En dag på prästgården

På morgonen styrde min bil österut mot Gandiaye igen. Vi hade kommit överens om att jag skulle öva serer med Ibou Dioufs familj medan vi förberedde skribalektion och kommande skolning av ledare för olika barngrupper i församlingen. Under förmiddagen umgicks jag mest med barn på prästgården. De ville bl.a. veta vad olika mjukisdjur var för något. De visste inte vad en björn är för här finns inga såna. Den biten var ganska klurig, speciellt som nallarna hade kläder eller rosett. Var de människor, undrade en pojke. Jag försökte förklara bäst jag kunde. Vilket ledde till diskussion om vinterdvala... Men hur förklarar man vinter och att ett djur sover flera månader (på serer)? 

De i sin tur lärde mig om trädet på skolgården. Den ger ill-röda cashew-frukter och dess nöt, som finns på utsidan, finns inne i ett tjockt skal. Dessutom hjälpte de mig förbereda min lektion. Jag ställde frågor om deras församling och om kroppsdelar på serer, eftersom lektionen handlade om kyrkan och Kristi kropp. Och så fick jag testa hur bra olika lekar funkar här. Brännboll var en hitt. En av killarna var väldigt intresserad av finska och han gjorde snabba framsteg i att läsa av bokstäverna och skriva upp hälsningsfraser. Jag försökte säga att han har mer nytta av engelska och av att läsa serer. Vid middagen lärde mig prästfrun, Angel, hur man äter med handen, men det var inga snabba framsteg på den fronten. Och så fick jag repeterat för mig att vatten som lämnas i en bil en förmiddag blir varmt nog (nästan) att användas som tevatten :)

Lektionen gav mycket energi. Barnen var ivriga att svara och hängde med så länge min serer fungerade någotsånär. Finsk pedagogik funkar tydligen här också så länge man minns följande: Barnen kan oftast inte läsa lika väl som finska barn. I skolan lär man sig läsa på franska, medan serer är fonetiskt och har sådana ljud som inte finns i franska alfabetet. Oftast har lärarna inte tillgång till papper och penna åt alla, vilket innebär att man behöver hitta på andra metoder. Även om senegalesiska barn i allmänhet är mer lydiga på lektion (det är en hederssak) slår de varandra oftare än finska barn. 

Även diskussionen med pastorsparet inspirerade. Det är roligt att visionera med människor som också brinner för arbete med barn och unga. Det ger nya idéer och en uppfattning om vad människor vill. Be att vi skulle veta hur de olika bitarna av arbetet skulle kunna sättas ihop och att vi kunde sträva åt samma håll inom kyrkan.