Visa regeringen vad du tycker

Nu har du en chans att visa Finlands regering vad du tycker om nedskärningarna i biståndet. Det är ett upprop till regeringen om en humanare biståndspolitik.

Här finns info om nedskärningarnas följder: http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/aktuellt/en_snabb_nedskarning_av_utvecklingssamarbetet_drabbar_i_forsta_hand_kvinnor/

Mer info om namninsamlingen här: http://www.frikyrkligsamverkan.fi/wp1303/arkiv/3771

Här kan du skriva på: http://pelastetaankehitysyhteistyo.fi/sv

Hemkomst

Så nu är jag då hemma igen och det känns bra. Här är några foton från den gångna veckan.

I Dakar passade jag på att äta lite västerländskt.

Första selfien med min första smartphone som gör det lättare att alltid minnas ta med kameran.

Det här med att hitta leksaker till dagklubbarna har visat sig vara rätt invecklat.
Jag har kanske lite höga krav: Bra kvalitet och pedagogik, billigt och helst miljövänligt.
Är inte heller tillräckligt insatt i butiksutbudet i Dakar. Funderar vilken kvalitet vi kunde få om
vi hittade en hantverkare i Fatick...Orsaken till att hålla låg budget är inte bara att vi vill göra det mesta av pengarna.
 Det är viktigt att från början jobba in system som inte kostar allt för mycket den dag
 kyrkan själv tar över hela det ekonomiska ansvaret för olika verksamhetsformer.
 DETTA ÄR ETT FÖRBÖNSÄMNE.

På väg ut från Dakar fastnade vi i trafikstockning, och sedan regnade det så sikten blev ordentligt dålig.

Under veckan fick jag besök av dem som tyckte träden var grönare på min sida av muren.

De har reparerat vägen till centret! Nu behöver jag inte längre väja för hål. Det kan vi tacka
landets president Macky Sall för. Inför hans besök i sin hemstad fick staden några ansiktslyft. 

Även strandvägen är fin. Antingen döljer gräset skräpet eller så har de städat upp igen. Vackert!

Det pågår lokala fotisturneringar nu efter Ramadan.

Slut på semestern - tankar lördagen den 15.8

Här är jag nu neddumpen i Dakar. Resan gick bra, trots att flyget kom på natten. Nästa gång ska jag komma hem i vettig tid. Å andra sidan var det skönt med en lite kortare resa. Är också glad över att jag hann träffa mina tidigare kolleger under ca 30 min innan det blev dags att ta sig till flygfältet.

Senegal och Finland är väldigt olika världar. Den här gången känns det svårt att ställa om mig mentalt. I Finland har jag njutit av att livet varit så okomplicerat. Inte alls problemfritt, men det kräver mindre koncentration av mig. Här funderar jag noggrant om jag verkligen behöver äga en skål till, om jag tvättat handen innan den förde smörgåsen till munnen, vilket pris jag borde föreslå, när jag ska hinna tvätta av mig mellan varven då svetten lackar, om jag tvättat skorna inför natten, om jag stängt burkarna tillräckligt bra för att inte kackerlackorna ska kunna ta sig in, hur jag ska göra för att få lite egen tid, vad jag ska svara en kollega som frågat något jag inte ens kunnat drömma om att jag skulle behöva ta ställning till och än mindre vet hur jag ska besvara mm.

Det är i tider som denna, som jag är glad att jag faktiskt vet att jag har ett kall. Jo, mina nära och kära är i det sköna sommar-Finland, men här ska jag vara så länge det räcker. Och i Finland märkte jag hur gott det gjort mig mentalt att äntligen ha påbörjat den fas i livet som jag väntat på så länge. Det ger ett nytt perspektiv. Plötsligt är jag öppen för allt möjligt.  

Vi behöver varandra...

Vi behöver varandra för att få perspektiv. Det gäller både individuellt och kulturellt. Jag tänker nu ge exempel från den kulturella biten.

Nu på semestern har jag insett att det här med vikt, hälsa, anorexi, mat utseende mm. verkligen är helt oproportionerligt i våra sinnen. Klart att det är trevligt att veta hurudan mat man mår bra av och att ge varandra tips, men jag påstår att det är en fixering hos oss i väst. Det räcker med att öppna en tidning (eller att bara se på pärmbladet) för att det ska dyka upp något om hur vi borde göra. Man borde gå ner i vikt, men ändå görs det reklam för de mest underbara fettdrypande, sockriga och ohälsosamma rätterna. Man får inte kommentera andras vikt för mycket för då kan någon få anorexi och andra känna sig sårade. Man borde se till att ens barn inte blir överviktiga för det avgör deras framtid: vanor bildas under den tiden och självbilden kan cementeras negativt av omgivningens värderanden. OSV.

I Senegal har jag under ett år fått vila från detta ältande. Går någon upp i vikt säger man t.ex: "Du har blivit tjockare!" ungefär som man Finland säger "Du har klippt dig." Det är rätt så värdeneutralt. Det kan t.o.m. indikera att den du bott hos tagit väl hand om dig. Äldre kvinnor vill vara tjocka, yngre kanske inte, men mest är det en individsak vad man gillar eller inte gillar.

Sommarfinland

Är det inte vackert! Och grönt i flera bemärkelser...

Pieksämäki är ett läger jag rekommenderar! Här ser ni bibelstudiehållaren och temat för lägret i år. Jag kände mig verkligen hemma. Att få använda sitt eget språk i andlig samvaro är såå skönt. 

Min hjärna slutar inte samla idéer för att den är på semester. Fast den dagen tror jag var min enda arbetsdag i Finland iofs.