Fortfarande intensiv vardag

Hettan börjar så småningom ge med sig. Nätterna är svalare nu, även om just mitt sovrum förra kvällen var 34 grader innan jag satte på luftkonditionering. Fukten har minskat lite, så det känns inte heller lika illa. Det har varit en lång regnperiod och ännu ikväll såg jag blixtrar på avstånd. Men ovädret är nog långt borta och det är bra för annars kunde skörden mögla. Snart blir det kallt och det ser jag fram emot.

Jobbet fortsätter att vara intensivt. Det får man gärna be för. Vi har många olika saker att reda ut och att jobba med. En av dem har varit att hitta på bilder om senegalesisk tradition för att barnen ska bli mer bekanta med det. Klippet nedan handlar om en av de viktigaste sporterna i landet:

Intensiv vardag...

Det känns rätt intensivt just nu. Människor i min omgivning har släktingar som föds och dör och har familjetrubbel och jobbar och är sjuka och behöver byta bostad och behöver pengar inför skolstarten och... Jag har också haft en mild släng magbesvär som börjar ge med sig nu.

I helgen kom några missionärskolleger på besök och vi var bl.a. till Mbour och firade ledigt i vacker omgivning och med god mat. Det kändes verkligen som en höjdpunkt. Jag bara älskade att guppa i havet och simning i bassäng är sällan så kul som då man kan upptäcka vattnet tillsammans med barn och andra lekfulla vuxna.

På jobbet har vi slutspurt inför året med anskaffning av material, offerter, möten, skolning av dagklubbsledare, dagklubbsstart, resor och skolningar/konferenser som ska förberedas. Jag kommer att hålla en kurs för dem som studerar teologi i vår så det får ni gärna be för. Be också för mina relationer och för en tydlig kommunikation. Det är ibland utmanande att göra sig förstådd och förstå då man har så olika "förprogrammering".

Ja, och så fick vi bönesvar: Jag hittade pedagogiska leksaker till gott pris och har nu införskaffat en del.

 

Slutet av regnperioden

Grodor hoppar omkring i vart och vartannat hörn (det stör inte). Bakterierna har frodats så länge nu i fukt och värme att många är sjuka. Antalet senegaleser som omkommit eller försvunnit under pilgrimsresa i Mecka har ökat stadigt, men flera har återvänt till Fatick bl.a. min hyresvärd. (Lättnadens suck!) Jag har nyligen fått höra att Boko Haram är Afrikas motsvarighet till IS. Men människor tackar Gud och säger att Gud både är god och stor. Senegal är monoteistiskt. Guds namn är stor här, det är bara det att det finns lite olika uppfattningar (bland kristna, muslimer och stamreligion) om hurudan Gud är och om hur Gud samverkar med resten av skapelsen... inklusive den osynliga delen av den.

Hem som funkar

Det är skönt att ha ett diskskåp. En diskbänk som inte läcker är ganska fint det också. Tänk att inte behöva spola med hink eller lyfta undan keramiklocket på toan! Och att inte ha handtagen i handen efter att öppna dörren är lite lyxigt det med. Cykeln torde funka... Det är bara WC-lampan som börjat blinka strax innan pappa reste hem. Och om natten sätter jag igång luftkonditioneringen, fast idag känns det svalare efter ett litet regn.

Singel

Att vara singel leder till frågor. Det gäller såväl i Finland som här. I Finland är det ett privat ämne, som man i princip vet att man ska fråga försiktigt om. De som  inte är diskreta väljer att avvika från normen. Här är det snarare en social angelägenhet om någon är singel, liksom även frågan om hur många barn man har är något att diskutera offentligt. Eftersom det påverkar gemenskapen har var och en rätt att ha åsikter och åsikterna är förstås att man ska gifta sig tillräckligt tidigt och få många barn. Därför är en singel kvinna någonting... obekvämt/onaturligt? Har man ingen man tror folk lätt att man är en kvinna utan heder (dvs med lösaktiga relationer). Därför gäller det att akta sitt rykte med anständigt beteende.

I Finland är det frågan om en annan typ av stigma: Vad är det för fel på en(s personlighet) då man inte lyckas hitta någon att dela sitt liv med? Och den sortens kommentarer kommer det faktiskt en del av i Finland. Någon fiffig typ anmärkte en gång att ingen skulle komma på att fråga en gift människa vad den har för fel då den är gift. Hur som helst blir jag ofta tvungen att motivera mitt singelskap här i Senegal. På ett vis är det lättare med deras frågor eftersom jag inte delar den kulturella värderingen och vet att jag inte lever upp till fördomarna om singelkvinnor. Jag har dessutom nyligen hittat ett svar som de i viss mån verkar förstå. Helst ska man förstås skratta bort frågan men om det inte går berättar jag att jag gillar arbete, men inte arbete i hemmet, det är jag för lat för. Och det är ju inte direkt lögn, även om det inte är hela den nyanserade verkligheten. Den kan de flesta inte förstå endå, lika lite som jag förstår allt i serer-kulturen. 

Tabaski 2015

Dagen tillbringades först med samtal med Stina. Sedan åkte vi till Fatou och tillbringade kvällen med hennes familj. Många finklädda småbarn kom och gick. Samtalet löpte smått på tre språk. Alla utom skräddaren (som jobbade med de sista festkläderna)  och chauffören var hemma av mina 'syskon'. Måltid delades liksom även de tre omgångarna te (ataya). Foton plåtades.  Tillbaka på hotellet fick vi lyssna på grannskapets brödraskaps sång, medan glass intogs i hettan efter
dopp. Detta är landets största högtid firad på mitt vis. Jag har haft en bra dag.

Festlig vardag

Jag bara måste lägga ut det här då jag en gång hittat det på nätet. Varje dag en viss tid läser två (?) senegaleser upp rubrikerna för dagens nyheter. Min hemhjälp har ofta på radion då och jag tycker det låter så festligt. Det är säkert annorlunda då man förstår vad som sägs, men med mina kolleger försökte jag mig idag på att göra en "Smoukahontas" och det väckte ett visst nöje. Lyssna själva.

Annars är detta nu min andra natt på länge med lyxen av luftkonditionering (eller kilimatti från franskans climatiseur, som vi finska missionärer brukade säga i början av 1990-talet). Det är stor lättnad att slippa vara kladdig av svett hela tiden.  Som att vara i en annan värld. Temperaturskillnaden är bara några grader. De normala växlingarna mellan 28 och 32 grader inomhus för någon vecka sedan kändes nog av, men med luftkonditionering kan det räcka med bara en aning mindre varmt (jag tror vi har en varmare period nu också) för att känna sig bekväm. Det beror nog på att luftfuktigheten genast minskar. Råkade nyligen se en dokumentär om att det från början var fukten man ville bli av med då man uppfann manicken. Tack till uppfinnarna!

...och så kommer förstås tanken på alla dem som inte har råd... Vad orättvis vår värld är!

Tubab och tabaski

Vi gjorde en resa till Mbour och till Saly för inköp och social interaktion. Här är några bilder från resan.

Efterrätt...

Stora hjordar av...

... får! Och måna av dem är otroligt stora. Inför tabaski (även kallad  Eid-al Adha) skaffar alla familjer ett får. Enligt en av mina källor vill man gärna  i detta land att folk ska se att man har ett väldigt stort får (jämför med barnet på bilden).

Besök

Jag har Finlandsbesök! Kul! Har nyss avslutat dagklubbsledarnas kurs och idag var det en "hel massa" missionärer med släkt som steg in i centret och hälsade på folk. Det var kul och lite... jag måste erkänna att det kändes en gnutta konstigt. Vet inte varför. Men det som jag njuter av är att ha husgäst som ej egentligen är gäst. Nästa vecka blir det prästernas seminarium, men jag är bara med som chaufför i början och i slutet. Det är Tabaski-ledigt på torsdag och fredag så det blir lite tid över att göra allt möjligt.

dokumentöversättning

Min avdelning skrev en halvårsrapport på franska. Den översattes sedan till finska och från finska till svenska. Det var ganska spännande att se vad det blev. Skillnaderna var förvånansvärt nog huvudsakligen på nyansnivå, vilket är ett ganska gott betyg.

Dakarresa

För någon vecka sedan kom min finska chef in på vår byrå och påminde mig om att min arbetsbil behövde besiktigas. Det fanns alternativ för hur det skulle gå till, men eftersom vi insåg att det gick att slå flera flugor i en smäll blev det så att jag fick sköta besiktningen. Min chef förklarade proceduren som var rätt så invecklad. Jag har lite undvikit Dakar pga att jag inte hittar så bra och trafiken är... som den är. Men denna gång fick jag med mig kollegerna för vi beslöt göra en inköpsresa. Dagklubbarnas årliga anskaffning är billigare där än i Fatick och nu gick resan på FMSs budget istället för på kyrkans. Det var ett fint äventyr, som blev lite längre än väntat (men det borde man alltid vänta sig i detta land).

Resans skörd. Lådorna innehåller pennor, kritor, papper, lim och saxar mm.

Onsdag morgon startade vi tidigt och var framme före lunch. På torget Sandaga hittade vi några papeterier (pappershandlar?) varav en bara var en kiosk, men lyckades ge oss allt vi ville ha på en av våra listor. Den var också billigare. Guiden som förde oss till kiosken ville förstås ha lite tack för besväret och en annan ville ha en peng för att "han hittat parkeringsplats och vaktat vår bil" medan vi lunchade. Väl tillbaka på kyrkans center i Front de Terre-stadsdelen var mina kolleger ganska trötta. Jag var det också (och svettig), men eftersom jag nu råkade ha lite tid över där beslöt jag att söka upp Taizé-brödernas hus. Förutom bröderna hittade jag några ungdomar varav vissa från Fatick. Det var roligt att få besöket gjort och vi utbytte kontaktuppgifter. Under kvällen "hemma på kyrkans center" fick jag också delta i en spontan debatt om polygami. Det är vanligt här och många av kyrkans ungdomar har växt upp i polygama familjer. (Kom ihåg att kyrkan bara är 41 år gammal och många gift sig innan de blivit kristna.)

Själva besiktningen gick super lätt, förutom att min klocka inte ringde 5.30 som jag hade tänkt. Jag vaknade av mig själv 6.30, men hann i tid till sju iaf. Eftersom det regnade konstaterade vi att det skulle vara lättare att hitta de resterande sakerna i Mbour. Där fick vi också med oss en församlingsmedlem som kände till stadens butiker. Mina kolleger hade tröttnat på det ståhej och den höjning av priser som en toubab (viting) medför, så de tyckte jag kunde hålla mig borta. Och det var jag glad att göra. Mbour hade också haft regn så gatorna var mestadels lervälling eller djupa vattenfyllda gropar i vilka man inte kan veta vad som gömmer sig. Utmanande!

Här är en stor pöl som jag plåtade för några veckor sedan utanför centrum av Mbour. Både Mbour och Dakar luktar av vätan, men inte Fatick :)

Vår guides lilla son följde med oss då vi lunchade för ca 1,20 € var. Han satt i min famn och åt. Grönsaker och fisk spottade han ut, men riset och bisapsblads-mössön gick bra ner. Och jag som hade sparat de flesta av grönsakerna åt honom ;)

Anne Marie och Waly började be bordsbön just som jag fått upp kameran för foto. Vi var väl alla rätt så hungriga. 

Allt som allt var det en bra resa. Jag har lite mer koll på Dakar nu, och många saker fixades.Vi har alla tre en bättre insikt i priset på de saker som ska införskaffas årligen och vi fick kontaktuppgifter till försäljaren. Hela processen är mer överskådlig och jag tror vi lärde oss lite om hur man gör. Området kring centret är också mer bekant för mig nu.

Ngaparou ungdomsläger årgång II

Efter veckans skolning om målinriktat arbete styrde jag och Anne Marie (en kollega) kosan till Ngaparou för att vara med på ett hörn av ungdomarnas årliga läger. Vår uppgift var att hålla lekar tillsammans med en tredje tjej under lördagskvällen. För att hinna förbereda med henne for vi iväg redan på fredag. Kanhända har jag glömt hur det är på skribaläger i Finland, men jag tycker att det här verkar finnas mer "kockar i soppan" under lekkvällar och även mer tolerans för den villervalla som det för med sig. Folk verkade nämligen fullt nöjda. Senare på kvällen spexades det till med lustiga dramatiseringar på olika etniciteters kulturella särdrag: fulanerna representerades av en drottning (o kung?), diola-stammen av en dans med mycket löv, serererna av traditionell utgjutelse, kamerouneser av pastorns roll i centrum, lebou av... ja där hittade jag inte poängen.

Diskussion på gång. Unga kvinnor och män har ofta olika perspektiv. Debatten kunde emellanåt bli livlig men synbarligen ändå sansad.

Förutom lekar fick jag också delta i en debatt om orsaker till att en del ungdomar byter kyrka. Orsaker lär bl.a. vara att kvinnor tar sin mans religion då de gifter sig eller att man söker sig till andra ifall den egna församlingen inte har tillräckligt med andlig verksamhet (t.ex. bibelstudiegrupper, evangelisation eller bönegrupper) på ens boningsort. Vidare fördes det diskussioner om teknologin och dess konsekvenser med bibliska referenser. Det var alltså ett lärorikt veckoslut.

Jag och Anne Marie logerades lyxigt i det hus missionen tidigare hade som "sommarstuga". Det gav mig en viss glädje blandad med saknad. Stället är det samma, men situationen en helt annan. Förr hade vi alltid ledigt där, nu var det jobb. Inredningen var annorlunda och att simma passar sig inte riktigt. Men vågornas ljud och blåsten var sköna och lägerstämning är skön stämning.

Det första huset till vänster om träden i mitten var missionens stuga. De övriga byggnaderna på lägergården är nya. Baptisternas gamla stuga skulle finnas till vänster. Numera äger den amerikanska baptistmissionen (och/eller dess kyrka?) området.

Materialproduktion

De senaste veckorna har vi jobbat med att hitta och producera bilder som kan kopieras upp till dagklubbarna. Här är ett exempel på alster som inte riktigt är färdigt ännu. På min lott har det fallit att försöka hitta något om hygien.