Dakarresa

För någon vecka sedan kom min finska chef in på vår byrå och påminde mig om att min arbetsbil behövde besiktigas. Det fanns alternativ för hur det skulle gå till, men eftersom vi insåg att det gick att slå flera flugor i en smäll blev det så att jag fick sköta besiktningen. Min chef förklarade proceduren som var rätt så invecklad. Jag har lite undvikit Dakar pga att jag inte hittar så bra och trafiken är... som den är. Men denna gång fick jag med mig kollegerna för vi beslöt göra en inköpsresa. Dagklubbarnas årliga anskaffning är billigare där än i Fatick och nu gick resan på FMSs budget istället för på kyrkans. Det var ett fint äventyr, som blev lite längre än väntat (men det borde man alltid vänta sig i detta land).

Resans skörd. Lådorna innehåller pennor, kritor, papper, lim och saxar mm.

Onsdag morgon startade vi tidigt och var framme före lunch. På torget Sandaga hittade vi några papeterier (pappershandlar?) varav en bara var en kiosk, men lyckades ge oss allt vi ville ha på en av våra listor. Den var också billigare. Guiden som förde oss till kiosken ville förstås ha lite tack för besväret och en annan ville ha en peng för att "han hittat parkeringsplats och vaktat vår bil" medan vi lunchade. Väl tillbaka på kyrkans center i Front de Terre-stadsdelen var mina kolleger ganska trötta. Jag var det också (och svettig), men eftersom jag nu råkade ha lite tid över där beslöt jag att söka upp Taizé-brödernas hus. Förutom bröderna hittade jag några ungdomar varav vissa från Fatick. Det var roligt att få besöket gjort och vi utbytte kontaktuppgifter. Under kvällen "hemma på kyrkans center" fick jag också delta i en spontan debatt om polygami. Det är vanligt här och många av kyrkans ungdomar har växt upp i polygama familjer. (Kom ihåg att kyrkan bara är 41 år gammal och många gift sig innan de blivit kristna.)

Själva besiktningen gick super lätt, förutom att min klocka inte ringde 5.30 som jag hade tänkt. Jag vaknade av mig själv 6.30, men hann i tid till sju iaf. Eftersom det regnade konstaterade vi att det skulle vara lättare att hitta de resterande sakerna i Mbour. Där fick vi också med oss en församlingsmedlem som kände till stadens butiker. Mina kolleger hade tröttnat på det ståhej och den höjning av priser som en toubab (viting) medför, så de tyckte jag kunde hålla mig borta. Och det var jag glad att göra. Mbour hade också haft regn så gatorna var mestadels lervälling eller djupa vattenfyllda gropar i vilka man inte kan veta vad som gömmer sig. Utmanande!

Här är en stor pöl som jag plåtade för några veckor sedan utanför centrum av Mbour. Både Mbour och Dakar luktar av vätan, men inte Fatick :)

Vår guides lilla son följde med oss då vi lunchade för ca 1,20 € var. Han satt i min famn och åt. Grönsaker och fisk spottade han ut, men riset och bisapsblads-mössön gick bra ner. Och jag som hade sparat de flesta av grönsakerna åt honom ;)

Anne Marie och Waly började be bordsbön just som jag fått upp kameran för foto. Vi var väl alla rätt så hungriga. 

Allt som allt var det en bra resa. Jag har lite mer koll på Dakar nu, och många saker fixades.Vi har alla tre en bättre insikt i priset på de saker som ska införskaffas årligen och vi fick kontaktuppgifter till försäljaren. Hela processen är mer överskådlig och jag tror vi lärde oss lite om hur man gör. Området kring centret är också mer bekant för mig nu.