Ny president, ny baby

Jag står framme vid podiet och läser de färgade röstsedlarna. "Oui.. Oui.. Oui..Oui...Oui..." klingar mikrofonen då rösterna för varje medlem av kyrkans conseil (råd) presenteras i olika omgångar. Jag blir trött på ordet väldigt snabbt. Salen är svettig. Allt går så långsamt. Om jag skulle pröva på olika tonlägen för att få variation? Men de visar sig alla vara varianter av samma två sätt att säga ordet. Det är många repetitioner. Kroppen blir stel av upprepade rörelser i valprocedurens olika faser.  Lyckligtvis är jag för trött för att bli irriterad.

Då vi kommer till valet av vice president ökar variationen i svaren. Vid valet av president för kyrkan är alla matta. Röstrutinerna är väl innötta. Spänningen är hög. Jag fläktar på skämt både på min kollega Anne Marie som ska plocka fram sedlarna och på mig själv. Salen skrattar nervöst igenkännande. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. "Diouf... Faye...Diouf... Diouf... Faye... Faye..." Ska inte röstlapparna vara slut snart? Jag sneglar på tavlan. Den ena verkar ha fler röster. Nej vänta, nu blir det mer på den andra... Anne Marie vänder lådan upp och ner för att visa att den är tom. Vi räknar röstmarkeringarna på tavlan. "Tio, tjugo, trettio... Sextio för Faye". "Tio, tjugo... femtio... femtioåtta för Diouf"... Jag ombeds annonsera vinnaren. Diouf går fram till Faye och gratulerar honom. De fotograferas tillsammans. De äldre prästerna samlar ihop oss till bön för kyrkans nya ledning. Be gärna ni också. För enhet och vishet.

Under hela dagen ligger en annan tanke, som känns större, i mitt bakhuvud. En av mina vänner håller på att föda ett barn som ligger i sätesbjudning. Vattnet gick ca två på natten och vi åkte till sjukhuset tillsammans. Hur ska det gå? Kommer hon ändå att bli opererad? Tänk om något går fel? Tänk om de behöver fara till sjukhuset i Kaolack? Om de ringer, när ska jag hinna ringa tillbaka ifall det är något viktigt? Kommer hon att överleva? Medan de andra förbereder sig på hemfärd efter valet, plockar jag ihop mina saker och funderar på vem jag ska ringa först. Jag stöter på några grannar och frågar om de hört något. De berättar att en pojke fötts och att mamman mår bra. Det är en stor lättnad. Efter en visit på sjukhuset - pojken är fin - åkte jag hem till mina trevliga gäster. Jag somnade förnöjt i deras sällskap till ljudet av en film. Tack Gud för att du tar hand om oss!

Lugnet inför en intensiv vecka

Pilotförsamlingarna blev Gandiaye och Ngayokheme. De har båda rätt så olika strategier. Den ena vill ha träffar på söndagar, den andra på onsdagar. Och det är just så det ska vara: skräddarsytt för varje kontext. 

Mitt hem, verandan.

Eftersom vi gjort ett pilotförsamlingsbesök i lördags har jag ledigt idag. Till morgonens program hörde följande: Ett besök på sjukhus tillsammans med en vän som ska föda snart. ("Kom igen imorgon"sa dom.) Ett besök på kvinnocentret för att försöka hjälpa till med att få tvättmaskinen de fått att fungera. (Den biten lyckades inte.) Ett besök hos polisen. (Jag blev bestulen på min mobiltelefon, men har fått den tillbaka. Grannarna listade genast ut vem det var som tagit den. Det är bara det att mobilen fortfarande är på polisstation och jag nog måste på ännu ett besök för att få den tillbaka.) Sedan tog vi en sväng via fängelset också för att få ut ett papper som en kompis behövde. Det lyckades!

Imorgon anländer folk till kyrkans synod. Det är dags att välja president och ny... kyrkofullmäktige ? (conseil de l'église). Salen och övernattningsutrymmena har renoverats inför det stora evenemanget. Det var välbehövligt. Veckan kommer att vara intensiv. Kyrkans partners kommer också för att hållas uppdaterade om vad som händer i kyrkan. Det är med en viss bävan jag deltar i synoden. Detta år hör jag till dem som organiserar valet. Har också lovat predika i församlingen på söndag, så jag hoppas jag hinner fixa inför det också.

tillbaka från "semestern"...

Ja, inte jag då, utan hettan har kommit tillbaka. Ännu är nätterna svala, så om man kunde sova på taket vore det en fördel för en massa människor.

senaste nytt...

Har tagit en lugn dag ensam hemma. Skönt! Imorgon blir det nog full rulle igen. Ska hjälpa att ordna ett födelsedagskalas. Hoppsan! Har glömt köpa gåva!

Förra veckoslutet hade kyrkan sin årsfest. Söndagsskollärarna hade ordnat program för barnen. (Se bilden.) Missionärerna hade också en dag tillsammans och jag hade nattgäster flera nätter den veckan. Det var trevligt med besök. Vi har valt pilotförsamlingar nu. Ska nämna vilka det blev senare. Nu gäller det att fixa datum för möten och annat.

Be gärna för oss! Pilotarbetet behöver förbön, men det gör barnen också... och mina kolleger... och kyrkans personal. Vi hade nyligen en trafikolycka utanför Fatick där en av kyrkans förskollärare omkom. Många i grannskapet är sjuka just nu. Förra veckan hade jag en orm (den snällare varianten) som slingrade över mina fötter, så be om beskydd mot sådant också. I allt detta känner jag Guds uppmuntran att vila i honom.

Diskussion om pilotförsamlingsskap

Denna månad har vi besökt församlingar för att diskutera hur de ser på möjligheten att agera pilotförsamlingar enligt vår program. Hittills har alla varit positiva. Jag ville få in lite kreativ pedagogik så jag gjorde följande affisch om problem som vi vill lösa.

 En församling hade byggt en massa sedan jag var där senast. Här ett gästrum på bild.

Församlingen hade startat ett projekt för att få inkomster med målet att så småningom kunna betala prästens lön själva. På bilden ser ni grisar.

Dessutom satsar de mycket på kollekt t.ex. i natura, som dessa hirskolvar på bilden.

Dessutom har min pappa varit på besök. Nu känns huset lite tomt, men allt fungerar mycket bättre med alla reparationer han gjort.

Tack!

Hej!

Jag vill här tacka för kort, julklappar, julbrev och annan korrespondens jag fått i december. Ofta anländer det först i januari, men det är precis lika välkommet då också! Jag är dålig på att sända tack till var och en enskilt, men det är en stor uppmuntran att få hälsningar hemifrån. Så tack för er omsorg och att ni tagit er tid! Jag uppskattar det storligen!

Anna-Lena

Teologi och kontext

Allt emellanåt stöter jag på teologiska frågor. Titta t.ex. på klippet ovan. Det är en sång i en gudstjänst i Mbour. Väggen bakom altaret avbidar Jesus och barnen samt Jesus som går på vattnet. Men vilken färg har Jesus på bilden? De flesta i Europa och Afrika kanske skulle säga att han är vit. Men jag har stött på personer som eventuellt kunde säga något annat. Varför är det så viktigt för så många att Jesus ska ha europeiska drag?

Här är det en kroppslig Jesus som går på vattnet. I en annan kyrka jag nyligen besökte var Jesus avbildad som en enorm suddig skepnad på vattnet. Den tydde på en kristologi som visserligen kunde passa i en afrikansk kontext, men som verkar glömma Jesu mänsklighet och inkarnationens mysterium.

I en predikan jag nyss hörde beskrevs judarnas lag som judarnas tradition och jämförbar med sererernas tradition. Jag har hört liknande tankar annanstans, där följden ibland blivit att den hebreiska Bibeln egentligen inte är mer inspirerad än den tro som finns här sedan tidigare (även den monoteistisk). Senegalesers tro är iofs mycket närmare judisk tradition än t.ex. asatron, men jag skulle inte kunna tänka mig att värdera varken asatro eller Kalevala som lika inspirerade som GT. Å andra sidan är det antagligen i någon mån en frukt av 1000 års kulturpåverkan i Finland, som får mig att tänka så. Och att jag har väckelsebakgrund.

Häromdagen hörde jag att många av mitt kvarters kvinnor besökt en karismatisk pastor vid torget. Både muslimer och kristna far dit för att bli helade och det som berättades lät lite konstigt. Jag frågade personer i lutherska kyrkan om de visste mer och fick då namnet på samfundet. En googling visade att det var Universalkyrkan av Guds Rike, som startat i Brasilien och vars pastorer ofta gör enorma pengar, speciellt högre upp i hierarkin. Den har även nått framgångar i Afrika och vill nu alltså etablera sig i Fatick. Jag har inga problem med karismatik, så länge det är sunt. Pengamissbruk, framgångsteologi och överbetoning på vissa andliga fenomen är däremot tecken på att man ska akta sig. Bara för att det går hem i den här kontexten, betyder inte att det är bra. Be gärna för vishet.

Vad som är skönt med Senegal är att man kan tala om tro. Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Diskussionen om pastorerna vid torget inspirerade mig i mitt eget andliga liv. Gud kan använda många situationer för att dra oss till sig. Det finns också en vänlighet här. Man kanske inte håller med alla, men man försöker att inte rakt ut fördöma varandra. Gemenskapen är viktigare.

Finländare på besök 2

Fortsättning...

Nästa dag gjorde vi talko-arbete i Gandiols församling där det första helt lutherska kapellet en gång stod. Vi bar tegelstenar och flyttade undan gräs.

Senegaleserna var noggranna med att vi finländare inte tog i tegelstenarna innan de först själva hade flyttat på dem och avlägsnat eventuella faror. Till slut ville de inte att vi skulle göra så mycket, vilket visade sig vara bra. Plötsligt började de nämligen slå med sina harv-käppar i marken. De hade stött på en huggorm: gul och svart. Den var inte så farlig, men hade nog lite gift.

Sedan tyckte senegaleserna att det fick räcka med talko. Istället lekte vi några lekar med barnen. (Spegeln)

Jeanne Marie hade följt med vår grupp sedan bröllopet. Hon hjälpte till med översättningen eftersom hon kan engelska. Den dagen fick vi också besöka hennes hem för att se hur man bor på landet. Det uppskattades mycket. Några tjejer och också och talade med oss, medan andra knöt vänskap med en av gårdens hästar.

Det obligatoriska besöket i en baobab där grio-kastens medlemmar begravdes innan den seden  blev förbjuden.

Gruppen hann tillbringa någon timme i på en hotellstrand efter söndagens gudstjänst och lunch i Mbour. De fortsatte vidare till Dakar och jag reste hem för att vila upp mig efter allt översättande. Det har varit trevligt att turista lite i gott sällskap. Man ser nya saker varje gång.

Finländare på besök

Finska ungdomar har besökt Senegal. Efter ett visst strul med bagage och inköp av morgonmål mm begav vi oss "raka vägen" till ett bröllop i Mbettite. Efter den långa resan och bröllopet var alla färdiga att fara till logementet. 

Som en bekant till mig en gång sade: "Jag upplevde Senegal som en attack mot mina sinnen. Allt på en gång: starka dofter, synintryck, ljud, människor som trängdes." Logementen i Senegal är häller inte vad man är van vid om västerlänning. Speciellt inte om vessan är ett hål i golvet och det är dammigt pga en blåsig dag.

En dag besökte vi en serere förskola i utvecklingsprojektet. Barnen stod prydligt uppställda enligt klass då vi kom. 

Finländarna tittade nyfiket på dem innan vi hade möjlighet till närkontakt och vi i vår tur var det stora evenemanget för den bredvidliggande franska  skolans lite äldre elever. (se barnen på muren)

Här får barnen till vänster undervisning i tvätt och hygien, medan de övriga t.ex. skriver ettor och färglägger. 

En annan dag besökte vi kyrkans klinik, med system för uppföljning av mammor som inte kommit tillbaka för rådgivning. 

Och kyrkans kvinnors skola för unga kvinnors yrkesutbildning. Tredje årets studerande.

Vi deltog i dialog mellan kristna och muslimer med ett besök vid en moské. Det gällde att klä sig rätt.

Se bilden i nästa inlägg.

Julen 2017

Det är jul.

Med kyrkans praktikanter tog vi ut julen i förtid och bakade bullar.

Kanaliseringen i Fatick har nått fram till kyrkans gata. Det är lite svårt att hitta parkeringplats.

Faticks församling fick besök av söndagsskollärarnas exekutiva kommitté som informerade om sitt arbete och diskuterade med församlingens lärare. 

Julafton firade jag i Warang nära Mbour. Där nära fanns en nybyggd katolsk kyrka och som drar blickarna till sig.

På närmare håll var den också mäktig och fräsch. Byggd av en fransk miljonär.

Inuti var vackert och fin akustik för gregorianska sånger, men knappast för predikningar.

Julblomma?

På juldagen åt jag hos Mbours församlings prästs familj. Vi hade intressanta diskussioner och härligt god mat - på gården och verandan där jag tillbringat mina första år. Mangoträdet är fortfarande kvar liksom vissa grannar.

Guds vilja?

I förrgår blev det ovanligt mycket prat om Guds vilja med mina bekanta. Först sade en att Gud bett hen uppmana en annan att göra si. Sedan sade den andra att hen hört motsatsen.  Sedan uppmanade jag en tredje att kolla med Gud om det är ok att faktiskt jobba så mycket utan vila. Svaret var oväntat: "Kyrkan har gett mig så mycket att jag aldrig kan återgälda det hur mycket jag än jobbar." Det tog flera frågor innan hen svarade att hen vet att Gud är ok med arbetsmängden. Kyrkan fick ett ganska högt betyg och det är en av lärdomarna jag tar med mig från den dialogen. Däremot är det nog lite oklart hur mycket jobb Gud anser är lämpligt. Svårt att säga i detta fall.

Men det här med Guds vilja är tydligen inte enkelt. Personligen anser jag det viktigt att fråga och lyssna in. Vad är det annars för vits att kalla Gud Herre*? Men då begreppet 'Guds vilja' slängs runt lättvindigt är det farligt nära till maktmissbruk eller respektbrist.  Båda är ett kränkande av det andra budet (enligt luthersk indelning)  om att inte missbruka Guds namn. Till råga på allt är det ju ofta svårt att veta med säkerhet vad Gud säger i en viss situation.

Bibeln nämner att vi ska pröva allt (inte pröva på allt :-D) och behålla det som är bra. Det kräver övning. Då är det bra med erfarna kristna,  bibelkunskap och sunt förnuft. Vi behöver varandra för att träna på att lyssna och att inte dras med i dumheter. Vem tränar du med? Jag har ofta känt att det saknats personer att öva med, men kanske det också beror på mitt eget bristande initiativ. Vidare nämner Bibeln att man inte ska förakta profetior (utan pröva dem). Det tolkar jag som en uppmaning att ha ett öppet sinne för Guds tilltal.



*För mig är ordet 'Herre' inte laddat med slaveri, maktmissbruk eller könsmaktshierarkier, vilket det kan vara för andra med tanke på historien.

Sankta Lu...

Jag blev inspirerad så jag tog vad jag hade hemma: Järntråden är rostig och ljusen är i olika storlek, men det blev rätt så okej - men inte en bekväm krona.

Finländska fester har alla sin egen prägel pga årstidsväxlingar förstärkta av mat och musik. Ju mer jag läser om det på nätet och tänker på hur jag skulle förklara det för en senegales, desto mer verkar det som om vi nog har bevarat en hel del av förkristna traditioner... Eller smält ihop dem med våra andra traditioner. Det ter sig också logiskt för mig att se kapitalism och sportiver som ett uttryck för religiösa fenomen (minus övernaturliga inslag... fast vidskepelse lär vara vanligt inom sportvärlden). Kanske jag behöver förklara mig: Ofta talar västerlänningar om religion som ett socialt fenomen  till skillnad från andlighet som ses som mer individuellt. En tolkning av ordet religion kommer från
 re (igen) + ligare (koppla). Går man till ett av de stora varuhusen i Dakar är det som att vara i en europeisk julyra och många muslimer firar den kapitalistiska julen. Mänskligt beteende är intressant och mångfacetterat. Gränser flyter ihop beroende av hur man tolkar begrepp.

God adventstid och grattis Finland 100 år!

Sitter i Faticks morgonkyla med en sjal och en varm kopp te att värma mig. Så snabbt det går från svett till gåshud! Det här är den bästa tiden på året. Min adventsljusstake väntar på ljus nummer två och dammet torkar min näsas slemhinnor. Kanske det blir bättre när jag hunnit nöta bort fem veckors sandvindar från myggnät och annat.

Hittade följande klipp med en julsång jag nyss fastnat för. Lite testosteronstint, men annars helt sjukt bra. Vilken professionalitet! Det gör mig stolt över mitt land - hårdrockens högborg. Och budskapet är så stort!

Här nedan en hälsning från missionärernas självständighetsfirande. Missionärsbarnen leker i sanden, medan surfare fångar vågor i bakgrunden.

Lähetit lähtivät yhdessä ulos juhlimaan Suomen itsenäisyyttä. Yksi britti (aksentistaan päättäen) kysyi saisiko ottaa kuvaa meidän istenäisyyden symboleista. Hän tiesi tasan tarkkaan mitä olimme tekemässä. Kun tulin kotiin Fatickiin, päätin katsoa linnanjuhlia täkäläisen tuttavaperheen kanssa. Joskus on mukavaa esittää myös omaa kulttuuriaan toiselle.