Skolning av barngruppsledare

Någon kunde fråga om jag överhuvudtaget gör annat än reser till Gandiaye? Svaret är förstås ett rungande ja. Fast den gropiga vägen dit, som i början var så svår att köra att jag knappt kunde tala samtidigt, är nu rutin och jag kan föra intensiva diskussioner på franska under vägen navigerande mellan tankbilar. Kanske jag inte längre har lika bråttom?

Vi har haft skolning av barnledare i dagarna tu (i Gandiaye). För deltagarna och prästen Ibou Diouf började det redan på fredag kväll. Lördag förmiddag var temat hur man förbereder en "lektion" samt hur man ska ta emot barnen då de kommer. Det skötte vår volet, avdelning, dvs jag och min närmaste kollega, Waly Thiaw. En annan person skötte eftermiddagen. Idag var det så dags för gudstjänst med söndagsskolepraktik och samtidigt råkade kyrkans president, Thomas Diouf,  komma på besök. Det ökade festligheten.

Kören sjöng vackert och efter evangeliet gick barn och kursdeltagare till det ena av gårdens klassrum. Det andra rummet, som inte är av tegel utan av strå, var ockuperat av en högljudd grisfamilj som sökt skydd undan vind och sol ;)  Efter söndagsskola och nattvard höll vi feedback, och jag tror det var en viktig session för dem som var närvarande.

Därefter var det dags för ris och fisk runt en gemensam skål på en matta under ett mangoträd på prästgården. Det fanns kanske tre fat med mat till de övriga grupperna också. Presidenten och pastorn diskuterade församlingsärenden och det var intressant att försöka hänga med i vad de talade om. Jag kände att detta var äkta kyrkliv. Som vanligt uppfattade jag en hel del fragment i samtalet men det exakta innehållet förblev oklart, trots att jag fick en resumé på franska.

 

Jag och pastorn diskuterar.

Innan avfärd hann vi även (under trädet med mango-kart) diskutera schemat för nästa veckas karavan. Den kunde väl mest beskrivas som en årlig evangelisationskampanj som genomförs i samarbete med någon församling, någon by och kyrkans ungdomsorganisation. Det ställdes frågor om hur vi skulle bo och ett alternativ för mig är faktiskt att sova i min bil. Jag räknar med att det kommer att finnas ett 40-tal andra kampare från karavanen i farten också, samt två andra nordbor, så jag misstänker att jag inte skulle sova ensam. Men frågan är ännu öppen.