Samtal på vägen

Vi ska träffa alla församlingar en gång under året. Linguère är först i tur under 2018. Den ligger långt in i… inlandet. Den är liten – bara några familjer – och fulani*. I våra diskussioner i byrån, konstaterade Anne Marie, Waly och jag att deras församling inte kan ha samma slags program som i pilotförsamlingarna. Strukturen i församlingen är annorlunda och de är för avlägsna för att regelbundna besök skulle vara det mest effektiva arbetssättet. Vi funderade på att hålla intensivutbildningar istället. Det skulle vi diskutera med dem. Jag började genast fundera att vi lika bra kan utbilda hela församlingen på en gång så att alla kan leda…

Resan var lång (knappa fyra timmar). För att ha något intressant att göra satte jag igång en audio version av NT på serer (bra för att lära sig serer och höra Guds Ord) . Vi hade kul medan vi försökte lista ut vem av våra bekanta som läste vilka partier. Vår kyrka har antagligen världens bästa serer-läsare.** Allt emellanåt stannade jag filen för att diskutera något vi kom att tänka på, t.ex. att vänstra handen inte ska veta att den högra hjälper. Vad betyder det i en serer-kontext? Det visade sig vara helt applikabelt, förutom under vissa ceremonier. Det fick mig att inse ännu mer, att ceremonierna faktiskt har en officiell funktion av socialstöd i lika grad formell som vår FPA, om än inte på samma sätt. Eller: Varför skulle lärjungarna inte gå till andra än judarna då de första gången gav sig ut två och två? Och hur kan Jesus vara Davids son om han är det bara på fädernet? Är Lukas släktförteckning en lista över Marias släkt? Bland serererna är kunglighet ärftligt  enbart på mödernet och adoption räknas inte riktigt.

Jag älskar naturen på vägen mellan Fatick och Linguère. Träden är vackra och landskapet är ställvis kuperat. I år var vägarna i gott skick, sante Yalla!*** Halvvägs kör man genom Touba, Senegalesernas egna heliga stad (eller egentligen bara för ett av de fyra muslimska brödraskapen).  Moskén i centrum växer hela tiden och det lär vara så att familjer sätter ut mat på gatan, så att folk inte behöver gå hungriga. Efter Touba började jag märka hyddor som inte hade den vanliga fyrkantiga formen utan antagligen var hexagoner. Vi talade serer, så när Anne Marie sade: ”Nu har de hus” trodde jag att jag missförstått. Vem har hus? Sedan tog det ett tag innan hon fick mig att fatta att hon talade om fulanerna. De brukade inte bo i hus eftersom de traditionellt följt med boskapen.

* den andra största etniska gruppen i Senegal

**Inte för att de skulle vara de mest suveräna läsare, utan för att missionen satsat på alfabetisering och kyrkans folk har serer som modersmål.

***Wolof för  ”Tack Gud!”

Vad gläder mig i arbetet?

Häromveckan fick vi ett formulär att fylla i av kyrkans nya ledare. En av frågorna gällde vad som ger oss glädje i arbetet. Jag har fått frågan förut, men den här gången svarade jag inte de vanliga sakerna – aktiviteter och relationer. Det som är mest givande är de gånger jag märker att Gud har jobbat eller att den Heliga Anden berör människor.

Mame Coumba Faye, Marie Faye, Ibou Diouf, Michel Faye.

Våra senaste besök i pilotförsamlingarna har varit sådana tillfällen. Till vårt pilotprogram hör att hålla bibelstudier kring teman från barnarbetet. Den första egentliga lektionen handlar om barns betydelse i Riket (dvs där som Gud tillåts bestämma). Vi börjar med Jesus som välsignar barnen. Sedan identifierar han sig med dem och varnar för att förleda dem. Vi citerar ordspråk om vikten av undervisning samt en psalm om att nya generationer berättar om vad Gud gjort. Bibelställena varvas med frågor och tillsammans listar vi ut vad det innebär för oss i praktiken. Exempel från våra liv och de nya frågor som väcks är en viktig del av undervisningen.

I Ngayokhème märkte vi hur diskussionen berörde. Det som gjorde mest intryck på mig i Gandiaye var pastorns vishet. Både jag och Anne Marie gjorde anteckningar för att inte glömma vad han sade. Diskussionen styrde bl.a. in på hur vårt beteende mot barn påverkar dem. Negativa ord kan vara att förleda barn. Flera gånger har jag tänkt att liknande undervisning vore så viktig här, och det kändes som nåd att höra den. Och Anne Marie gav många väldigt bra exempel.

Gandiayes besök började med gudstjänst. Vid predikan steg hälften av församlingen upp och gick ut. De skulle gå i söndagskola. Barnen är egentligen inte framtidens kyrka. De är dagens kyrka. Ger vi dem den plats som hör dem till? På vems villkor hålls våra samlingar? Hur låter vi barn komma till Jesus i våra församlingar?

Målet

Jag älskar budskapet i den här serien av videon!
Här är visionen och målet.

Församlingsföreskolefortbildning

"Jesus är mitt ibland oss och han tar hand om oss. Hör du hans röst?" sjunger förskollärarna medan de klistrar bilder i bildhäften. Vi hann inte med väldigt många häften, men vi hann få idéen, och jag hann lära mig vad jag ännu behöver poängtera i arbetet.

Såhär kan det se ut då barnen använder häftena i undervisningen.

De två första dagarna av seminariet lärde vi oss om funktionshinder och integrering. Se lite mer om detta på    FMS facebooksida för vårt område.

Fatickliv - vad innebär det?

Fatick är fint - om än inte magnifikt. Havsarmen är ett ställe där jag kan njuta av skapelsen (så länge jag aktivt silar bort skräpet ur mitt medvetande). Notera ljudbilden. På avstånd är det rätt så... mysigt med muslimska böner. Jag gillar hur tron får plats i samhället, även om vissa uttryck (speciellt på nära håll om volymen är hög) kan kännas påträngande.

Som enda FMS-missionär i staden, blir mina relationer med ortsborna väldigt viktiga. Det innebär att jag deltar i deras liv och ibland betyder det att köpa gåvor till en nyfödd.

Dans för en nybliven mamma.

Att delta i höjdpunkter är spännande och ibland tungt eftersom det är så mycket jag inte förstår. Med åren har jag blivit tryggare i att göra kulturella tabbar, för jag har börjat lita på att senegaleserna förlåter mig och vet lite på vilket sätt de gör det. Den fina biten, som jag verkligen uppskattar, är att se hur rikt kulturliv senegaleserna har. Det finns så mycket utanför den västerländska kultursfären och det är härligt att komma ur den bubblan ibland.

Bubblan kan emellanåt vara lite konstig att stiga in i. Nyligen hade vi medarbetardagar för finländarna nära gränsen till Gambia. Hotellet där vi höll våra palavrer var på ett väldigt vackert ställe, men det kändes till en början overkligt att omges av vita människor, fransk mat och västerländsk klädsel mitt i Senegal. Efter några dagar kändes det igen skönt att kunna koppla av och känna till beteende-koderna.

Och visst har det sina fördelar att få turista lite. Stora kattdjur är inte vanliga i Senegal, så ett besök hos lejonungar i ett naturområde var välkommet.

På väg "hem" från safari stötte vi på självständighetsfirare. Grattis Senegal!

Jobbet i vår avdelning är i mångt och mycket administrativt. Att få syssla med något mer konkret ibland känns skönt. Här ovan syns bilder jag klippt ut för att göra bildhäften till förskolorna. Vi ska öva hur det görs under nästa veckas fortbildning för lärarna. Jag är också tacksam för att mina studier i serer kan användas till förberedelser av vad jag ska säga under skolningen.

Ett annat trevligt inslag är besök i byarna. Här håller vi ett bibelstudium om barnens betydelse i Guds rike med ledare i Ngayokhèmes församling, som hör till vårt pilotprojekt. De ska i sin tur hålla samma bibelstudium i sina kapellförsamlingar. Hoppas det fungerar! Be gärna för det. Den Heliga Anden behövs för att arbetet ska bära frukt.

Tillbaka i hemstaden. Det blir mycket bilkörande dels för att hettan är jobbig att röra sig i, dels för att jag tenderar att vara ute i sista minuten ;) Därför är det bra att komma sig ut och gå på morgonen eller kvällen då det är lite svalare. Jag brukar promenera med en amerikansk kompis. Motionen är kanske inte så krävande för henne, men vi brukar alltid be tillsammans och det är viktigt för oss båda. Flera ortsbor är också ute och motionerar. Andra åker till och från jobbet på torget. Det blir många hälsningar i farten. Längs vägen finns en dara, en skola för koranelever. Många taliben, småpojkar som skickats för att lära sig koranen och tigga pengar till sin ledare, tycker att vi är ett exotiskt inslag i deras vardag.

Ny president, ny baby

Jag står framme vid podiet och läser de färgade röstsedlarna. "Oui.. Oui.. Oui..Oui...Oui..." klingar mikrofonen då rösterna för varje medlem av kyrkans conseil (råd) presenteras i olika omgångar. Jag blir trött på ordet väldigt snabbt. Salen är svettig. Allt går så långsamt. Om jag skulle pröva på olika tonlägen för att få variation? Men de visar sig alla vara varianter av samma två sätt att säga ordet. Det är många repetitioner. Kroppen blir stel av upprepade rörelser i valprocedurens olika faser.  Lyckligtvis är jag för trött för att bli irriterad.

Då vi kommer till valet av vice president ökar variationen i svaren. Vid valet av president för kyrkan är alla matta. Röstrutinerna är väl innötta. Spänningen är hög. Jag fläktar på skämt både på min kollega Anne Marie som ska plocka fram sedlarna och på mig själv. Salen skrattar nervöst igenkännande. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. "Diouf... Faye...Diouf... Diouf... Faye... Faye..." Ska inte röstlapparna vara slut snart? Jag sneglar på tavlan. Den ena verkar ha fler röster. Nej vänta, nu blir det mer på den andra... Anne Marie vänder lådan upp och ner för att visa att den är tom. Vi räknar röstmarkeringarna på tavlan. "Tio, tjugo, trettio... Sextio för Faye". "Tio, tjugo... femtio... femtioåtta för Diouf"... Jag ombeds annonsera vinnaren. Diouf går fram till Faye och gratulerar honom. De fotograferas tillsammans. De äldre prästerna samlar ihop oss till bön för kyrkans nya ledning. Be gärna ni också. För enhet och vishet.

Under hela dagen ligger en annan tanke, som känns större, i mitt bakhuvud. En av mina vänner håller på att föda ett barn som ligger i sätesbjudning. Vattnet gick ca två på natten och vi åkte till sjukhuset tillsammans. Hur ska det gå? Kommer hon ändå att bli opererad? Tänk om något går fel? Tänk om de behöver fara till sjukhuset i Kaolack? Om de ringer, när ska jag hinna ringa tillbaka ifall det är något viktigt? Kommer hon att överleva? Medan de andra förbereder sig på hemfärd efter valet, plockar jag ihop mina saker och funderar på vem jag ska ringa först. Jag stöter på några grannar och frågar om de hört något. De berättar att en pojke fötts och att mamman mår bra. Det är en stor lättnad. Efter en visit på sjukhuset - pojken är fin - åkte jag hem till mina trevliga gäster. Jag somnade förnöjt i deras sällskap till ljudet av en film. Tack Gud för att du tar hand om oss!

Lugnet inför en intensiv vecka

Pilotförsamlingarna blev Gandiaye och Ngayokheme. De har båda rätt så olika strategier. Den ena vill ha träffar på söndagar, den andra på onsdagar. Och det är just så det ska vara: skräddarsytt för varje kontext. 

Mitt hem, verandan.

Eftersom vi gjort ett pilotförsamlingsbesök i lördags har jag ledigt idag. Till morgonens program hörde följande: Ett besök på sjukhus tillsammans med en vän som ska föda snart. ("Kom igen imorgon"sa dom.) Ett besök på kvinnocentret för att försöka hjälpa till med att få tvättmaskinen de fått att fungera. (Den biten lyckades inte.) Ett besök hos polisen. (Jag blev bestulen på min mobiltelefon, men har fått den tillbaka. Grannarna listade genast ut vem det var som tagit den. Det är bara det att mobilen fortfarande är på polisstation och jag nog måste på ännu ett besök för att få den tillbaka.) Sedan tog vi en sväng via fängelset också för att få ut ett papper som en kompis behövde. Det lyckades!

Imorgon anländer folk till kyrkans synod. Det är dags att välja president och ny... kyrkofullmäktige ? (conseil de l'église). Salen och övernattningsutrymmena har renoverats inför det stora evenemanget. Det var välbehövligt. Veckan kommer att vara intensiv. Kyrkans partners kommer också för att hållas uppdaterade om vad som händer i kyrkan. Det är med en viss bävan jag deltar i synoden. Detta år hör jag till dem som organiserar valet. Har också lovat predika i församlingen på söndag, så jag hoppas jag hinner fixa inför det också.

tillbaka från "semestern"...

Ja, inte jag då, utan hettan har kommit tillbaka. Ännu är nätterna svala, så om man kunde sova på taket vore det en fördel för en massa människor.

senaste nytt...

Har tagit en lugn dag ensam hemma. Skönt! Imorgon blir det nog full rulle igen. Ska hjälpa att ordna ett födelsedagskalas. Hoppsan! Har glömt köpa gåva!

Förra veckoslutet hade kyrkan sin årsfest. Söndagsskollärarna hade ordnat program för barnen. (Se bilden.) Missionärerna hade också en dag tillsammans och jag hade nattgäster flera nätter den veckan. Det var trevligt med besök. Vi har valt pilotförsamlingar nu. Ska nämna vilka det blev senare. Nu gäller det att fixa datum för möten och annat.

Be gärna för oss! Pilotarbetet behöver förbön, men det gör barnen också... och mina kolleger... och kyrkans personal. Vi hade nyligen en trafikolycka utanför Fatick där en av kyrkans förskollärare omkom. Många i grannskapet är sjuka just nu. Förra veckan hade jag en orm (den snällare varianten) som slingrade över mina fötter, så be om beskydd mot sådant också. I allt detta känner jag Guds uppmuntran att vila i honom.

Diskussion om pilotförsamlingsskap

Denna månad har vi besökt församlingar för att diskutera hur de ser på möjligheten att agera pilotförsamlingar enligt vår program. Hittills har alla varit positiva. Jag ville få in lite kreativ pedagogik så jag gjorde följande affisch om problem som vi vill lösa.

 En församling hade byggt en massa sedan jag var där senast. Här ett gästrum på bild.

Församlingen hade startat ett projekt för att få inkomster med målet att så småningom kunna betala prästens lön själva. På bilden ser ni grisar.

Dessutom satsar de mycket på kollekt t.ex. i natura, som dessa hirskolvar på bilden.

Dessutom har min pappa varit på besök. Nu känns huset lite tomt, men allt fungerar mycket bättre med alla reparationer han gjort.

Tack!

Hej!

Jag vill här tacka för kort, julklappar, julbrev och annan korrespondens jag fått i december. Ofta anländer det först i januari, men det är precis lika välkommet då också! Jag är dålig på att sända tack till var och en enskilt, men det är en stor uppmuntran att få hälsningar hemifrån. Så tack för er omsorg och att ni tagit er tid! Jag uppskattar det storligen!

Anna-Lena

Teologi och kontext

Allt emellanåt stöter jag på teologiska frågor. Titta t.ex. på klippet ovan. Det är en sång i en gudstjänst i Mbour. Väggen bakom altaret avbidar Jesus och barnen samt Jesus som går på vattnet. Men vilken färg har Jesus på bilden? De flesta i Europa och Afrika kanske skulle säga att han är vit. Men jag har stött på personer som eventuellt kunde säga något annat. Varför är det så viktigt för så många att Jesus ska ha europeiska drag?

Här är det en kroppslig Jesus som går på vattnet. I en annan kyrka jag nyligen besökte var Jesus avbildad som en enorm suddig skepnad på vattnet. Den tydde på en kristologi som visserligen kunde passa i en afrikansk kontext, men som verkar glömma Jesu mänsklighet och inkarnationens mysterium.

I en predikan jag nyss hörde beskrevs judarnas lag som judarnas tradition och jämförbar med sererernas tradition. Jag har hört liknande tankar annanstans, där följden ibland blivit att den hebreiska Bibeln egentligen inte är mer inspirerad än den tro som finns här sedan tidigare (även den monoteistisk). Senegalesers tro är iofs mycket närmare judisk tradition än t.ex. asatron, men jag skulle inte kunna tänka mig att värdera varken asatro eller Kalevala som lika inspirerade som GT. Å andra sidan är det antagligen i någon mån en frukt av 1000 års kulturpåverkan i Finland, som får mig att tänka så. Och att jag har väckelsebakgrund.

Häromdagen hörde jag att många av mitt kvarters kvinnor besökt en karismatisk pastor vid torget. Både muslimer och kristna far dit för att bli helade och det som berättades lät lite konstigt. Jag frågade personer i lutherska kyrkan om de visste mer och fick då namnet på samfundet. En googling visade att det var Universalkyrkan av Guds Rike, som startat i Brasilien och vars pastorer ofta gör enorma pengar, speciellt högre upp i hierarkin. Den har även nått framgångar i Afrika och vill nu alltså etablera sig i Fatick. Jag har inga problem med karismatik, så länge det är sunt. Pengamissbruk, framgångsteologi och överbetoning på vissa andliga fenomen är däremot tecken på att man ska akta sig. Bara för att det går hem i den här kontexten, betyder inte att det är bra. Be gärna för vishet.

Vad som är skönt med Senegal är att man kan tala om tro. Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Diskussionen om pastorerna vid torget inspirerade mig i mitt eget andliga liv. Gud kan använda många situationer för att dra oss till sig. Det finns också en vänlighet här. Man kanske inte håller med alla, men man försöker att inte rakt ut fördöma varandra. Gemenskapen är viktigare.

Finländare på besök 2

Fortsättning...

Nästa dag gjorde vi talko-arbete i Gandiols församling där det första helt lutherska kapellet en gång stod. Vi bar tegelstenar och flyttade undan gräs.

Senegaleserna var noggranna med att vi finländare inte tog i tegelstenarna innan de först själva hade flyttat på dem och avlägsnat eventuella faror. Till slut ville de inte att vi skulle göra så mycket, vilket visade sig vara bra. Plötsligt började de nämligen slå med sina harv-käppar i marken. De hade stött på en huggorm: gul och svart. Den var inte så farlig, men hade nog lite gift.

Sedan tyckte senegaleserna att det fick räcka med talko. Istället lekte vi några lekar med barnen. (Spegeln)

Jeanne Marie hade följt med vår grupp sedan bröllopet. Hon hjälpte till med översättningen eftersom hon kan engelska. Den dagen fick vi också besöka hennes hem för att se hur man bor på landet. Det uppskattades mycket. Några tjejer och också och talade med oss, medan andra knöt vänskap med en av gårdens hästar.

Det obligatoriska besöket i en baobab där grio-kastens medlemmar begravdes innan den seden  blev förbjuden.

Gruppen hann tillbringa någon timme i på en hotellstrand efter söndagens gudstjänst och lunch i Mbour. De fortsatte vidare till Dakar och jag reste hem för att vila upp mig efter allt översättande. Det har varit trevligt att turista lite i gott sällskap. Man ser nya saker varje gång.