Det är lite underligt att Bibeln inte tar mer avstånd från slaveriet än den gör. Min tolkning är att det beror på de samhällen som beskrivs. Redan familjen var så hierarkisk att det inte var ett lika långt steg därifrån till slaveriet som det är i västvärlden idag. I NT var samhället inte färdigt att lämna bort slaveriet och Paulus såg inte att det skulle kunna kullkastas. Istället använde han Jesus strategi att göra revolution inom systemet så att makten inte längre hade någon betydelse: Till det yttre var strukturerna de samma, men som kristna skulle betydelsen av makt bli en helt annan. Makthavarna skulle älska sina undersåtar och vara generösa och ödmjuka mot dem, så som Jesus själv agerat slav genom att tvätta lärjungarnas fötter och dö för dem. Undersåtarna skulle inte missbruka generositeten utan istället återgälda den med sitt samarbete och lojalitet. De arbetade tillsammans för samma mål. Då skulle det inte längre betyda något att en var ägare och den andra slav, för alla var de ett i Kristus och gränserna hade suddats ut och ingen betedde sig längre ojämlikt. Det var tanken, men sedan dess har Paulus' idé förstås ofta missbrukats så att den istället använts till att stöda yttre strukturer, snarare än den kärlek som ställde alla maktstrukturer på sin ända och gjorde dem ointressanta.
Kom med och be till de svagas Försvarare mot missbruk av maktstrukturer och för att Sanningen skulle bli synlig. Som kristna idag har vi också möjlighet att göra strukturerna mer rättvisa (liksom Wilberforce gjorde då hans rörelse lyckades förbjuda slaveriet i England). Vi kan jobba för flyktingarnas rättigheter och för andra svaga grupper. Men alla system kan missbrukas. Utan kärlekens makt är alla strukturer misslyckade. Så är det t.ex. med yttrandefriheten. Missbrukas den leder det också till lidande. Så låt oss be om äkta rättvisa med nåd från kärlekens källa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar