dokumentöversättning

Min avdelning skrev en halvårsrapport på franska. Den översattes sedan till finska och från finska till svenska. Det var ganska spännande att se vad det blev. Skillnaderna var förvånansvärt nog huvudsakligen på nyansnivå, vilket är ett ganska gott betyg.

Dakarresa

För någon vecka sedan kom min finska chef in på vår byrå och påminde mig om att min arbetsbil behövde besiktigas. Det fanns alternativ för hur det skulle gå till, men eftersom vi insåg att det gick att slå flera flugor i en smäll blev det så att jag fick sköta besiktningen. Min chef förklarade proceduren som var rätt så invecklad. Jag har lite undvikit Dakar pga att jag inte hittar så bra och trafiken är... som den är. Men denna gång fick jag med mig kollegerna för vi beslöt göra en inköpsresa. Dagklubbarnas årliga anskaffning är billigare där än i Fatick och nu gick resan på FMSs budget istället för på kyrkans. Det var ett fint äventyr, som blev lite längre än väntat (men det borde man alltid vänta sig i detta land).

Resans skörd. Lådorna innehåller pennor, kritor, papper, lim och saxar mm.

Onsdag morgon startade vi tidigt och var framme före lunch. På torget Sandaga hittade vi några papeterier (pappershandlar?) varav en bara var en kiosk, men lyckades ge oss allt vi ville ha på en av våra listor. Den var också billigare. Guiden som förde oss till kiosken ville förstås ha lite tack för besväret och en annan ville ha en peng för att "han hittat parkeringsplats och vaktat vår bil" medan vi lunchade. Väl tillbaka på kyrkans center i Front de Terre-stadsdelen var mina kolleger ganska trötta. Jag var det också (och svettig), men eftersom jag nu råkade ha lite tid över där beslöt jag att söka upp Taizé-brödernas hus. Förutom bröderna hittade jag några ungdomar varav vissa från Fatick. Det var roligt att få besöket gjort och vi utbytte kontaktuppgifter. Under kvällen "hemma på kyrkans center" fick jag också delta i en spontan debatt om polygami. Det är vanligt här och många av kyrkans ungdomar har växt upp i polygama familjer. (Kom ihåg att kyrkan bara är 41 år gammal och många gift sig innan de blivit kristna.)

Själva besiktningen gick super lätt, förutom att min klocka inte ringde 5.30 som jag hade tänkt. Jag vaknade av mig själv 6.30, men hann i tid till sju iaf. Eftersom det regnade konstaterade vi att det skulle vara lättare att hitta de resterande sakerna i Mbour. Där fick vi också med oss en församlingsmedlem som kände till stadens butiker. Mina kolleger hade tröttnat på det ståhej och den höjning av priser som en toubab (viting) medför, så de tyckte jag kunde hålla mig borta. Och det var jag glad att göra. Mbour hade också haft regn så gatorna var mestadels lervälling eller djupa vattenfyllda gropar i vilka man inte kan veta vad som gömmer sig. Utmanande!

Här är en stor pöl som jag plåtade för några veckor sedan utanför centrum av Mbour. Både Mbour och Dakar luktar av vätan, men inte Fatick :)

Vår guides lilla son följde med oss då vi lunchade för ca 1,20 € var. Han satt i min famn och åt. Grönsaker och fisk spottade han ut, men riset och bisapsblads-mössön gick bra ner. Och jag som hade sparat de flesta av grönsakerna åt honom ;)

Anne Marie och Waly började be bordsbön just som jag fått upp kameran för foto. Vi var väl alla rätt så hungriga. 

Allt som allt var det en bra resa. Jag har lite mer koll på Dakar nu, och många saker fixades.Vi har alla tre en bättre insikt i priset på de saker som ska införskaffas årligen och vi fick kontaktuppgifter till försäljaren. Hela processen är mer överskådlig och jag tror vi lärde oss lite om hur man gör. Området kring centret är också mer bekant för mig nu.

Ngaparou ungdomsläger årgång II

Efter veckans skolning om målinriktat arbete styrde jag och Anne Marie (en kollega) kosan till Ngaparou för att vara med på ett hörn av ungdomarnas årliga läger. Vår uppgift var att hålla lekar tillsammans med en tredje tjej under lördagskvällen. För att hinna förbereda med henne for vi iväg redan på fredag. Kanhända har jag glömt hur det är på skribaläger i Finland, men jag tycker att det här verkar finnas mer "kockar i soppan" under lekkvällar och även mer tolerans för den villervalla som det för med sig. Folk verkade nämligen fullt nöjda. Senare på kvällen spexades det till med lustiga dramatiseringar på olika etniciteters kulturella särdrag: fulanerna representerades av en drottning (o kung?), diola-stammen av en dans med mycket löv, serererna av traditionell utgjutelse, kamerouneser av pastorns roll i centrum, lebou av... ja där hittade jag inte poängen.

Diskussion på gång. Unga kvinnor och män har ofta olika perspektiv. Debatten kunde emellanåt bli livlig men synbarligen ändå sansad.

Förutom lekar fick jag också delta i en debatt om orsaker till att en del ungdomar byter kyrka. Orsaker lär bl.a. vara att kvinnor tar sin mans religion då de gifter sig eller att man söker sig till andra ifall den egna församlingen inte har tillräckligt med andlig verksamhet (t.ex. bibelstudiegrupper, evangelisation eller bönegrupper) på ens boningsort. Vidare fördes det diskussioner om teknologin och dess konsekvenser med bibliska referenser. Det var alltså ett lärorikt veckoslut.

Jag och Anne Marie logerades lyxigt i det hus missionen tidigare hade som "sommarstuga". Det gav mig en viss glädje blandad med saknad. Stället är det samma, men situationen en helt annan. Förr hade vi alltid ledigt där, nu var det jobb. Inredningen var annorlunda och att simma passar sig inte riktigt. Men vågornas ljud och blåsten var sköna och lägerstämning är skön stämning.

Det första huset till vänster om träden i mitten var missionens stuga. De övriga byggnaderna på lägergården är nya. Baptisternas gamla stuga skulle finnas till vänster. Numera äger den amerikanska baptistmissionen (och/eller dess kyrka?) området.

Materialproduktion

De senaste veckorna har vi jobbat med att hitta och producera bilder som kan kopieras upp till dagklubbarna. Här är ett exempel på alster som inte riktigt är färdigt ännu. På min lott har det fallit att försöka hitta något om hygien.

Visa regeringen vad du tycker

Nu har du en chans att visa Finlands regering vad du tycker om nedskärningarna i biståndet. Det är ett upprop till regeringen om en humanare biståndspolitik.

Här finns info om nedskärningarnas följder: http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/aktuellt/en_snabb_nedskarning_av_utvecklingssamarbetet_drabbar_i_forsta_hand_kvinnor/

Mer info om namninsamlingen här: http://www.frikyrkligsamverkan.fi/wp1303/arkiv/3771

Här kan du skriva på: http://pelastetaankehitysyhteistyo.fi/sv

Hemkomst

Så nu är jag då hemma igen och det känns bra. Här är några foton från den gångna veckan.

I Dakar passade jag på att äta lite västerländskt.

Första selfien med min första smartphone som gör det lättare att alltid minnas ta med kameran.

Det här med att hitta leksaker till dagklubbarna har visat sig vara rätt invecklat.
Jag har kanske lite höga krav: Bra kvalitet och pedagogik, billigt och helst miljövänligt.
Är inte heller tillräckligt insatt i butiksutbudet i Dakar. Funderar vilken kvalitet vi kunde få om
vi hittade en hantverkare i Fatick...Orsaken till att hålla låg budget är inte bara att vi vill göra det mesta av pengarna.
 Det är viktigt att från början jobba in system som inte kostar allt för mycket den dag
 kyrkan själv tar över hela det ekonomiska ansvaret för olika verksamhetsformer.
 DETTA ÄR ETT FÖRBÖNSÄMNE.

På väg ut från Dakar fastnade vi i trafikstockning, och sedan regnade det så sikten blev ordentligt dålig.

Under veckan fick jag besök av dem som tyckte träden var grönare på min sida av muren.

De har reparerat vägen till centret! Nu behöver jag inte längre väja för hål. Det kan vi tacka
landets president Macky Sall för. Inför hans besök i sin hemstad fick staden några ansiktslyft. 

Även strandvägen är fin. Antingen döljer gräset skräpet eller så har de städat upp igen. Vackert!

Det pågår lokala fotisturneringar nu efter Ramadan.

Slut på semestern - tankar lördagen den 15.8

Här är jag nu neddumpen i Dakar. Resan gick bra, trots att flyget kom på natten. Nästa gång ska jag komma hem i vettig tid. Å andra sidan var det skönt med en lite kortare resa. Är också glad över att jag hann träffa mina tidigare kolleger under ca 30 min innan det blev dags att ta sig till flygfältet.

Senegal och Finland är väldigt olika världar. Den här gången känns det svårt att ställa om mig mentalt. I Finland har jag njutit av att livet varit så okomplicerat. Inte alls problemfritt, men det kräver mindre koncentration av mig. Här funderar jag noggrant om jag verkligen behöver äga en skål till, om jag tvättat handen innan den förde smörgåsen till munnen, vilket pris jag borde föreslå, när jag ska hinna tvätta av mig mellan varven då svetten lackar, om jag tvättat skorna inför natten, om jag stängt burkarna tillräckligt bra för att inte kackerlackorna ska kunna ta sig in, hur jag ska göra för att få lite egen tid, vad jag ska svara en kollega som frågat något jag inte ens kunnat drömma om att jag skulle behöva ta ställning till och än mindre vet hur jag ska besvara mm.

Det är i tider som denna, som jag är glad att jag faktiskt vet att jag har ett kall. Jo, mina nära och kära är i det sköna sommar-Finland, men här ska jag vara så länge det räcker. Och i Finland märkte jag hur gott det gjort mig mentalt att äntligen ha påbörjat den fas i livet som jag väntat på så länge. Det ger ett nytt perspektiv. Plötsligt är jag öppen för allt möjligt.  

Vi behöver varandra...

Vi behöver varandra för att få perspektiv. Det gäller både individuellt och kulturellt. Jag tänker nu ge exempel från den kulturella biten.

Nu på semestern har jag insett att det här med vikt, hälsa, anorexi, mat utseende mm. verkligen är helt oproportionerligt i våra sinnen. Klart att det är trevligt att veta hurudan mat man mår bra av och att ge varandra tips, men jag påstår att det är en fixering hos oss i väst. Det räcker med att öppna en tidning (eller att bara se på pärmbladet) för att det ska dyka upp något om hur vi borde göra. Man borde gå ner i vikt, men ändå görs det reklam för de mest underbara fettdrypande, sockriga och ohälsosamma rätterna. Man får inte kommentera andras vikt för mycket för då kan någon få anorexi och andra känna sig sårade. Man borde se till att ens barn inte blir överviktiga för det avgör deras framtid: vanor bildas under den tiden och självbilden kan cementeras negativt av omgivningens värderanden. OSV.

I Senegal har jag under ett år fått vila från detta ältande. Går någon upp i vikt säger man t.ex: "Du har blivit tjockare!" ungefär som man Finland säger "Du har klippt dig." Det är rätt så värdeneutralt. Det kan t.o.m. indikera att den du bott hos tagit väl hand om dig. Äldre kvinnor vill vara tjocka, yngre kanske inte, men mest är det en individsak vad man gillar eller inte gillar.

Sommarfinland

Är det inte vackert! Och grönt i flera bemärkelser...

Pieksämäki är ett läger jag rekommenderar! Här ser ni bibelstudiehållaren och temat för lägret i år. Jag kände mig verkligen hemma. Att få använda sitt eget språk i andlig samvaro är såå skönt. 

Min hjärna slutar inte samla idéer för att den är på semester. Fast den dagen tror jag var min enda arbetsdag i Finland iofs.

kultur

Oa Lönnbäck sade:" I bibeln står det att det regnade i 40 dagar och i 40 nätter. Det kallar vi syndafloden. I Finland kallar vi det sommar."

Det blev lite kulturellt i modern och traditionell tappning på Jakobsdagarna.

Aah!

Skönt!

Roog a fi'a jam!

Inatt kom det första riktiga regnet!

Kylskåp

Att frosta av kylskåp i ett tropiskt klimat har visat sig vara en rätt så angenäm uppgift. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att lämna frysdörren öppen och ta för mig av svalkan. Den isande svalkan :)