Bråda dagar

Vi har nyss avslutat ett två dagar långt möte med våra dagklubbsledare och förbereder en resa till Saint Louis. Vi har äntligen fått pengar till en dator för den nya kollegan. En av mina kompisar är på semester i landet med sin familj. Kvinnorna hade avslutning av bibelstudiegruppen igår. Och snart ska jag resa till Finland på semester. Det är mycket att tänka igenom, speciellt som alla ska ha sin lön/betalning under månadsskiftet. Hoppas allt klaffar och ingenting oväntat av allt för stora mått inträffar just nu!

Be gärna för en avkopplande semester och för att hösten ska kunna klaffa. Vi har ganska mycket inbokat och det verkar som om vi får ganska mycket gäster från Finland i olika ärenden under november månad. (Så boka helst inte in besök hos mig då.)

Motion, Nioro och Ramadan

Det lär vara så att missionärer och hjälparbetare lätt får problem med hälsan pga brist på motion. Jag har prövat cykel, promenader och jogging. Det som funkar bäst är iaf ett gympaprogram som jag kan göra hemma framför fläkten och datorn. Eftersom jag oftast glömmer att hitta andra föremål som vikter är det lätt hänt att det blir serer- och wolof-bibeln som hjälper mig att bygga muskler. I detta land är det en aning kontroversiellt, eftersom muslimer uppfattar själva den fysiska boken (Koranen) som helig och inte enbart budskapet på dess sidor. Mitt beteende skulle i mångas ögon uppfattas som respektlöshet mot min heliga skrift. Själv tycker jag bara det är bra att de religiösa föremålen hjälper mig att vårda det Guds tempel som är jag (i enlighet med skrifterna).

Jillian Michaels har faktiskt varit väldigt bra för min hälsa under flera år. Jag rekommenderar hennes 30 day shred. Men motion är individuellt och var och en behöver hitta det som passar dem.

Under veckoslutet styrde mina två kolleger och jag kosan mot Nioro du Rip. Vi gör församlingsbesök för att bekanta oss med församlingarna och för att samla idéer för arbetet. Vägen till Kaolack var gropig som bara den, men nu har reparationerna kommit igång. Ovan kan man se prästgården i Nioro. 

Under kvällen blev vi bjudna på mat. Under måltiden kom en av pastors praktikantens kaniner och stal ett bröd av oss.

Här är kyrkan. Församlingen i Nioro grundades av norska lutherska missionärer som även stått för byggnaden. För några år sedan slogs "finska-, amerikanska- och norska" lutheranernas kyrkor ihop. Nioro är mestadels wolofspråkigt och Linguère (där amerikanerna var) är pular. Men majoriteten av Eglise Luthérienne du Sénégal är fortfarande serer. Det jag lade mest märke till i Nioro, var att Sine-regionen där serererna bor verkar vara mer religiöst tolerant än resten av Senegal.

Nu är det fastemånad. Jag älskar natthimlen. Flera kvällar har jag diskuterat med min nattvakt om den starka stjärnan till höger är en planet eller en satellit. Då Ramadan började såg det väldigt vackert ut med den späda månskäran bredvid "stjärnan". Nu har den redan hunnit växa till sig på bara några dagar. Min hemhjälp fastar och jag tycker det är lite olustigt att hon ska behöva laga min mat utan att själv få äta. Under en resa för några år sedan i palestinska områden under Ramadan fick jag lära mig att det där inte är ok att äta eller dricka offentligt under fastan. Här funkar det annorlunda. Hur som helst, är Ramadan en bra tid om man vill diskutera religion. På TV visas dagligen program som informerar om vad som är ok under fastan enligt islam. Precis som i Finland under jul annonseras reklamen med en liten filmsnutt som är inspirerad av högtiden. Med den skillnaden att jag upplever mer äkta vördnad i den senegalesiska animationen...

Dagen började med...

...REGN!

Jag måste erkänna att jag blev lite överraskad. Så sent som igår talade jag med min nattvakt om att jag har svårt att föreställa mig regn även om det varit molnigt i flera dagar. Och någon revolutionerande regnperiod kan man inte ännu tala om eftersom det var ett lätt finländskt-liknande småsmatter på taket. Fast det höll på någon timme sedan jag vaknat. Skönt! Hoppas det kommer mer snart! Med buller och bång! (Fast det ställer till med trubbel som elavbrott och blöta golv på verandan.)

Sommar-Finlands nostalgi

Det händer hela tiden. Det har varit dop och begravning. Vi har fått en ny medarbetare. Vi har gjort vår första rekognoseringsresa i församlingarna, och jag konstaterade att det finns en hel massa att göra på undervisningsfronten samt en massa att ändra på i våra frågor till församlingsborna.  Vi har fått pengar för ett projekt att förbättra materialsituationen i dagklubbarna. Tack bl.a. till Hangö som skaffade pengar till barnens bank! Och regnperiodslovet närmar sig för Senegals skolor. Molnen har redan kommit, vilket betyder att morgnarna känns annorlunda. (Men vattnet låter nog vänta på sig.)

I takt med detta märker jag att sommarfinland lockar. (Samtidigt är det ofta lika förvånande då nordisk media eller bekanta talar om nätter ljusa som dagen eller om ledighet.) Härliga stunder. Blåbär. Inga malariapiller. Vad jag ser mest fram emot är KUs sommarläger i Pieksämäki, trots att det är familj och vänner i allmänhet som kommer att ge mest. Pieksämäki har alltid varit en höjdpunkt på året med både sommarlov och andlig gemenskap. Och så tror jag att det ska bli skönt att ha en annan slags frihet i Finland. En som kommer sig av att kunna vara anonym, dricka ur kranar och bete sig mer eller mindre som man vill t.ex. i fråga om klädsel. Det finns redan en lång lista på sådant som behöver införskaffas eller åtgärdas.

Luftfuktighet och livsåskådning

Det har verkligen börjat kännas som regnperiod. Nätterna är ibland svala ibland heta, men det är fuktigt och det känns som att hela tiden vara kladdig på huden. I morse fanns en hel massa moln på himlen, men ännu torde det inte vara dags. Min nattvakt gissar ca 20e denna månad. Jag frågade honom vad saltigi hade sagt under veckoslutet. Det var flera traditionella siare som samlades vid kanten av stan (nästan exakt där vi missionärer tidigare hade en liten strandstuga för att gå i bastu eller simma) för att spå inför året och regnperioden. Saltigi menade visst att regnen ännu kommer att låta vänta på sig (a goƭa=de är på avstånd) och att nuvarande president Macky Sall kommer att fortsätta ett nästa mandat om än med stort motstånd. Jag frågade när nästa presidentval hålls och det lär inte vara detta år.

Jag är inte säker på att det var vist att fråga vad saltigi sagt. Man ska ju inte fråga spåmän och jag vill inte uppmuntra till det. Å andra sidan vill jag veta vad folket i trakten går omkring och tänker. Tidigare frågade jag en annan person om samlingen och han tyckte jag skulle gå och se själv. Då sade jag att jag är kristen och inte vill att det ska råda missförstånd om det. Men han tyckte mötet var för alla. Då kändes det också lite krångligt att veta vad jag skulle svara: Jag vill inte stöda synkretism, men inte heller så osämja i onödan. Hm...

Överväganden... Balansgången mellan att respektera det lokala och behovet att påverka enligt egen övertygelse blir ännu starkare i fråga om västerländsk och lokal traditionell syn på sjukdom och epidemier... Lustigt att värdekonflikten i religiösa frågor är mindre laddad än värdekonflikten i de medicinska frågorna. Jag antar att jag är ett barn av min västerländska uppfostran.

Bibelns språkvårdande egenskaper

Under barnskyddsseminariet nämnde jag en ramsa vi använde för att retas som barn i Mbour. Nu har vissa av mina kolleger tagit för vana att "retas" med hjälp av den. [Då du läser följande två mening ska du tänka att jag ser överdrivet oroad ut, svänger huvudet överdrivet och smackar förställt uppgivet.] "Ja, ja... Sådär går det. Man uppnår motsatta effekter till de man önskade."

Hur som helst ledde en nytolkning av sången idag efter jobbet till en diskussion om hur man skulle översätta "vishet" till serer. Debatten under trädet vid centret engagerade samtliga och det slutade med att man tog upp flera olika bibelställen för att hitta svaret - bl.a. 1 Kung 3:12 där Salomo får vishet ( o jeg-yiif) av Gud eftersom kungen bett om ett lyhört hjärta för att kunna skipa rättvisa för folkets bästa.

Jag märkte än en gång hur Bibeln blivit ett rättesnöre för korrekt serer. Det har kanske någonting att göra med att Bibeln är kanon, men den egentliga orsaken är att översättarna verkligen varit måna om att använda så äkta serer som möjligt. Man gjorde ett grundligt arbete. Det har iofs också visat sig att det har gjort Bibeln lite svår att förstå för många. Vardagsspråket påverkas starkt av wolof och franska och något standardmodersmål undervisas inte i skolorna. Så Bibeln är ett omfattande verk som bevarar språket. Att den sedan lästs in i ljudfiler, som kan spelas upp, hjälper både förståelse av dess innehåll och språkvård. Kulturen här är fortfarande väldigt oral.


(Fast nu då jag skriver detta undrar jag hur pass "serer" ordet "doŋ", som står ovanför 12:an, egentligen är.) 

Den gångna veckan

Denna vecka har i mångt och mycket gått i diskussionens tecken. Arbetet söker hela tiden sina riktlinjer och det behövs prioriteringar. Vi har producerat och slipat texter på franska (och finska i mitt fall).

En dag åkte vi till en by som fått en skolbyggnad av... staten (?) tror jag. Och det verkar som om man tagit funktionshinder i beaktande... 

 Observera hur träden är gröna nu. Naturen förbereder sig på regnen.

Jag har väldigt lite bilder på människor i min blogg, för man ska inte hänga ut folk. Tyvärr är det då inte lika trevligt. Här nedan syns iaf händer och det arbete som pågick. Dagens bokstav var e.

Idag, på pingstdagen, var det så äntligen dags för konfirmation. (Det här var min enda bild utan människor.) Det var inte lika pirrigt som en finsk konfirmation där allt ska gå enligt en viss formel och vara tip top in i minsta detalj. Mycket gjordes däremot så pass "improviserat" att finlandsvana jag hade svårt att hänga med. Men till stor del beror det säkert på att jag helt enkelt inte vet hur man brukar göra här. Nu har jag iaf delat ut nattvardsvin på serer för första gången. Stämningen var högtidlig, men avspänd och medryckande under sånger. Predikanten stod för god undervisning och han visade sig ha god hand med barn/ungdomar.

Barnskyddseminarium

Det var ett intensiv och väldigt givande seminarium vi hade förra veckan. Vi hade två olika grupper och det var väldigt stor skillnad på dem tycker jag. Inte minst pga köns- och åldersfördelningen. Det gick mycket bra och var verkligt intressant för att känna till hur man tänker här, och det är sannerligen ganska pluralistiskt.

En intressant grej var t.ex. frågan om barnarbete. I Finland skulle majoriteten nog säga att det är dåligt och sedan definiera vilket sorts arbete som är ok. Här sade man att det är bra att barnet lär sig "arbete" för vuxenlivet, men man var överens om att skadligt barnarbete är fel (alltså som i Finland, men med annat ordbruk). Det handlar om hur man uppfattar "arbete". Här frågar man t.ex. hur arbetet går även då man är på semester för man talar om vanliga hushållssysslor. De är iofs mer arbetsdryga i detta land men iaf.

I hårsalongen

Att gå till frissan i detta land betyder t.ex. att man kommer överens om att någon man känner ska komma hem till en och fläta håret. Det kan göra rätt så ont i själva flätningsstadiet, men efteråt är det ok med mitt hår. Mina senegalesiska kompisar kan fortsätta ha ont ännu efteråt och jag antar att det beror på hårtypen...

Åsnor

I början var åsnorna väldigt gulliga. Antar att de är det fortfarande också, men de har vissa drag som stör mig:

1. Sedan regntiden tagit slut har de en tendens att dras till landsvägen och många blir under bilar. De kan stå mitt på vägen som fastfrusna och inte veta om de vill/eller vågar gå åt någondera hållet. De har nästan kamouflage färg.

2. Tja, nu märker jag att det egentligen är en sak jag tycker är charmig: det finns några exemplar som har en tendens att ställa sig i skuggan vid kyrkans parkeringsplats och de flyttar sig enbart då bilen nästan rör dem och då bara så mycket de vill.

 

Ungdomsweekend i Mbeetit

Kommer inte ihåg att jag skulle ha varit här förut, men det kan ju ha ändrats en del längs med åren. Lördag eftermiddag hittade jag "helt på egenhand" till kyrkan i Mbeetit.

Det var inte mycket folk på plats men de som var där hade desto mer att säga. De unga diskuterade nämligen intensivt om en muslim som tror på Jesus blir frälst. Vissa menade t.ex. att den muslim som tror på Jesus (så som kristna) inte längre är muslim.(Se mer om liknande diskussioner här) Sedan gick diskussionen vidare till relationen mellan karismatiska rörelser och lutherska kyrkan. Liksom i Finland tenderar unga att vara intresserade av mer frikyrkliga inriktningar eftersom de mer berör fenomen som här kallas "mystik"... Som vanligt skulle det ha varit enormt kul att veta exakt vad folk sade, men jag fick nöja mig med att kolla upp vissa punkter efteråt med en av deltagarna.

Under kvällens lopp kom allt fler personer, men det var först mot tiotiden som kvällsmåltiden var klar och vi kunde börja själva tillställningen: Med kristna förtecken visade ungdomar upp sina talanger och delade glädje medan det fick möjlighet att lära känna varandra bättre. Vi började med välkomsthälsningar och med att sjunga "Weekend de la Jeunesse, Mbetit 2015" med en försångare. Det var en bra publikuppvärmning.

Först i tur var en barnkör som sjöng att Jesu barn kommer och att de ska vara hos Roog Seen. Roog betyder Gud, Seen är ett efternamn och Gud råkar ha det efternamnet i serer-kulturen. Allt eftersom sången fortskred ökade takten, som den gör i (nästan) alla sånger som trummas. Vuxna steg in i ringen och började dansa i tur och ordning. Inget långsamt uppvärmande i detta land. Här förstår man att ta ut det bästa av kvällen. Märkte att jag blivit gammal eftersom jag höll på att somna där jag satt redan innan kl 12, så jag gick och lade mig i ett rum i prästgården.

Nästa dag åt vi (antagligen) den couscous som blivit över från kvällen innan, men uppvärmd. Även jag använde handen. Innan gudstjänsten passade folk på att värma upp trummorna. Finländaren ville njuta en stund av att vara på landet. Är det inte underbara ljud?

Det var församlingshelg och ungdomsweekend, så några minuter före gudstjänsten såg det ut som på bilden, men sedan fylldes platserna snabbt. Barnen uppmanades gå ut på söndagsskola under träden. Där dansades och trummades det också. Vuxna satt under ett annat träd. Utanför fönstret såg jag några gamar som kommit för att kalasa på resterna av gårdagens gris. (Byns damer blev rätt intresserade då de såg bilderna jag tagit av dem.) Gudstjänsten avslutades med dans.

Söndagskolan.

I väntan på maten inbjöds jag till en familj i närheten. Mamman i huset kände Astu Saar från Thiadiaye-tiden. De gav mig ägg, underhållande förevisning i hirsmalning på det traditionella sättet med infogade handklappningar och två mortelstötar, samt mer dans. Vad som inte heller fångades på bild var då damerna kom bärande på flera fat över sina huvuden och alla unga satte sig runt någondera av de många faten. Det var som en nobelfests procession. Slutligen avslutades tillställningen med kort snack och bön. (Se bilden nedan.)

Återstod att packa in hemvändande resenärer i transportmedlen, vilket inte var en enkel ekvation.

Begreppsvärld

Vi håller på att förbereda ett barnskyddsseminarium som ska hållas i maj. Jag och en kollega har ansvar för ett parti om mobbning och barnaga. Det måste genast sägas att sererernas barnuppfostran görs på annat sätt än "hemma". Ta t.ex. ett gråtande barn: Som västerlänning skulle krama det och försöka ta reda på hur det är fatt medan jag använder röst- och minspråk som signalerar medkänsla. Här frågar man kanske barnet varför det gråter, man kan ta det i famn och man torkar gärna dess tårar, men något överdrivet gullande är det inte tal om. Snarare fokuserar man på att få slut på gråten.

Barnaga är lagligt för familjehuvud i syfte att fostra och i enlighet med barnets ålder. Men det är förbjudet i skolan sedan en tid tillbaka. Att ge "nya" redskap för att hålla ordning i klassen är därför något att satsa på inom utbildningsväsendet. I fråga om mobbning stötte jag idag på ett problem. Den franska termen är "harcèlement", och det serer-ord som man erbjöd mig var "xasan". Men det visade sig efter ett tag att detta serer-begrepp mera handlade om tillrättavisning än om mobbning. Vi hade långa listor på exempel på mobbning och även dessa var svåra att översätta.

Serer är väldigt nyanserat på vissa områden, men verkar ibland totalt enkelspårigt på andra. I vissa fall kan det finnas ett ord för att beskriva ett europeiskt begrepp, men eftersom man inte är van att använda det är det svårt att komma på vad det skulle vara. Vissa franska ord används annorlunda här eftersom man inte har samma kontext, speciellt som många ord har olika betydelser i olika kontext. Harcèler betyder ju t.ex. också att oroa, utöva påtryckning eller kritisera och inte bara att mobba.

Utifrån vad jag lärt mig, verkar det som om begreppet mobbning inte finns här. Enskilda delar av mobbning som att såra, skada fysiskt, tala illa om någon mm finns däremot. Jag är bombsäker på att det kommer att råda en viss begreppsförvirring under vår del av seminariet. Gränserna för vad man kan göra (och vad det betyder) är nämligen annorlunda här än i Finland och vi förstår inte ännu tillräckligt av kulturen för att kunna göra riktiga bedömningar.

Bild tagen i Renaissans Monumentet i Dakar. Statyerna föreställer olika stammars kulturella företeelser,
bl.a. sererernas brottningssport. Bilden har inget annat med inlägget att göra än att det handlar om kultur. 

Morgonväckning

Att ha sovmorgon i detta land är rätt svårt. Oftast börjar det med rök som kommer in genom sovrumsfönstren jag lämnat öppna på kvällen för att inte smälta bort i sviterna av eftermiddagssolen på sovrumsväggen. Röken kommer oftast av grannhustruns morgonmålsbestyr över öppen eld precis bredvid mitt fönster någon gång mellan kl 5-6. Be gärna att de skulle ha råd med gas istället, eftersom jag är lite oroad för vad koldioxiden ska göra med min hälsa (och hennes!)  Kanske det inte är så allvarligt, men hur vet man.

Böneutropen är jag vid det här laget så van med att det inte stör vidare mycket. Det samma gäller för det mesta de bräkande fåren hos den andra grannen. Hönorna och tuppen hos första grannen ställer ibland till en orolig kavalkad som kan hålla på ett bra tag. Undrar vad det är som triggar den. Ibland är det så varmt att jag lämnar gardinerna öppna och i så fall vaknar jag bombsäkert med ljuset senast 7-tiden. Idag var det grannkökets kvinnopalaver som slutligen gjorde slut på min sömn, men oftast blir det lite lugnare igen efter kl 8. Fr.o.m. den tiden kan man däremot förvänta sig att åtminstone någon kommer på besök minst en gång. Jep, nu är någon vid porten :) När man talar om trollen.

Det logiska vore att bli morgonmänniska, men det är lättare sagt än gjort. Vissa morgnar kan man faktiskt slumra sig igenom rätt länge och då njuter jag.