Tidsresa

Visste ni att man också kan göra tidsresor i Vichy? Varje år reser staden till Napoleon IIIs era. Här följer
några bilder.

Utanför kyrkan en söndag eftermiddag.

Observera den ståtliga kavaljeren och hans tidsenliga ansiktsbehåring.

Bilden på vevlyrorna dedikerar jag till F.

Nej, det är inte Père Noël...

...men detta är Napoleon III.

Det fanns lite olika stilar i klädseln.

Här väntar några damer på att paraden ska fortsätta. De har visst något problem med en av kjolarna.

Efter paraden blev det också bal, men det var svårare att få tag på en bra utsiktsplats, så det fick räcka för mig. Träffade en kompis istället.

Pâsk i Bordeaux 1

Under pâsken âkte jag med skolan till trakterna av Bordeaux. Men de första bilderna är tagna i Vichy. 

Blommorna är till mamma, som brukar ta mânga blomsterbilder.

Under lângfredagen hade vi vanlig arbetsdag. Jag gick i katolsk pâskmässa. Av nâgon orsak hade jag svârare att förstâ mig pâ att de alla kysste ett träkrusifix än att man i Taizé fick lägga pannan pâ en korsikon eller att ortodoxa kysser ikoner i allmänhet. Lustigt. Aktläsningen var rätt sâ mycket som vanligt.

Pâ lördag bar det av till Bordeaux, där vi blev guidade av vâra reseledare Guillome och Silvain. Höjdpunkten var att vada i en liten bassäng med nâgra cm vatten som designats för att spegla byggnaderna runtomkring.

Efter ännu nâgon timme i bussen anlände vi till ett charmant sommarstugeomrâde vid stranden av en lagun vid Atlanten. Vi bodde i ett härbärge och stämningen var verkligt skön. Vid solnedgângen promenerade vi till det enda lediga matstället: en pizzakiosk. Det skulle ta 20 min, men resten av resan skämtade vi om "20 min". 

Jag njöt i fulla drag och passade förstâs pâ att vada i havet. Det skulle ha gâtt helt bra att simma, sâ varmt var det. Jag hade lyckats glömma att Atlanten är salt även i Europa.

Nästa dag besökte vi en enorm sanddyn som tillhör Unescos världsarv.

Man kunde ta trapporna eller klättra i sanden. Det var tungt!

Pâsk i Bordeaux 2

Men ack sâ vackert!

Eftersom det var pâskdagen ville jag verkligen gâ i kyrkan och det fanns ett litet kapell just bredvid härbärget. Till min förvâning satt där redan en asiat frân vâr grupp. Han var lika förvânad som jag och efter en stunds stilla bön bad vi Fader vâr tillsammans. Som katolik hade han en del frâgor att ställa och jag likasâ. Trevligt!

Nästa dag besökte vi en medeltida stad där man gör vin. Vi fick titta pâ en vinkällare som hade mögel lite här och var innan vi prövade pâ vinsmakning.

Jag hittade vackra blommor igen. Till dig mamma!

Slutligen besökte vi Lascau. Det är en plats där man hittat grottmâlningar frân... tusentals âr tillbaka i tiden. Jag har tidigarebesökt grottan virtuellt, men det var en speciell upplevelse att befinna sig inne i den tredimensionella reproduktionen. Som att vara inne i en medeltida mindre version av tempelplatsens kyrka med undantaget att motiven inte var helgon utan djur. Jag hade önskat stanna lite längre och insupa konstupplevelsen. Här nedan är länken till den virtuella grottan.

http://www.lascaux.culture.fr/#/fr/02_00.xml

Studier i Vichy 2

Glad pâsk!

Jag har känt mig en aning lat den senaste tiden. I förrgâr läste jag lite wolof istället för att ta itu med en bokrecenstion, och häromkvällen gick jag till strandkafét och spelade spel med min granne. Men igâr hittade jag motivation sâ till den grad att jag tog en joggingrunda, städade och skrev en intressant uppgift som verkligen gav mig flow (under flera timmar).

Förra veckan hade jag en lärare, denna vecka var det en annan och nästa vecka blir det en tredje, som jag träffat tidigare och som jag gillar mycket. Denna veckas lärare har haft oss att skriva formella brev, men med en liten tvist som gör det hela mycket mer spännande. (Moddalärare kan spetsa öronen ifall ni inte redan känner till övningen... vilket ni ofs säkert redan gör.) En av uppgifterna var att skriva ett klagobrev till sin hjärna, och att svara pâ nâgon annans klagobrev.

Gârdagens läxa var att välja tvâ historiska personer och skriva till den ena i egenskap av den andra. Det viktiga var att tydligt förmedla avsändarens känslor. Jag valde att skriva ett brev frân Jesus till Rosa Parks. Ok, inte vidare originellt att skriva kärleksbrev frân Gud i relliskretsar, men jag blev inspirerad. Det blev mitt längsta (franska) verk hittils. Jag är riktigt nöjd. Infogar en kort snutt om Rosa Parks. Den som vill öva sin franska kan läsa textningen.

Studier i Vichy

Idag skrev jag min första andakt på franska. Måste säga att det är intressantare än att skriva debattartiklar om olika mer eller mindre spännande ämnen. Jag gillar att få välja själv, och trosfrågor intresserar mig. Det jag också gläder mig över är att jag kan vara ute då jag skriver eller gör andra läxor. Alla träd har blad nu och det är så vackert! Vid strandparken har de öppnat ett kafé och dit gick jag ikväll för att läsa en bok och skriva kort. Jag hade glömt ta med en penna, men boken läste jag. Emellanåt tittade jag på det färgglada ljuset bland löven, på vattnet och på byggnaderna långt borta. Ah!

Tänään olen ensimmäistä kertaa kirjoittanut hartaus ranskaksi. Iloitsen siitä, että voin tehdä läksyjäni ulkona kauniissa säässä. Nautin suurin määrin luonnon kauneudesta. 

Google translate

I have tried the English Google translate and it works pretty well. But it is also rather funny. For instance, "Finn" is translated as "pimple" and for some reason "Swissess" becomes "Swiss supermarket". Enjoy!

Taizé-travellers: I hope you have all gotten home safely!

Taizé

Jag är hemma i Vichy igen efter en innehållsrik vecka. Lyon var härligt!

Taizé var givande. På tågstationen i Mâcon träffade jag några andra Taizé-resenärer och ännu fler blev vi i bussen. Det tog två timmar att checka in och under tiden blev vi ett gäng som umgicks på franska. Alla hade lite olika bakgrund och flera hade levt utomlands. I början av veckan var det bara vi som talade franska bland alla besökarna. De flesta kom från Tyskland.

 

Nästa dag delades vi in i ”Sharing groups”. I min grupp fanns flera tyskar, en schweitziska , en tjej från Texas och en kille från Kanada. Vi hade väldigt roligt tillsammans. Frågorna för dagen handlade ofta om bemötande av dem som uppfattas som ”de andra” och så hade vi ganska olika uppfattingar om t.ex. mirakel J. Det fanns en äkta omsorg för varandra i gruppen. 

Det blev många fina människomöten. Flera personer i Taizé hade gjort pilgrimsvandringar och de hade spännande erfarenheter att dela med sig. Att jämföra attityder och situationer i olika länder berikade. Och en dag hörde jag någon tacka på hebreiska för bibelutläggningen. Han visade sig vara reformjude. Jag känner mig verkligt priviligierad som fått träffa alla dessa underbara människor.

En kväll var det dags för nationsvisa möten. Som enda finne fick jag tala med broder Stephen, och det visade sig att han hade varit med om att ordna ett Taizé-möte i ett lakota-reservat ifjol. Lakota är en indianstam (sioux) som jag länge varit intresserad av och vars språk jag gärna skulle lära mig (efter serere, wolof och hebreiska). Jag fick se bilder från tillställningen, men också från Taizékommuniteten i Dakar! Networking!  (Ja, jag har talat för mycket engelska under veckan.) Dessutom träffade jag samma kväll en kvinna från South Dakota, som också varit med på lakota-mötet.

Andakterna hade flera språk. Men inte wolof trots pärmtexten och den senegalesiska brodern.

Att vara hemma i bekvämlighet känns rätt avslappnat. Det är bara jag som snarkar, duschen är nära och jag kan välja vad jag äter. Maten var en spännande upplevelse. Vi köade en del, men fick väldigt lite kött och sallad. Det gick ingen nöd på oss, men det är en ny erfarenhet att vara uppriktigt glad över att det ännu finns lite rester kvar att dela på efter lunchen. Hälsosamt för själen! Mot kvällen under hemresan märkte jag att jag gärna skulle gå på kvällsbön och sjunga sångerna. 

Observera killen med skylten. Han sade "Silence please!" och så skulle han ha frivilliga att hjälpa till i köket innan han avslutade med att önska "bon apetit"på flera språk. Varje måltid! Jag tyckte han var strålande!

Till ”klosterlivet” hör också de tankar som uppstår i tystnaden. Även det är hälsosamt att möta. Det fanns en trädgård där man kunde sitta i tysthet och lyssna på fågellivet. Landskapet runt kommuniteten är dessutom verkligt vackert och vissa nätter såg man stjärnorna. Jag har varit ute största delen av tiden och en dag gick jag barfota för att det var så härligt varmt. Det är bara nåd alltsammans!

Ps: Taizé uttalas med z och inte med s, trots att vissa jag känner påstått motsatsen. Jag frågade mina franska vänner och min lärare.