Glimtar

En morgon kommer jag till jobbet och märker att gården cementerats till hälften under veckoslutet. Jag hade nog hört om det förr, men kanske inte riktigt hiffat att det skulle bli av just då. En eftermiddag inbjuds vi till gudstjänst. Jag kommer just och just till utsatt tid, vilket betyder att jag har god tid på mig att betrakta alla gäster som kommit på CEVAA- möte. CEVAA är en gemenskap för kyrkor som sysslar med mission främst i fransktalande länder men även annanstans. Den dagen firade vi deras öppningsgudstjänst. Väldigt internationellt! Flera av prästerna och deras fruar hade mycket bekanta från sin tid i pastorsutbildning utomlands. Det var varmt och tog lång tid, men det var roligt att få vara med på ett hörn och iaktta.

En annan morgon (eller egentligen ett hopkok av flera morgnar) kör jag till jobbet (språkstudier) och har vaknat på fel fot. Jag irriterar mig över det senegalesiska sättet att uppfatta vägen. En hästkärra kör på mittlinjen, då jag äntligen kommer åt att köra om tutar en moped för att säga att den samtidigt vill köra om mig. Längre fram står en get som nyss stannat upp för att klia sig och besluter sig för att fortsätta just som jag kommer nära. (Jag visste det, så jag var förberedd.) Sedan zick-zackar jag mellan hålen i asfalten nära centret, men varken kärror eller människor tycker att de har någon orsak att gå ur vägen, trots att de är mitt i rutten. Då besluter en annan bil att köra om mig. (Som sagt, hade vaknat på fel fot.)

Min luftkonditionering är sönder så den för en massa oväsen utanför huset. Flera veckor lät jag bli att använda den. Men efter den vecka då strömmen varit borta utan uppehåll i tre av sju dygn besluter jag mig för att använda den i alla fall. Stackars grannar!

En eftermiddag har jag kört till byn Gandiaye på den förfärligt håliga vägen mellan Fatick och Kaolack. Jag njuter av att träffa prästfamiljen och deras gäster. Det här känns autentiskt. Så småningom har nästan alla konfirmander anlänt och vi börjar med att prästdottern leder oss i några sånger. Sedan delar vi ut konfirmandhäften och jag får hålla min lektion om vem Gud är. Jag talar franska och pastorn översätter. Han är annars mycket duktig att ta ungdomar och eftersom han talar tydligt kan jag ofta följa med i det som sägs. Min lektion är lite för lång, men annars är jag riktigt nöjd och det verkar ha gått hem. Konfirmanderna kunde svara mycket bra på mina frågor.

En av mina bekanta ska snart börja sin första tjänst som lärare. Han vet ännu inte var ha kommer att hamna och kan således inte skaffa boende. Staten bestämmer var han placeras, men har också lovat att ge honom jobb så länge han vill. Gymnasieklasserna han ska ha kommer antagligen att ha minst femtio elever. Men han tycker att hans utbildning har gett bra redskap att hantera det pedagogiska situationerna. Ett knep är t.ex. att låta varje elev skriftligen svara på vissa frågor som läraren kan använda för att bättre ha koll på inlärningsfaktorer.

"Aana, kan du inte hjälpa mig att skaffa en man som är toubab?" Den frågan har jag fått några gånger. Det finns faktiskt flera toubaber som någon gång om året kommer för att hälsa på sin senegalesiska familj i kvarteret. Jag brukar berätta för tjejerna om alla negativa sidor med västerländska män. Ibland verkar vissa ha en lite väl positiv bild av vad det skulle innebära och jag vill balansera upp det. Jag kör även med horrorstoryn om människohandel. Det är faktiskt en realitet det också.