Idag cyklade jag till jobbet igen. Jag skulle ha dopundervisning. Från början, då jag gick in för det, hade jag fått för mig att det var frågan om konfirmandundervisning, men det var det alltså inte. Kanske beror det på att jag inte hiffat att man i det lokala språkbruket är barn då man är ungdom och att att man är flicka ända till man är gift och har barn, och då är man ung mamma tills ens barn är rätt så stora. En 45-åring skulle i princip kunna vara ung mamma.
Väl framme hann jag pränta in trosbekännelsen på franska innan dopkandidaterna dök upp. Jag hade väntat mig den ungdom som talar lite mindre franska än jag och vars lokala språk jag inte kan ett enda ord av. Men idag fick vi tillskott: en serer med vilken det gick lättare att kommunicera på min svaga serer än på franska. I praktiken vet jag inte hur bra sereren kunde franska, för det finns ofta en slags försiktighet mellan lärare och elever här. Så då gällde det alltså att försöka lista ut hur mycket sereren redan kunde om kristendomen. Utantill-bönerna verkade sitta som gjutet stål. Förståelsen var igen svårare att mäta pga förlägenheten.
Ja, och så gällde det att börja undervisa. Så i praktiken sade jag först en sak på franska och sedan på serer så gott det nu gick. Vi läste också bibeltexter både på serer och franska. Måste säga att fransk Bibel inte är det mest lättlästa och eftersom de flesta sererer inte gått i skola på sitt modersmål så var det som vanligt så att jag läser serer mer flytande än de som fötts med språket. Uttalet (för att inte tala om läsförståelsen) får jag nog jobba med. Jag försökte ställa några frågor för att checka hur mycket de hängt med och en del hade faktiskt gått hem, men exakt hur mycket vet jag inte. Hoppas att de inte hade för tråkigt.
Eftersom vi talat om bön bad jag dem be själva på valfritt språk. Det gick bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar