I onsdags plockade jag upp Anne Marie på vägen
till en pilot-församling. Ensam i bilen bad jag för bibelstudiet vi skulle hålla. Det
är viktigt att församlingen känner att vårt samarbete också är deras, så jag
bad att Gud skulle låta pastorn känna att han var viktig under samlingen. Det
visade sig att han tog ganska mycket plats med bra frågeställningar. Sällan har
jag varit med om så grundligt många olika frågeställningar för några få
bibelställen. (Jag menar, visst, det går att komma på djupet i många verser,
men det kändes utöver det vanliga.) Anne Marie berättade sedan att pastorn är
känd för sina djuplodande diskussionsfrågor. Bra att jag var förberedd J!
Jag är fortfarande ”oroad” för undervisningen.
Vi har verkligt fina möten och samtal i de församlingar vi besöker. Det är inte
det. Problemet är att undervisningen inte nödvändigtvis gått vidare från våra
möten till möten i kapellförsamlingarna. Vi borde ta till fler åtgärder. Vi
behöver betona undervisarnas ansvar för att sprida sin kunskap och vi behöver
skola vissa av dem så att de vågar göra det, men också så att de kan organisera
sig. Det innebär att vi behöver satsa mindre på Bibeln och mer på praktik. Eller
att vi tar mer tid på oss att göra arbetet grundligare. Kanske inte på ett år
utan på 1,5 år... Och kanske att tala med pastorn… Jag räknade med de här
problemen, men det behöver få ta tid att låta kyrkan hitta lösningarna. Det är
vad det betyder att ha pilot-församlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar