Som barn pratade vi syskon wolof. Det har länge harmat mig att jag glömde bort det då vi flyttade till Finland. Wolofen kom inte tillbaka då jag var tretton, eftersom det året var fyllt med finska och franska. I början av 1990-talet fanns en ganska stor finländsk skola för missionärsbarn i Senegal. Dessutom var staden Thiadiaye dominerad av serere. Det är ett bonus att få möjlighet att bekanta mig med båda språken igen.
Det som fascinerar mig i fråga om mission är hela baletten med att sätta sig in i andra sätt att tänka och nya samhällssystem. Språk är en annan motivationsfaktor. Att demonstrera Guds rike ser jag som något jag är kallad till oberoende av om det är i Finland eller utomlands. Jag får ofta lust att se människor möta Jesus. Han är faktiskt den bästa person jag mött. Här är en länk till ett youtube-klipp som för mig beskriver mission. Det handlar faktiskt om en av de första missionärerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar