NT Wright citat

Ett citat av NT Wright (min översättning och tillägg):

"Då Paulus säger att vår nationalitet är i himlen, menar han inte att vi ska återvända dit då vi pensioneras [från striden, så som romerska soldater grundade kolonier istället för att återvända]. Han menar att ni är de personer som bär med er den nya civilisationen från himlen in i den värld som ni placerats i. "

Här kan ni lyssna på helheten:

Bildtydning

Vad tänker du att denna bild föreställer?

Den lokala välkända konstnären kommer ibland på besök och visar olika bilder han gjort som man kan beställa. Jag har ibland frågat om han har bilder mer bibliska motiv bl.a. till julkort. Det finns. Senast jag frågade nämnde han t.ex. Jesus välsignar barnen. Jag hade tänkt mig en glansbildsaktig vuxen Jesus med barn och eventuellt mammor. Detta är vad han hade målat, Jag såg en liten skiss innan han målade bilden och blev förvånad eftersom det är Jesusbarnet som välsignar.

Då bilden väl var klar började jag fråga runt bland mina serere medarbetare eftersom bildtolkning är en kulturell grej. Jag ville veta om det fanns en helt annan innebörd i bilden. En innebörd som jag inte känner till. Väldigt annorlunda verkade det ändå inte vara. De såg i första hand en familjefar som leder sin familj i bön. Ingen av dem nämnde att de såg Jesus, vilket jag antar är ett tecken på att de inte sett så mycket bilder av Maria och gloriaprytt Jesusbarn. Och visst har ju "Josef" en framträdande roll i bilden.

Skolning av barngruppsledare

Någon kunde fråga om jag överhuvudtaget gör annat än reser till Gandiaye? Svaret är förstås ett rungande ja. Fast den gropiga vägen dit, som i början var så svår att köra att jag knappt kunde tala samtidigt, är nu rutin och jag kan föra intensiva diskussioner på franska under vägen navigerande mellan tankbilar. Kanske jag inte längre har lika bråttom?

Vi har haft skolning av barnledare i dagarna tu (i Gandiaye). För deltagarna och prästen Ibou Diouf började det redan på fredag kväll. Lördag förmiddag var temat hur man förbereder en "lektion" samt hur man ska ta emot barnen då de kommer. Det skötte vår volet, avdelning, dvs jag och min närmaste kollega, Waly Thiaw. En annan person skötte eftermiddagen. Idag var det så dags för gudstjänst med söndagsskolepraktik och samtidigt råkade kyrkans president, Thomas Diouf,  komma på besök. Det ökade festligheten.

Kören sjöng vackert och efter evangeliet gick barn och kursdeltagare till det ena av gårdens klassrum. Det andra rummet, som inte är av tegel utan av strå, var ockuperat av en högljudd grisfamilj som sökt skydd undan vind och sol ;)  Efter söndagsskola och nattvard höll vi feedback, och jag tror det var en viktig session för dem som var närvarande.

Därefter var det dags för ris och fisk runt en gemensam skål på en matta under ett mangoträd på prästgården. Det fanns kanske tre fat med mat till de övriga grupperna också. Presidenten och pastorn diskuterade församlingsärenden och det var intressant att försöka hänga med i vad de talade om. Jag kände att detta var äkta kyrkliv. Som vanligt uppfattade jag en hel del fragment i samtalet men det exakta innehållet förblev oklart, trots att jag fick en resumé på franska.

 

Jag och pastorn diskuterar.

Innan avfärd hann vi även (under trädet med mango-kart) diskutera schemat för nästa veckas karavan. Den kunde väl mest beskrivas som en årlig evangelisationskampanj som genomförs i samarbete med någon församling, någon by och kyrkans ungdomsorganisation. Det ställdes frågor om hur vi skulle bo och ett alternativ för mig är faktiskt att sova i min bil. Jag räknar med att det kommer att finnas ett 40-tal andra kampare från karavanen i farten också, samt två andra nordbor, så jag misstänker att jag inte skulle sova ensam. Men frågan är ännu öppen.

En dag på prästgården

På morgonen styrde min bil österut mot Gandiaye igen. Vi hade kommit överens om att jag skulle öva serer med Ibou Dioufs familj medan vi förberedde skribalektion och kommande skolning av ledare för olika barngrupper i församlingen. Under förmiddagen umgicks jag mest med barn på prästgården. De ville bl.a. veta vad olika mjukisdjur var för något. De visste inte vad en björn är för här finns inga såna. Den biten var ganska klurig, speciellt som nallarna hade kläder eller rosett. Var de människor, undrade en pojke. Jag försökte förklara bäst jag kunde. Vilket ledde till diskussion om vinterdvala... Men hur förklarar man vinter och att ett djur sover flera månader (på serer)? 

De i sin tur lärde mig om trädet på skolgården. Den ger ill-röda cashew-frukter och dess nöt, som finns på utsidan, finns inne i ett tjockt skal. Dessutom hjälpte de mig förbereda min lektion. Jag ställde frågor om deras församling och om kroppsdelar på serer, eftersom lektionen handlade om kyrkan och Kristi kropp. Och så fick jag testa hur bra olika lekar funkar här. Brännboll var en hitt. En av killarna var väldigt intresserad av finska och han gjorde snabba framsteg i att läsa av bokstäverna och skriva upp hälsningsfraser. Jag försökte säga att han har mer nytta av engelska och av att läsa serer. Vid middagen lärde mig prästfrun, Angel, hur man äter med handen, men det var inga snabba framsteg på den fronten. Och så fick jag repeterat för mig att vatten som lämnas i en bil en förmiddag blir varmt nog (nästan) att användas som tevatten :)

Lektionen gav mycket energi. Barnen var ivriga att svara och hängde med så länge min serer fungerade någotsånär. Finsk pedagogik funkar tydligen här också så länge man minns följande: Barnen kan oftast inte läsa lika väl som finska barn. I skolan lär man sig läsa på franska, medan serer är fonetiskt och har sådana ljud som inte finns i franska alfabetet. Oftast har lärarna inte tillgång till papper och penna åt alla, vilket innebär att man behöver hitta på andra metoder. Även om senegalesiska barn i allmänhet är mer lydiga på lektion (det är en hederssak) slår de varandra oftare än finska barn. 

Även diskussionen med pastorsparet inspirerade. Det är roligt att visionera med människor som också brinner för arbete med barn och unga. Det ger nya idéer och en uppfattning om vad människor vill. Be att vi skulle veta hur de olika bitarna av arbetet skulle kunna sättas ihop och att vi kunde sträva åt samma håll inom kyrkan. 

Dopundervisning

Idag cyklade jag till jobbet igen. Jag skulle ha dopundervisning. Från början, då jag gick in för det, hade jag fått för mig att det var frågan om konfirmandundervisning, men det var det alltså inte. Kanske beror det på att jag inte hiffat att man i det lokala språkbruket är barn då man är ungdom och att att man är flicka ända till man är gift och har barn, och då är man ung mamma tills ens barn är rätt så stora. En 45-åring skulle i princip kunna vara ung mamma.

Väl framme hann jag pränta in trosbekännelsen på franska innan dopkandidaterna dök upp. Jag hade väntat mig den ungdom som talar lite mindre franska än jag och vars lokala språk jag inte kan ett enda ord av. Men idag fick vi tillskott: en serer med vilken det gick lättare att kommunicera på min svaga serer än på franska. I praktiken vet jag inte hur bra sereren kunde franska, för det finns ofta en slags försiktighet mellan lärare och elever här. Så då gällde det alltså att försöka lista ut hur mycket sereren redan kunde om kristendomen. Utantill-bönerna verkade sitta som gjutet stål. Förståelsen var igen svårare att mäta pga förlägenheten.

Ja, och så gällde det att börja undervisa. Så i praktiken sade jag först en sak på franska och sedan på serer så gott det nu gick. Vi läste också bibeltexter både på serer och franska. Måste säga att fransk Bibel inte är det mest lättlästa och eftersom de flesta sererer inte gått i skola på sitt modersmål så var det som vanligt så att jag läser serer mer flytande än de som fötts med språket. Uttalet (för att inte tala om läsförståelsen) får jag nog jobba med. Jag försökte ställa några frågor för att checka hur mycket de hängt med och en del hade faktiskt gått hem, men exakt hur mycket vet jag inte. Hoppas att de inte hade för tråkigt.

Eftersom vi talat om bön bad jag dem be själva på valfritt språk. Det gick bra.