Senegalesiskt ordbruk

Förra veckan reste vi till två byar och diskuterat vad som gäller då vi öppnar nya dagklubbar där. Där satt vi under träden. Vi inbjudna och ansvarstagare på bänkar och övriga satt antingen på trädets rötter, på stockar placerade runt stammen eller låg på en matta i skuggan. Det kändes rätt så avslappnat, även om folk var uppmärksamma. Min roll var liten. Jag satt mest och lyssnade.

Innan vi började var det en vuxen man som sade till ett litet barn: Gå inte nära henne, hon slår. Man skrämmer barn med att toubaben kommer och tar dem. (Jämför med Svartepetter som användes i vårt språk förut.) Överhuvudtaget säger man allt möjligt åt barn här. Man skämtar med dem och testar dem. Antagligen lär sig barnet rätt tidigt att läsa de vuxnas kroppsspråk och idén verkar vara att de inte ska bli lättlurade.

Man skämtar med varandra på liknande sätt också. Samtidigt är språkbruket även rätt våldsamt. En av mina nattvakter sade en kväll då han kom lite sent: Nu kommer du nog att slå mig. Vuxna säger till barn: Xam xawong! Jag ska slå dig [om du inte gör som jag säger]. Det är även rätt så vanligt att säga: Jag dödar dig! (Mor till barn mm) Där under trädet kom jag att minnas att jag själv ofta sade det som barn, på svenska eller wolof.

Men språket är även fullt av fredliga drag. Man använder ofta en form som kunde översättas med svenskans "må": Må det gå dig väl/Må du få mycket pengar/Må ni ha frid/Må hen bli frisk/ Må Gud belöna dig osv. Det är som en blandning av välsignelse, bön och uttryck för förhoppning. Man säger ofta dessa välsignelser. Det är ett sätt att tacka och ett sätt att framföra kondoleanser eller lyckönskningar. Det är ett sätt att visa omtanke och att vara artig.