Mitt liv i bilder

Våra försök att dämpa ljudnivån i Konèmes dagklubb. Vi tyckte det blev bättre.

Anne Marie Dione och  dagklubbsledare Coumba Faye testar lego.

Såhär ser jordnötter ut. Blasten äts av hästar.

I dessa konstruktioner förvaras hirsen i byarna.

I väntan på möte angående en ny dagklubb i byn Ngane. Där har tidigare funnits en förskola som dragits in pga finska statens nedskärningar i biståndet. Eftersom människor varit duktiga att ge till fadderverksamheten och till Barnens Bank hoppas vi ha möjlighet att istället erbjuda en dagklubb nästa år. Vi hoppas på privata bidrag även i framtiden. Be gärna för klubben. 

Bönevandring i gryningen under kvinnoweekenden. Havet gav oss många insikter. Jag stärktes av tanken på att få befinna mig i det lugna vågsvallet på strandsidan av vågornas brytningspunkt. Gud sköter om vågbrytandet. 

Min kollega Anne Marie Dione.

I torsdags hämtade vi ut kopior av de pedagogiska bilder vi gjort. Det hade blivit ett missförstånd angående i vilken ordning bilderna skulle komma. Att reda upp dem kommer att ta ordentligt med tid. Be gärna för en bra lösning och att liknande missförstånd kunde undvikas i framtiden.

Jag konstaterade nöjt att Ngaparous strandlinje känns bekant.

Vilken glädje att få vila bildligt trötta fötter!

Uppfriskning

Under veckoslutet fick jag vara på ett veckoslut för kristna kvinnor, varav de flesta är expats (jag tror det är vad man kallar människor som är utlänningar). Lovsången och undervisningen var härligt toubabisk, så att jag kända att jag kunde ta det till mig ;) Sällskapet var också bra liksom omgivningen. Här är en sång som sammanfattar innehållet ganska väl:

Min parafras av Paulus:
Redan nu räknas vi som fulländade på det sätt vi en dag kommer att vara. Redan nu får vi smaka på Riket även om det inte ännu är här i sin fullhet. Redan nu är Jesus kung. Det är bara de sista fragmenten av fiendens trupper som ännu försöker dra med sig så många som möjligt för att hämnas. Vi får redan fira segern, medan vi följer vår härförare i avslutningen, räddningsoperationerna och återuppbyggelsen.  

Senegalesiskt ordbruk

Förra veckan reste vi till två byar och diskuterat vad som gäller då vi öppnar nya dagklubbar där. Där satt vi under träden. Vi inbjudna och ansvarstagare på bänkar och övriga satt antingen på trädets rötter, på stockar placerade runt stammen eller låg på en matta i skuggan. Det kändes rätt så avslappnat, även om folk var uppmärksamma. Min roll var liten. Jag satt mest och lyssnade.

Innan vi började var det en vuxen man som sade till ett litet barn: Gå inte nära henne, hon slår. Man skrämmer barn med att toubaben kommer och tar dem. (Jämför med Svartepetter som användes i vårt språk förut.) Överhuvudtaget säger man allt möjligt åt barn här. Man skämtar med dem och testar dem. Antagligen lär sig barnet rätt tidigt att läsa de vuxnas kroppsspråk och idén verkar vara att de inte ska bli lättlurade.

Man skämtar med varandra på liknande sätt också. Samtidigt är språkbruket även rätt våldsamt. En av mina nattvakter sade en kväll då han kom lite sent: Nu kommer du nog att slå mig. Vuxna säger till barn: Xam xawong! Jag ska slå dig [om du inte gör som jag säger]. Det är även rätt så vanligt att säga: Jag dödar dig! (Mor till barn mm) Där under trädet kom jag att minnas att jag själv ofta sade det som barn, på svenska eller wolof.

Men språket är även fullt av fredliga drag. Man använder ofta en form som kunde översättas med svenskans "må": Må det gå dig väl/Må du få mycket pengar/Må ni ha frid/Må hen bli frisk/ Må Gud belöna dig osv. Det är som en blandning av välsignelse, bön och uttryck för förhoppning. Man säger ofta dessa välsignelser. Det är ett sätt att tacka och ett sätt att framföra kondoleanser eller lyckönskningar. Det är ett sätt att visa omtanke och att vara artig.

Fortfarande intensiv vardag

Hettan börjar så småningom ge med sig. Nätterna är svalare nu, även om just mitt sovrum förra kvällen var 34 grader innan jag satte på luftkonditionering. Fukten har minskat lite, så det känns inte heller lika illa. Det har varit en lång regnperiod och ännu ikväll såg jag blixtrar på avstånd. Men ovädret är nog långt borta och det är bra för annars kunde skörden mögla. Snart blir det kallt och det ser jag fram emot.

Jobbet fortsätter att vara intensivt. Det får man gärna be för. Vi har många olika saker att reda ut och att jobba med. En av dem har varit att hitta på bilder om senegalesisk tradition för att barnen ska bli mer bekanta med det. Klippet nedan handlar om en av de viktigaste sporterna i landet:

Intensiv vardag...

Det känns rätt intensivt just nu. Människor i min omgivning har släktingar som föds och dör och har familjetrubbel och jobbar och är sjuka och behöver byta bostad och behöver pengar inför skolstarten och... Jag har också haft en mild släng magbesvär som börjar ge med sig nu.

I helgen kom några missionärskolleger på besök och vi var bl.a. till Mbour och firade ledigt i vacker omgivning och med god mat. Det kändes verkligen som en höjdpunkt. Jag bara älskade att guppa i havet och simning i bassäng är sällan så kul som då man kan upptäcka vattnet tillsammans med barn och andra lekfulla vuxna.

På jobbet har vi slutspurt inför året med anskaffning av material, offerter, möten, skolning av dagklubbsledare, dagklubbsstart, resor och skolningar/konferenser som ska förberedas. Jag kommer att hålla en kurs för dem som studerar teologi i vår så det får ni gärna be för. Be också för mina relationer och för en tydlig kommunikation. Det är ibland utmanande att göra sig förstådd och förstå då man har så olika "förprogrammering".

Ja, och så fick vi bönesvar: Jag hittade pedagogiska leksaker till gott pris och har nu införskaffat en del.

 

Slutet av regnperioden

Grodor hoppar omkring i vart och vartannat hörn (det stör inte). Bakterierna har frodats så länge nu i fukt och värme att många är sjuka. Antalet senegaleser som omkommit eller försvunnit under pilgrimsresa i Mecka har ökat stadigt, men flera har återvänt till Fatick bl.a. min hyresvärd. (Lättnadens suck!) Jag har nyligen fått höra att Boko Haram är Afrikas motsvarighet till IS. Men människor tackar Gud och säger att Gud både är god och stor. Senegal är monoteistiskt. Guds namn är stor här, det är bara det att det finns lite olika uppfattningar (bland kristna, muslimer och stamreligion) om hurudan Gud är och om hur Gud samverkar med resten av skapelsen... inklusive den osynliga delen av den.

Hem som funkar

Det är skönt att ha ett diskskåp. En diskbänk som inte läcker är ganska fint det också. Tänk att inte behöva spola med hink eller lyfta undan keramiklocket på toan! Och att inte ha handtagen i handen efter att öppna dörren är lite lyxigt det med. Cykeln torde funka... Det är bara WC-lampan som börjat blinka strax innan pappa reste hem. Och om natten sätter jag igång luftkonditioneringen, fast idag känns det svalare efter ett litet regn.

Singel

Att vara singel leder till frågor. Det gäller såväl i Finland som här. I Finland är det ett privat ämne, som man i princip vet att man ska fråga försiktigt om. De som  inte är diskreta väljer att avvika från normen. Här är det snarare en social angelägenhet om någon är singel, liksom även frågan om hur många barn man har är något att diskutera offentligt. Eftersom det påverkar gemenskapen har var och en rätt att ha åsikter och åsikterna är förstås att man ska gifta sig tillräckligt tidigt och få många barn. Därför är en singel kvinna någonting... obekvämt/onaturligt? Har man ingen man tror folk lätt att man är en kvinna utan heder (dvs med lösaktiga relationer). Därför gäller det att akta sitt rykte med anständigt beteende.

I Finland är det frågan om en annan typ av stigma: Vad är det för fel på en(s personlighet) då man inte lyckas hitta någon att dela sitt liv med? Och den sortens kommentarer kommer det faktiskt en del av i Finland. Någon fiffig typ anmärkte en gång att ingen skulle komma på att fråga en gift människa vad den har för fel då den är gift. Hur som helst blir jag ofta tvungen att motivera mitt singelskap här i Senegal. På ett vis är det lättare med deras frågor eftersom jag inte delar den kulturella värderingen och vet att jag inte lever upp till fördomarna om singelkvinnor. Jag har dessutom nyligen hittat ett svar som de i viss mån verkar förstå. Helst ska man förstås skratta bort frågan men om det inte går berättar jag att jag gillar arbete, men inte arbete i hemmet, det är jag för lat för. Och det är ju inte direkt lögn, även om det inte är hela den nyanserade verkligheten. Den kan de flesta inte förstå endå, lika lite som jag förstår allt i serer-kulturen. 

Tabaski 2015

Dagen tillbringades först med samtal med Stina. Sedan åkte vi till Fatou och tillbringade kvällen med hennes familj. Många finklädda småbarn kom och gick. Samtalet löpte smått på tre språk. Alla utom skräddaren (som jobbade med de sista festkläderna)  och chauffören var hemma av mina 'syskon'. Måltid delades liksom även de tre omgångarna te (ataya). Foton plåtades.  Tillbaka på hotellet fick vi lyssna på grannskapets brödraskaps sång, medan glass intogs i hettan efter
dopp. Detta är landets största högtid firad på mitt vis. Jag har haft en bra dag.

Festlig vardag

Jag bara måste lägga ut det här då jag en gång hittat det på nätet. Varje dag en viss tid läser två (?) senegaleser upp rubrikerna för dagens nyheter. Min hemhjälp har ofta på radion då och jag tycker det låter så festligt. Det är säkert annorlunda då man förstår vad som sägs, men med mina kolleger försökte jag mig idag på att göra en "Smoukahontas" och det väckte ett visst nöje. Lyssna själva.

Annars är detta nu min andra natt på länge med lyxen av luftkonditionering (eller kilimatti från franskans climatiseur, som vi finska missionärer brukade säga i början av 1990-talet). Det är stor lättnad att slippa vara kladdig av svett hela tiden.  Som att vara i en annan värld. Temperaturskillnaden är bara några grader. De normala växlingarna mellan 28 och 32 grader inomhus för någon vecka sedan kändes nog av, men med luftkonditionering kan det räcka med bara en aning mindre varmt (jag tror vi har en varmare period nu också) för att känna sig bekväm. Det beror nog på att luftfuktigheten genast minskar. Råkade nyligen se en dokumentär om att det från början var fukten man ville bli av med då man uppfann manicken. Tack till uppfinnarna!

...och så kommer förstås tanken på alla dem som inte har råd... Vad orättvis vår värld är!

Tubab och tabaski

Vi gjorde en resa till Mbour och till Saly för inköp och social interaktion. Här är några bilder från resan.

Efterrätt...

Stora hjordar av...

... får! Och måna av dem är otroligt stora. Inför tabaski (även kallad  Eid-al Adha) skaffar alla familjer ett får. Enligt en av mina källor vill man gärna  i detta land att folk ska se att man har ett väldigt stort får (jämför med barnet på bilden).

Besök

Jag har Finlandsbesök! Kul! Har nyss avslutat dagklubbsledarnas kurs och idag var det en "hel massa" missionärer med släkt som steg in i centret och hälsade på folk. Det var kul och lite... jag måste erkänna att det kändes en gnutta konstigt. Vet inte varför. Men det som jag njuter av är att ha husgäst som ej egentligen är gäst. Nästa vecka blir det prästernas seminarium, men jag är bara med som chaufför i början och i slutet. Det är Tabaski-ledigt på torsdag och fredag så det blir lite tid över att göra allt möjligt.

dokumentöversättning

Min avdelning skrev en halvårsrapport på franska. Den översattes sedan till finska och från finska till svenska. Det var ganska spännande att se vad det blev. Skillnaderna var förvånansvärt nog huvudsakligen på nyansnivå, vilket är ett ganska gott betyg.