Häromveckan fick vi ett formulär att fylla i
av kyrkans nya ledare. En av frågorna gällde vad som ger oss glädje i arbetet.
Jag har fått frågan förut, men den här gången svarade jag inte de vanliga
sakerna – aktiviteter och relationer. Det som är mest givande är de gånger jag
märker att Gud har jobbat eller att den Heliga Anden berör människor.
Mame Coumba Faye, Marie Faye, Ibou Diouf, Michel Faye.
Våra senaste besök i pilotförsamlingarna har
varit sådana tillfällen. Till vårt pilotprogram hör att hålla bibelstudier
kring teman från barnarbetet. Den första egentliga lektionen handlar om barns
betydelse i Riket (dvs där som Gud tillåts bestämma). Vi börjar med Jesus som
välsignar barnen. Sedan identifierar han sig med dem och varnar för att förleda
dem. Vi citerar ordspråk om vikten av undervisning samt en psalm om att nya
generationer berättar om vad Gud gjort. Bibelställena varvas med frågor och tillsammans
listar vi ut vad det innebär för oss i praktiken. Exempel från våra liv och de
nya frågor som väcks är en viktig del av undervisningen.
I Ngayokhème märkte vi hur diskussionen
berörde. Det som gjorde mest intryck på mig i Gandiaye var pastorns vishet.
Både jag och Anne Marie gjorde anteckningar för att inte glömma vad han sade.
Diskussionen styrde bl.a. in på hur vårt beteende mot barn påverkar dem.
Negativa ord kan vara att förleda barn. Flera gånger har jag tänkt att liknande
undervisning vore så viktig här, och det kändes som nåd att höra den. Och Anne
Marie gav många väldigt bra exempel.
Gandiayes besök började med gudstjänst. Vid
predikan steg hälften av församlingen upp och gick ut. De skulle gå i
söndagskola. Barnen är egentligen inte framtidens kyrka. De är dagens kyrka. Ger vi dem
den plats som hör dem till? På vems villkor hålls våra samlingar? Hur låter vi
barn komma till Jesus i våra församlingar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar