Singel

Att vara singel leder till frågor. Det gäller såväl i Finland som här. I Finland är det ett privat ämne, som man i princip vet att man ska fråga försiktigt om. De som  inte är diskreta väljer att avvika från normen. Här är det snarare en social angelägenhet om någon är singel, liksom även frågan om hur många barn man har är något att diskutera offentligt. Eftersom det påverkar gemenskapen har var och en rätt att ha åsikter och åsikterna är förstås att man ska gifta sig tillräckligt tidigt och få många barn. Därför är en singel kvinna någonting... obekvämt/onaturligt? Har man ingen man tror folk lätt att man är en kvinna utan heder (dvs med lösaktiga relationer). Därför gäller det att akta sitt rykte med anständigt beteende.

I Finland är det frågan om en annan typ av stigma: Vad är det för fel på en(s personlighet) då man inte lyckas hitta någon att dela sitt liv med? Och den sortens kommentarer kommer det faktiskt en del av i Finland. Någon fiffig typ anmärkte en gång att ingen skulle komma på att fråga en gift människa vad den har för fel då den är gift. Hur som helst blir jag ofta tvungen att motivera mitt singelskap här i Senegal. På ett vis är det lättare med deras frågor eftersom jag inte delar den kulturella värderingen och vet att jag inte lever upp till fördomarna om singelkvinnor. Jag har dessutom nyligen hittat ett svar som de i viss mån verkar förstå. Helst ska man förstås skratta bort frågan men om det inte går berättar jag att jag gillar arbete, men inte arbete i hemmet, det är jag för lat för. Och det är ju inte direkt lögn, även om det inte är hela den nyanserade verkligheten. Den kan de flesta inte förstå endå, lika lite som jag förstår allt i serer-kulturen.