senaste nytt...

Har tagit en lugn dag ensam hemma. Skönt! Imorgon blir det nog full rulle igen. Ska hjälpa att ordna ett födelsedagskalas. Hoppsan! Har glömt köpa gåva!

Förra veckoslutet hade kyrkan sin årsfest. Söndagsskollärarna hade ordnat program för barnen. (Se bilden.) Missionärerna hade också en dag tillsammans och jag hade nattgäster flera nätter den veckan. Det var trevligt med besök. Vi har valt pilotförsamlingar nu. Ska nämna vilka det blev senare. Nu gäller det att fixa datum för möten och annat.

Be gärna för oss! Pilotarbetet behöver förbön, men det gör barnen också... och mina kolleger... och kyrkans personal. Vi hade nyligen en trafikolycka utanför Fatick där en av kyrkans förskollärare omkom. Många i grannskapet är sjuka just nu. Förra veckan hade jag en orm (den snällare varianten) som slingrade över mina fötter, så be om beskydd mot sådant också. I allt detta känner jag Guds uppmuntran att vila i honom.

Diskussion om pilotförsamlingsskap

Denna månad har vi besökt församlingar för att diskutera hur de ser på möjligheten att agera pilotförsamlingar enligt vår program. Hittills har alla varit positiva. Jag ville få in lite kreativ pedagogik så jag gjorde följande affisch om problem som vi vill lösa.

 En församling hade byggt en massa sedan jag var där senast. Här ett gästrum på bild.

Församlingen hade startat ett projekt för att få inkomster med målet att så småningom kunna betala prästens lön själva. På bilden ser ni grisar.

Dessutom satsar de mycket på kollekt t.ex. i natura, som dessa hirskolvar på bilden.

Dessutom har min pappa varit på besök. Nu känns huset lite tomt, men allt fungerar mycket bättre med alla reparationer han gjort.

Tack!

Hej!

Jag vill här tacka för kort, julklappar, julbrev och annan korrespondens jag fått i december. Ofta anländer det först i januari, men det är precis lika välkommet då också! Jag är dålig på att sända tack till var och en enskilt, men det är en stor uppmuntran att få hälsningar hemifrån. Så tack för er omsorg och att ni tagit er tid! Jag uppskattar det storligen!

Anna-Lena

Teologi och kontext

Allt emellanåt stöter jag på teologiska frågor. Titta t.ex. på klippet ovan. Det är en sång i en gudstjänst i Mbour. Väggen bakom altaret avbidar Jesus och barnen samt Jesus som går på vattnet. Men vilken färg har Jesus på bilden? De flesta i Europa och Afrika kanske skulle säga att han är vit. Men jag har stött på personer som eventuellt kunde säga något annat. Varför är det så viktigt för så många att Jesus ska ha europeiska drag?

Här är det en kroppslig Jesus som går på vattnet. I en annan kyrka jag nyligen besökte var Jesus avbildad som en enorm suddig skepnad på vattnet. Den tydde på en kristologi som visserligen kunde passa i en afrikansk kontext, men som verkar glömma Jesu mänsklighet och inkarnationens mysterium.

I en predikan jag nyss hörde beskrevs judarnas lag som judarnas tradition och jämförbar med sererernas tradition. Jag har hört liknande tankar annanstans, där följden ibland blivit att den hebreiska Bibeln egentligen inte är mer inspirerad än den tro som finns här sedan tidigare (även den monoteistisk). Senegalesers tro är iofs mycket närmare judisk tradition än t.ex. asatron, men jag skulle inte kunna tänka mig att värdera varken asatro eller Kalevala som lika inspirerade som GT. Å andra sidan är det antagligen i någon mån en frukt av 1000 års kulturpåverkan i Finland, som får mig att tänka så. Och att jag har väckelsebakgrund.

Häromdagen hörde jag att många av mitt kvarters kvinnor besökt en karismatisk pastor vid torget. Både muslimer och kristna far dit för att bli helade och det som berättades lät lite konstigt. Jag frågade personer i lutherska kyrkan om de visste mer och fick då namnet på samfundet. En googling visade att det var Universalkyrkan av Guds Rike, som startat i Brasilien och vars pastorer ofta gör enorma pengar, speciellt högre upp i hierarkin. Den har även nått framgångar i Afrika och vill nu alltså etablera sig i Fatick. Jag har inga problem med karismatik, så länge det är sunt. Pengamissbruk, framgångsteologi och överbetoning på vissa andliga fenomen är däremot tecken på att man ska akta sig. Bara för att det går hem i den här kontexten, betyder inte att det är bra. Be gärna för vishet.

Vad som är skönt med Senegal är att man kan tala om tro. Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Diskussionen om pastorerna vid torget inspirerade mig i mitt eget andliga liv. Gud kan använda många situationer för att dra oss till sig. Det finns också en vänlighet här. Man kanske inte håller med alla, men man försöker att inte rakt ut fördöma varandra. Gemenskapen är viktigare.

Finländare på besök 2

Fortsättning...

Nästa dag gjorde vi talko-arbete i Gandiols församling där det första helt lutherska kapellet en gång stod. Vi bar tegelstenar och flyttade undan gräs.

Senegaleserna var noggranna med att vi finländare inte tog i tegelstenarna innan de först själva hade flyttat på dem och avlägsnat eventuella faror. Till slut ville de inte att vi skulle göra så mycket, vilket visade sig vara bra. Plötsligt började de nämligen slå med sina harv-käppar i marken. De hade stött på en huggorm: gul och svart. Den var inte så farlig, men hade nog lite gift.

Sedan tyckte senegaleserna att det fick räcka med talko. Istället lekte vi några lekar med barnen. (Spegeln)

Jeanne Marie hade följt med vår grupp sedan bröllopet. Hon hjälpte till med översättningen eftersom hon kan engelska. Den dagen fick vi också besöka hennes hem för att se hur man bor på landet. Det uppskattades mycket. Några tjejer och också och talade med oss, medan andra knöt vänskap med en av gårdens hästar.

Det obligatoriska besöket i en baobab där grio-kastens medlemmar begravdes innan den seden  blev förbjuden.

Gruppen hann tillbringa någon timme i på en hotellstrand efter söndagens gudstjänst och lunch i Mbour. De fortsatte vidare till Dakar och jag reste hem för att vila upp mig efter allt översättande. Det har varit trevligt att turista lite i gott sällskap. Man ser nya saker varje gång.

Finländare på besök

Finska ungdomar har besökt Senegal. Efter ett visst strul med bagage och inköp av morgonmål mm begav vi oss "raka vägen" till ett bröllop i Mbettite. Efter den långa resan och bröllopet var alla färdiga att fara till logementet. 

Som en bekant till mig en gång sade: "Jag upplevde Senegal som en attack mot mina sinnen. Allt på en gång: starka dofter, synintryck, ljud, människor som trängdes." Logementen i Senegal är häller inte vad man är van vid om västerlänning. Speciellt inte om vessan är ett hål i golvet och det är dammigt pga en blåsig dag.

En dag besökte vi en serere förskola i utvecklingsprojektet. Barnen stod prydligt uppställda enligt klass då vi kom. 

Finländarna tittade nyfiket på dem innan vi hade möjlighet till närkontakt och vi i vår tur var det stora evenemanget för den bredvidliggande franska  skolans lite äldre elever. (se barnen på muren)

Här får barnen till vänster undervisning i tvätt och hygien, medan de övriga t.ex. skriver ettor och färglägger. 

En annan dag besökte vi kyrkans klinik, med system för uppföljning av mammor som inte kommit tillbaka för rådgivning. 

Och kyrkans kvinnors skola för unga kvinnors yrkesutbildning. Tredje årets studerande.

Vi deltog i dialog mellan kristna och muslimer med ett besök vid en moské. Det gällde att klä sig rätt.

Se bilden i nästa inlägg.

Julen 2017

Det är jul.

Med kyrkans praktikanter tog vi ut julen i förtid och bakade bullar.

Kanaliseringen i Fatick har nått fram till kyrkans gata. Det är lite svårt att hitta parkeringplats.

Faticks församling fick besök av söndagsskollärarnas exekutiva kommitté som informerade om sitt arbete och diskuterade med församlingens lärare. 

Julafton firade jag i Warang nära Mbour. Där nära fanns en nybyggd katolsk kyrka och som drar blickarna till sig.

På närmare håll var den också mäktig och fräsch. Byggd av en fransk miljonär.

Inuti var vackert och fin akustik för gregorianska sånger, men knappast för predikningar.

Julblomma?

På juldagen åt jag hos Mbours församlings prästs familj. Vi hade intressanta diskussioner och härligt god mat - på gården och verandan där jag tillbringat mina första år. Mangoträdet är fortfarande kvar liksom vissa grannar.

Guds vilja?

I förrgår blev det ovanligt mycket prat om Guds vilja med mina bekanta. Först sade en att Gud bett hen uppmana en annan att göra si. Sedan sade den andra att hen hört motsatsen.  Sedan uppmanade jag en tredje att kolla med Gud om det är ok att faktiskt jobba så mycket utan vila. Svaret var oväntat: "Kyrkan har gett mig så mycket att jag aldrig kan återgälda det hur mycket jag än jobbar." Det tog flera frågor innan hen svarade att hen vet att Gud är ok med arbetsmängden. Kyrkan fick ett ganska högt betyg och det är en av lärdomarna jag tar med mig från den dialogen. Däremot är det nog lite oklart hur mycket jobb Gud anser är lämpligt. Svårt att säga i detta fall.

Men det här med Guds vilja är tydligen inte enkelt. Personligen anser jag det viktigt att fråga och lyssna in. Vad är det annars för vits att kalla Gud Herre*? Men då begreppet 'Guds vilja' slängs runt lättvindigt är det farligt nära till maktmissbruk eller respektbrist.  Båda är ett kränkande av det andra budet (enligt luthersk indelning)  om att inte missbruka Guds namn. Till råga på allt är det ju ofta svårt att veta med säkerhet vad Gud säger i en viss situation.

Bibeln nämner att vi ska pröva allt (inte pröva på allt :-D) och behålla det som är bra. Det kräver övning. Då är det bra med erfarna kristna,  bibelkunskap och sunt förnuft. Vi behöver varandra för att träna på att lyssna och att inte dras med i dumheter. Vem tränar du med? Jag har ofta känt att det saknats personer att öva med, men kanske det också beror på mitt eget bristande initiativ. Vidare nämner Bibeln att man inte ska förakta profetior (utan pröva dem). Det tolkar jag som en uppmaning att ha ett öppet sinne för Guds tilltal.



*För mig är ordet 'Herre' inte laddat med slaveri, maktmissbruk eller könsmaktshierarkier, vilket det kan vara för andra med tanke på historien.

Sankta Lu...

Jag blev inspirerad så jag tog vad jag hade hemma: Järntråden är rostig och ljusen är i olika storlek, men det blev rätt så okej - men inte en bekväm krona.

Finländska fester har alla sin egen prägel pga årstidsväxlingar förstärkta av mat och musik. Ju mer jag läser om det på nätet och tänker på hur jag skulle förklara det för en senegales, desto mer verkar det som om vi nog har bevarat en hel del av förkristna traditioner... Eller smält ihop dem med våra andra traditioner. Det ter sig också logiskt för mig att se kapitalism och sportiver som ett uttryck för religiösa fenomen (minus övernaturliga inslag... fast vidskepelse lär vara vanligt inom sportvärlden). Kanske jag behöver förklara mig: Ofta talar västerlänningar om religion som ett socialt fenomen  till skillnad från andlighet som ses som mer individuellt. En tolkning av ordet religion kommer från
 re (igen) + ligare (koppla). Går man till ett av de stora varuhusen i Dakar är det som att vara i en europeisk julyra och många muslimer firar den kapitalistiska julen. Mänskligt beteende är intressant och mångfacetterat. Gränser flyter ihop beroende av hur man tolkar begrepp.

God adventstid och grattis Finland 100 år!

Sitter i Faticks morgonkyla med en sjal och en varm kopp te att värma mig. Så snabbt det går från svett till gåshud! Det här är den bästa tiden på året. Min adventsljusstake väntar på ljus nummer två och dammet torkar min näsas slemhinnor. Kanske det blir bättre när jag hunnit nöta bort fem veckors sandvindar från myggnät och annat.

Hittade följande klipp med en julsång jag nyss fastnat för. Lite testosteronstint, men annars helt sjukt bra. Vilken professionalitet! Det gör mig stolt över mitt land - hårdrockens högborg. Och budskapet är så stort!

Här nedan en hälsning från missionärernas självständighetsfirande. Missionärsbarnen leker i sanden, medan surfare fångar vågor i bakgrunden.

Lähetit lähtivät yhdessä ulos juhlimaan Suomen itsenäisyyttä. Yksi britti (aksentistaan päättäen) kysyi saisiko ottaa kuvaa meidän istenäisyyden symboleista. Hän tiesi tasan tarkkaan mitä olimme tekemässä. Kun tulin kotiin Fatickiin, päätin katsoa linnanjuhlia täkäläisen tuttavaperheen kanssa. Joskus on mukavaa esittää myös omaa kulttuuriaan toiselle.

Profeter och vardag

Veckans undervisning på det teologiska institutet är över. Vi har jobbat med profeterna som fördömde sina egna kungarikens orättvisor och varnade för följderna av att inte leva upp till det uppdrag de fått av Gud. De skulle vara ljus för nationerna, men förtryckte istället både sina egna och främlingarna som bodde bland dem. Det är lätt att dra paralleller till dagens värld och även till väst, som anser sig stå för mänskliga rättigheter.

Hebreiska till vänster och profeterna enligt deras tidsperioder.

Vakten till lägenheten där jag tillbringar veckoslutet var på humör att prata igår. Han känner till Yeumbel där institutet också är beläget och vi började prata om stadsdelen. Det var ett dystert samtal som mynnade ut i ett uppgivet konstaterande om att Senegals ledande släkter är korrupta och att livet här är väldigt svårt. Finns det någon framtid och någon positiv utveckling för vårt land, undrade han? Vad säger man? Det stämmer att här finns en hel del korruption och att det är sjukt svårt att ändra på ingrodda vanor och på grupptryck.

Men jag är här för att jag tror på en framtid för senegaleserna. Missförstå mig inte, jag ser inga snabba lösningar. Senegal har troligen en mycket längre väg att gå än Finland hade efter kriget. Vårt samhälle hade sedan länge tränats i de strukturer, institutioner och ideologier som dagens demokratier är uppbyggda på. Ta t.ex. läskonsten som funnits sedan hundratals år tillbaka. Men alla samhällen förändras. Det kan gå långsamt genom målmedvetna, ihärdiga, långsiktiga och mångsidiga insatser (t.ex. kampen mot tobak) eller genom oväntade omständigheter.

Vad jag vet, är att jag är kallad att göra min lilla bit här. Det kan lyckas eller gå åt skogen, men det här är min uppgift nu. Är jag den trogen kan det sätta igång en kedjereaktion som ingen kunde förutse. Eller kanske frukten inte blir stor. Kanske det bara är en droppe i alla rännilar som om några hundra år bär frukt. Vem vet? Men de människor jag möter är viktiga. Och detta ger mening åt mitt liv. OCH jag tror på den Gud som lovat byta ut stenhjärtat till ett hjärta av kött hos dem som sätter sitt hopp till Herren. Förvandlade hjärtan är vad vår värld behöver. (Hes 11:19)

Tack för finlandssvenska tidningar!

Det är så tacksamt att läsa finlandssvenska tidningar! Tack till er som besörjer mig med dem. Det hjälper att veta vad som pågår där hemma, men också annat. Idag läste jag Kummin och märkte att det var flera artiklar jag skulle vilja översätta till franska, så att mina kolleger också kunde ta del av dem. Det finns så mycket fint som görs i Finland i församlingar och andra kristna organisationer. Då man själv lever där tänker man inte på det, men i Finland finns en massa kunskap i teologi, pedagogik och psykologi som kan användas i det konkreta arbetet. Tack till alla er som engagerar er och gör saker för barn och unga! Tack till tidningar som sprider infon!

Fredag kväll i Dakar

Jag hinner köra ca en kilometer från det teologiska institutet i Yembel då det blir trafikstopp. En häst har fallit framför sin kärra fullastad med tunga bräder (ett hårt träslag) och en massa unga killar hjälps åt att lyfta av bräderna som fallit på den stackars hästen. En car rapid (blågul skåpbil med fönster och passagerare) står och blockerar möjligheten av köra om kärran i den mötande filen. Då hästen lyckas ställa sig upp springer de unga killarna tillbaka till car rapiden. Människor är hjälpsamma här! Lite senare ser jag en annan häst som halkar på asfalten, men lyckas hålla sig stående. Tur att jag inte är en häst!

Nästa trafikstopp kommer vid ett ställe där det håller på att byggas avloppskanal mitt i vägen. I allmänhet brukar det gå bra, för det har ordnat plats för en provisorisk väg bredvid. Men nu har någon parkerat en bil mitt i körbanan. Vi får vänta ett bra tag. Resten av resan går väl. Det var inte ens kö i slutet av motorvägen! En vanlig början på veckoslutet i Dakar – förutom att det varit lastbilsbrand i Pikine (en stadsdel lång från mig), vilket ställt till det för eltillförseln i staden.

Jag är alltså här för att undervisa teologerna i hebreiska och i Gamla testamentet. Det gillar jag, inte minst för att ”eleverna” är så trevliga. Varje morgon och kväll har vi andakt. Böneämnena varierar, men den lutherska kyrkan och familjerna där hemma är två återkommande teman. Dem kan man gärna be för. På min lista för de närmaste dagarna står det:

-För de rättade filerna av söndagsskolbokens översättning till mina Fatick-kolleger som kommit till Dakar-centret och försök påverka retuscheringen av språket i en mer småbarnsvänlig riktning.

-Fixa repetitionsfrågor till GT och exempel på provfrågor till hebreiskan.

-Fundera hur lektionsinnehållet kan organiseras om för att kompensera de två dagar av muslimska fester jag inte hade koll på.

-Hitta exempel på hur hebreiskan påverkar tolkningen av Bibeln.

-Gör en lista på GT-berättelser som borde läsas innan teologernas studier avslutas.

Bild: Gabriel Bakhoum och Diomaye Ndiaye skriver varsin strof ur Fader vår på serer med hebreiska bokstäver, medan Mercedes Lee (vår avdelnings praktikant till vänster) och Diamane Sene väntar på att få sina uppgifter.