Vardagstankar

Att ha hemhjälp (bonne) underlättar livet en hel del. Att få rena kläder utan att själv behöva slita för det kvällen innan känns skönt (jag har inte tvättmaskin). Samtidigt medför det en hel del funderande också. Man måste ju hitta på lämplig sysselsättning ifall alla kläder är tvättade  :) och fundera hur man finkänsligt förklarar hur man ska göra i en toubabs (västerlännings) kök för att den inte ska bli sjuk. Jag tycker att vi har kommit igång mycket bra.

Det är också förvånande hur snabbt jag vant mig vid att säga nej till barn som behöver något (flera gånger varje dag på stan). Eftersom tiggeri är satt i system för talibe (se engelsk förklaring här, scrolla gärna neråt) går problemet inte bort med att man ger pengar och det finns många pojkar som ber om det. Faran är förstås att bli kall och okänslig för människors lidande. Här tror jag det är viktigt med hurudant bemötande man ger barnen. Eftersom det finns ett oändigt behov av hjälp, måste man välja hur man går tillväga eller kanaliserar resurserna.

Igår köpte jag vatten. Femtio liter tror jag det blev. Kranvattnet är lite salt, så det är för badrum och disk, dricksvattnet är källvatten i flaskor och för mat och tevatten kan man köpa filtrerat brunnsvatten. Det vattnet kunde också drickas, men igår såg jag hur det går till då det sätts i dunkar och konstaterade att jag åtminstone kunde börja med att huvudsakligen dricka källvattnet.

Igår kom också det tredje (eller fjärde) regnet. Än en gång ett stilla regn och inte något ordentligt, men strömmen gick både på kvällen och på morgonen. Det hjälpte temperaturen också. Skönt!