Allt emellanåt stöter jag på teologiska frågor. Titta t.ex. på klippet ovan. Det är en sång i en gudstjänst i Mbour. Väggen bakom altaret avbidar Jesus och barnen samt Jesus som går på vattnet. Men vilken färg har Jesus på bilden? De flesta i Europa och Afrika kanske skulle säga att han är vit. Men jag har stött på personer som eventuellt kunde säga något annat. Varför är det så viktigt för så många att Jesus ska ha europeiska drag?
Här är det en kroppslig Jesus som går på vattnet. I en annan kyrka jag nyligen besökte var Jesus avbildad som en enorm suddig skepnad på vattnet. Den tydde på en kristologi som visserligen kunde passa i en afrikansk kontext, men som verkar glömma Jesu mänsklighet och inkarnationens mysterium.
I en predikan jag nyss hörde beskrevs judarnas lag som judarnas tradition och jämförbar med sererernas tradition. Jag har hört liknande tankar annanstans, där följden ibland blivit att den hebreiska Bibeln egentligen inte är mer inspirerad än den tro som finns här sedan tidigare (även den monoteistisk). Senegalesers tro är iofs mycket närmare judisk tradition än t.ex. asatron, men jag skulle inte kunna tänka mig att värdera varken asatro eller Kalevala som lika inspirerade som GT. Å andra sidan är det antagligen i någon mån en frukt av 1000 års kulturpåverkan i Finland, som får mig att tänka så. Och att jag har väckelsebakgrund.
Häromdagen hörde jag att många av mitt kvarters kvinnor besökt en karismatisk pastor vid torget. Både muslimer och kristna far dit för att bli helade och det som berättades lät lite konstigt. Jag frågade personer i lutherska kyrkan om de visste mer och fick då namnet på samfundet. En googling visade att det var Universalkyrkan av Guds Rike, som startat i Brasilien och vars pastorer ofta gör enorma pengar, speciellt högre upp i hierarkin. Den har även nått framgångar i Afrika och vill nu alltså etablera sig i Fatick. Jag har inga problem med karismatik, så länge det är sunt. Pengamissbruk, framgångsteologi och överbetoning på vissa andliga fenomen är däremot tecken på att man ska akta sig. Bara för att det går hem i den här kontexten, betyder inte att det är bra. Be gärna för vishet.
Vad som är skönt med Senegal är att man kan tala om tro. Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Diskussionen om pastorerna vid torget inspirerade mig i mitt eget andliga liv. Gud kan använda många situationer för att dra oss till sig. Det finns också en vänlighet här. Man kanske inte håller med alla, men man försöker att inte rakt ut fördöma varandra. Gemenskapen är viktigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar