Vi behöver varandra för att få perspektiv. Det gäller både individuellt och kulturellt. Jag tänker nu ge exempel från den kulturella biten.
Nu på semestern har jag insett att det här med vikt, hälsa, anorexi, mat utseende mm. verkligen är helt oproportionerligt i våra sinnen. Klart att det är trevligt att veta hurudan mat man mår bra av och att ge varandra tips, men jag påstår att det är en fixering hos oss i väst. Det räcker med att öppna en tidning (eller att bara se på pärmbladet) för att det ska dyka upp något om hur vi borde göra. Man borde gå ner i vikt, men ändå görs det reklam för de mest underbara fettdrypande, sockriga och ohälsosamma rätterna. Man får inte kommentera andras vikt för mycket för då kan någon få anorexi och andra känna sig sårade. Man borde se till att ens barn inte blir överviktiga för det avgör deras framtid: vanor bildas under den tiden och självbilden kan cementeras negativt av omgivningens värderanden. OSV.
I Senegal har jag under ett år fått vila från detta ältande. Går någon upp i vikt säger man t.ex: "Du har blivit tjockare!" ungefär som man Finland säger "Du har klippt dig." Det är rätt så värdeneutralt. Det kan t.o.m. indikera att den du bott hos tagit väl hand om dig. Äldre kvinnor vill vara tjocka, yngre kanske inte, men mest är det en individsak vad man gillar eller inte gillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar