Pappersanskaffning

För att bo i ett land behöver man ansöka om uppehållstillstånd. Ofta brukar detta innebära en pappersrumba och så även i mitt fall. Jag fick lov att skaffa vissa papper till, men lyckligtvis går det att göra här i Fatick. Det innebar bl.a. ett besök på den lokala hälsostationen. Jag for tidigt på morgonen, men vi var flera som fick vänta ett antal timmar innan vi kunde få det papper vi skulle ha. Under tiden hann jag titta på en get och en katt som strövade mellan byggnaderna. Människor kom och gick de också. Varje person som passerade hälsade med någon fras på oss som väntade. Plötsligt hördes gråt en bit bort. Snart kom en kvinna gående med ansiktet i skjortärmen, men andra hämtade henne tillbaka där hon kom från. Det var tydligen någon som dött och flera av dem som kom förbi var festklädda. (Senare, på väg hem, gick ett begravningståg förbi min gård. Det vara bara män, både i bilar och promenerande. Alla var tysta, och det var många människor. Döden är mer påtagligt synlig i Senegal än i Finland.) Jag passade också på att plugga lite serer mellan varven, för egentligen skulle jag ha varit på lektion under förmiddagen. I slutet av väntetiden började vi känna oss som en grupp och gav varandra råd om följande steg i papperanskaffningsprocessen. Jag gillar att senegaleser är sociala.

Under tiden på sjukhuset försökte jag också hålla upp ögonen för information om ebola. Det fann någon plansch, men det var faktiskt inte vidare informativt. Tydligen har det börjat spridas mer info på TV vid det här laget, men jag hade hoppats på att det skulle ha genomförts en klar och tydlig kampanj i landet i god tid innan smittan kommer hit (hur man skyddar sig, vilka symptomen är, vad man gör då någon insjuknat). Nu har jag sökt info på nätet och det fanns visst att få. Här är ett exempel.

enegaldaily.wordpress.com/2014/08/14/ebola-prevention-resources/