kolleger hade tröttnat på det ståhej och den höjning av priser som en toubab (viting) medför, så de tyckte jag kunde hålla mig borta. Och det var jag glad att göra. Mbour hade också haft regn så gatorna var mestadels lervälling eller djupa vattenfyllda gropar i vilka man inte kan veta vad som gömmer sig. Utmanande!

Här är en stor pöl som jag plåtade för några veckor sedan utanför centrum av Mbour. Både Mbour och Dakar luktar av vätan, men inte Fatick :)

Vår guides lilla son följde med oss då vi lunchade för ca 1,20 € var. Han satt i min famn och åt. Grönsaker och fisk spottade han ut, men riset och bisapsblads-mössön gick bra ner. Och jag som hade sparat de flesta av grönsakerna åt honom ;)

Anne Marie och Waly började be bordsbön just som jag fått upp kameran för foto. Vi var väl alla rätt så hungriga. 

Allt som allt var det en bra resa. Jag har lite mer koll på Dakar nu, och många saker fixades.Vi har alla tre en bättre insikt i priset på de saker som ska införskaffas årligen och vi fick kontaktuppgifter till försäljaren. Hela processen är mer överskådlig och jag tror vi lärde oss lite om hur man gör. Området kring centret är också mer bekant för mig nu.

Ngaparou ungdomsläger årgång II

Efter veckans skolning om målinriktat arbete styrde jag och Anne Marie (en kollega) kosan till Ngaparou för att vara med på ett hörn av ungdomarnas årliga läger. Vår uppgift var att hålla lekar tillsammans med en tredje tjej under lördagskvällen. För att hinna förbereda med henne for vi iväg redan på fredag. Kanhända har jag glömt hur det är på skribaläger i Finland, men jag tycker att det här verkar finnas mer "kockar i soppan" under lekkvällar och även mer tolerans för den villervalla som det för med sig. Folk verkade nämligen fullt nöjda. Senare på kvällen spexades det till med lustiga dramatiseringar på olika etniciteters kulturella särdrag: fulanerna representerades av en drottning (o kung?), diola-stammen av en dans med mycket löv, serererna av traditionell utgjutelse, kamerouneser av pastorns roll i centrum, lebou av... ja där hittade jag inte poängen.

Diskussion på gång. Unga kvinnor och män har ofta olika perspektiv. Debatten kunde emellanåt bli livlig men synbarligen ändå sansad.

Förutom lekar fick jag också delta i en debatt om orsaker till att en del ungdomar byter kyrka. Orsaker lär bl.a. vara att kvinnor tar sin mans religion då de gifter sig eller att man söker sig till andra ifall den egna församlingen inte har tillräckligt med andlig verksamhet (t.ex. bibelstudiegrupper, evangelisation eller bönegrupper) på ens boningsort. Vidare fördes det diskussioner om teknologin och dess konsekvenser med bibliska referenser. Det var alltså ett lärorikt veckoslut.

Jag och Anne Marie logerades lyxigt i det hus missionen tidigare hade som "sommarstuga". Det gav mig en viss glädje blandad med saknad. Stället är det samma, men situationen en helt annan. Förr hade vi alltid ledigt där, nu var det jobb. Inredningen var annorlunda och att simma passar sig inte riktigt. Men vågornas ljud och blåsten var sköna och lägerstämning är skön stämning.

Det första huset till vänster om träden i mitten var missionens stuga. De övriga byggnaderna på lägergården är nya. Baptisternas gamla stuga skulle finnas till vänster. Numera äger den amerikanska baptistmissionen (och/eller dess kyrka?) området.

Materialproduktion

De senaste veckorna har vi jobbat med att hitta och producera bilder som kan kopieras upp till dagklubbarna. Här är ett exempel på alster som inte riktigt är färdigt ännu. På min lott har det fallit att försöka hitta något om hygien.

Visa regeringen vad du tycker

Nu har du en chans att visa Finlands regering vad du tycker om nedskärningarna i biståndet. Det är ett upprop till regeringen om en humanare biståndspolitik.

Här finns info om nedskärningarnas följder: http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/aktuellt/en_snabb_nedskarning_av_utvecklingssamarbetet_drabbar_i_forsta_hand_kvinnor/

Mer info om namninsamlingen här: http://www.frikyrkligsamverkan.fi/wp1303/arkiv/3771

Här kan du skriva på: http://pelastetaankehitysyhteistyo.fi/sv

Hemkomst

Så nu är jag då hemma igen och det känns bra. Här är några foton från den gångna veckan.

I Dakar passade jag på att äta lite västerländskt.

Första selfien med min första smartphone som gör det lättare att alltid minnas ta med kameran.

Det här med att hitta leksaker till dagklubbarna har visat sig vara rätt invecklat.
Jag har kanske lite höga krav: Bra kvalitet och pedagogik, billigt och helst miljövänligt.
Är inte heller tillräckligt insatt i butiksutbudet i Dakar. Funderar vilken kvalitet vi kunde få om
vi hittade en hantverkare i Fatick...Orsaken till att hålla låg budget är inte bara att vi vill göra det mesta av pengarna.
 Det är viktigt att från början jobba in system som inte kostar allt för mycket den dag
 kyrkan själv tar över hela det ekonomiska ansvaret för olika verksamhetsformer.
 DETTA ÄR ETT FÖRBÖNSÄMNE.

På väg ut från Dakar fastnade vi i trafikstockning, och sedan regnade det så sikten blev ordentligt dålig.

Under veckan fick jag besök av dem som tyckte träden var grönare på min sida av muren.

De har reparerat vägen till centret! Nu behöver jag inte längre väja för hål. Det kan vi tacka
landets president Macky Sall för. Inför hans besök i sin hemstad fick staden några ansiktslyft. 

Även strandvägen är fin. Antingen döljer gräset skräpet eller så har de städat upp igen. Vackert!

Det pågår lokala fotisturneringar nu efter Ramadan.

Slut på semestern - tankar lördagen den 15.8

Här är jag nu neddumpen i Dakar. Resan gick bra, trots att flyget kom på natten. Nästa gång ska jag komma hem i vettig tid. Å andra sidan var det skönt med en lite kortare resa. Är också glad över att jag hann träffa mina tidigare kolleger under ca 30 min innan det blev dags att ta sig till flygfältet.

Senegal och Finland är väldigt olika världar. Den här gången känns det svårt att ställa om mig mentalt. I Finland har jag njutit av att livet varit så okomplicerat. Inte alls problemfritt, men det kräver mindre koncentration av mig. Här funderar jag noggrant om jag verkligen behöver äga en skål till, om jag tvättat handen innan den förde smörgåsen till munnen, vilket pris jag borde föreslå, när jag ska hinna tvätta av mig mellan varven då svetten lackar, om jag tvättat skorna inför natten, om jag stängt burkarna tillräckligt bra för att inte kackerlackorna ska kunna ta sig in, hur jag ska göra för att få lite egen tid, vad jag ska svara en kollega som frågat något jag inte ens kunnat drömma om att jag skulle behöva ta ställning till och än mindre vet hur jag ska besvara mm.

Det är i tider som denna, som jag är glad att jag faktiskt vet att jag har ett kall. Jo, mina nära och kära är i det sköna sommar-Finland, men här ska jag vara så länge det räcker. Och i Finland märkte jag hur gott det gjort mig mentalt att äntligen ha påbörjat den fas i livet som jag väntat på så länge. Det ger ett nytt perspektiv. Plötsligt är jag öppen för allt möjligt.  

Vi behöver varandra...

Vi behöver varandra för att få perspektiv. Det gäller både individuellt och kulturellt. Jag tänker nu ge exempel från den kulturella biten.

Nu på semestern har jag insett att det här med vikt, hälsa, anorexi, mat utseende mm. verkligen är helt oproportionerligt i våra sinnen. Klart att det är trevligt att veta hurudan mat man mår bra av och att ge varandra tips, men jag påstår att det är en fixering hos oss i väst. Det räcker med att öppna en tidning (eller att bara se på pärmbladet) för att det ska dyka upp något om hur vi borde göra. Man borde gå ner i vikt, men ändå görs det reklam för de mest underbara fettdrypande, sockriga och ohälsosamma rätterna. Man får inte kommentera andras vikt för mycket för då kan någon få anorexi och andra känna sig sårade. Man borde se till att ens barn inte blir överviktiga för det avgör deras framtid: vanor bildas under den tiden och självbilden kan cementeras negativt av omgivningens värderanden. OSV.

I Senegal har jag under ett år fått vila från detta ältande. Går någon upp i vikt säger man t.ex: "Du har blivit tjockare!" ungefär som man Finland säger "Du har klippt dig." Det är rätt så värdeneutralt. Det kan t.o.m. indikera att den du bott hos tagit väl hand om dig. Äldre kvinnor vill vara tjocka, yngre kanske inte, men mest är det en individsak vad man gillar eller inte gillar.

Sommarfinland

Är det inte vackert! Och grönt i flera bemärkelser...

Pieksämäki är ett läger jag rekommenderar! Här ser ni bibelstudiehållaren och temat för lägret i år. Jag kände mig verkligen hemma. Att få använda sitt eget språk i andlig samvaro är såå skönt. 

Min hjärna slutar inte samla idéer för att den är på semester. Fast den dagen tror jag var min enda arbetsdag i Finland iofs.

kultur

Oa Lönnbäck sade:" I bibeln står det att det regnade i 40 dagar och i 40 nätter. Det kallar vi syndafloden. I Finland kallar vi det sommar."

Det blev lite kulturellt i modern och traditionell tappning på Jakobsdagarna.

Aah!

Skönt!

Roog a fi'a jam!

Inatt kom det första riktiga regnet!

Kylskåp

Att frosta av kylskåp i ett tropiskt klimat har visat sig vara en rätt så angenäm uppgift. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att lämna frysdörren öppen och ta för mig av svalkan. Den isande svalkan :)

Monitörer och Saint Louis-resan

En grupp hästar är på väg hem i Fatick efter en lång dag.

Våra monitörer (dagklubbsledare) hade möte förra veckan. Vi diskuterade framtiden, vilken sorts material de behöver och utvärderade året som gått.

Denna helg besökte vi StLouis som var Senegals huvudstad under kolonialtiden. Där finns en hel del vackra hus. Staden är svalare, mindre dammig och har mindre mygg än Fatick. Den byggdes ursprungligen på två öar.

Här ser ni en del av Koranen som en kille bar med sig från sin dara, en koranskola. Under resan såg vi många personer (barns som vuxna) som samlades för undervisning under ramadan. Islam är mycket starkare i norra Senegal där pulaar-folket lever. Det märktes också i samtal med församlingen i staden. 

Vi tittade på stadens fiskestrand innan vi gav oss iväg för att shoppa ljuddämpande material till en av dagklubbarna. Vi hittade tunna madrasser till betydligt billigare pris än i Fatick. Bra inköp.

Vartän vi finnar oss i världen vänder vi bygger bastun uti alla länder. Kyrkans centers nedre våning hade detta fina exemplar. Den doftade bastu och såg bastu ut, men själva bastuspisen var sönder. Synd att den går oanvänd. Kanske kyrkan kunde hyra ut den till finländska språkstuderande i StLouis (efter reparationer)? Måste föreslå det för pastorn Pierre Sene. 

Här är kyrkans centers gård. Ett bra riktmärke att fråga efter då man kommer till staden är vattentornet. Vi tillbringade mycket tid med pastorn och hans fru som bjöd på utsökt mat och gott sällskap. På lördag kväll träffade vi församlingen och diskuterade barn och ungdomar. Det är inte så lätt då det knappt finns några barn och studerandena är utspridda, men församlingen uppskattade att någon kom dit och diskuterade arbetet med dem. Det var rörande och deras gemenskap värmde. Som minoritet behöver man stöd. Be gärna att kyrkorna i staden skulle kunna få stöd av varandra och av sina respektive systerförsamlingar på andra orter. Jag tror också att det andliga motståndet är ganska hårt.

Jag körde hela vägen dit och tillbaka och är rätt nöjd med prestationen. Det tog ca 7 timmar  från StLouis till Fatick, med matpaus i Mbour och trissande i Thies. Vi hade tänkt äta i Thies, men pga ramadan var alla restauranger i lämplig prisnivå stängda, så lunchen  blev ca kl 17 till priset av 400 cfa (för delad tallrik). Vi körde via Mbour bl.a. för att få tag på offerter till vårt materialförbättringsprojekt och nu har vi en hel del fler än tidigare.

Mellan Mbour och Thies finns några av de få kullarna i Senegal (mer finns det iofs i söder). Det var vackra vyer som tyvärr inte syns så bra på bild. Dessutom stannade vi inte vid de mest spektakulära vyerna. Vägen var krokig och blodsockret lågt.

Allt som allt, var det en mycket bra resa och det känns som om jobbet gått framåt. Tre församlingar är besökta. Nu är det bara tio kvar. Och troligen blir det en ny runda efter nästa år... om pengarna räcker.