Motion, Nioro och Ramadan

Det lär vara så att missionärer och hjälparbetare lätt får problem med hälsan pga brist på motion. Jag har prövat cykel, promenader och jogging. Det som funkar bäst är iaf ett gympaprogram som jag kan göra hemma framför fläkten och datorn. Eftersom jag oftast glömmer att hitta andra föremål som vikter är det lätt hänt att det blir serer- och wolof-bibeln som hjälper mig att bygga muskler. I detta land är det en aning kontroversiellt, eftersom muslimer uppfattar själva den fysiska boken (Koranen) som helig och inte enbart budskapet på dess sidor. Mitt beteende skulle i mångas ögon uppfattas som respektlöshet mot min heliga skrift. Själv tycker jag bara det är bra att de religiösa föremålen hjälper mig att vårda det Guds tempel som är jag (i enlighet med skrifterna).

Jillian Michaels har faktiskt varit väldigt bra för min hälsa under flera år. Jag rekommenderar hennes 30 day shred. Men motion är individuellt och var och en behöver hitta det som passar dem.

Under veckoslutet styrde mina två kolleger och jag kosan mot Nioro du Rip. Vi gör församlingsbesök för att bekanta oss med församlingarna och för att samla idéer för arbetet. Vägen till Kaolack var gropig som bara den, men nu har reparationerna kommit igång. Ovan kan man se prästgården i Nioro. 

Under kvällen blev vi bjudna på mat. Under måltiden kom en av pastors praktikantens kaniner och stal ett bröd av oss.

Här är kyrkan. Församlingen i Nioro grundades av norska lutherska missionärer som även stått för byggnaden. För några år sedan slogs "finska-, amerikanska- och norska" lutheranernas kyrkor ihop. Nioro är mestadels wolofspråkigt och Linguère (där amerikanerna var) är pular. Men majoriteten av Eglise Luthérienne du Sénégal är fortfarande serer. Det jag lade mest märke till i Nioro, var att Sine-regionen där serererna bor verkar vara mer religiöst tolerant än resten av Senegal.

Nu är det fastemånad. Jag älskar natthimlen. Flera kvällar har jag diskuterat med min nattvakt om den starka stjärnan till höger är en planet eller en satellit. Då Ramadan började såg det väldigt vackert ut med den späda månskäran bredvid "stjärnan". Nu har den redan hunnit växa till sig på bara några dagar. Min hemhjälp fastar och jag tycker det är lite olustigt att hon ska behöva laga min mat utan att själv få äta. Under en resa för några år sedan i palestinska områden under Ramadan fick jag lära mig att det där inte är ok att äta eller dricka offentligt under fastan. Här funkar det annorlunda. Hur som helst, är Ramadan en bra tid om man vill diskutera religion. På TV visas dagligen program som informerar om vad som är ok under fastan enligt islam. Precis som i Finland under jul annonseras reklamen med en liten filmsnutt som är inspirerad av högtiden. Med den skillnaden att jag upplever mer äkta vördnad i den senegalesiska animationen...

Dagen började med...

...REGN!

Jag måste erkänna att jag blev lite överraskad. Så sent som igår talade jag med min nattvakt om att jag har svårt att föreställa mig regn även om det varit molnigt i flera dagar. Och någon revolutionerande regnperiod kan man inte ännu tala om eftersom det var ett lätt finländskt-liknande småsmatter på taket. Fast det höll på någon timme sedan jag vaknat. Skönt! Hoppas det kommer mer snart! Med buller och bång! (Fast det ställer till med trubbel som elavbrott och blöta golv på verandan.)

Sommar-Finlands nostalgi

Det händer hela tiden. Det har varit dop och begravning. Vi har fått en ny medarbetare. Vi har gjort vår första rekognoseringsresa i församlingarna, och jag konstaterade att det finns en hel massa att göra på undervisningsfronten samt en massa att ändra på i våra frågor till församlingsborna.  Vi har fått pengar för ett projekt att förbättra materialsituationen i dagklubbarna. Tack bl.a. till Hangö som skaffade pengar till barnens bank! Och regnperiodslovet närmar sig för Senegals skolor. Molnen har redan kommit, vilket betyder att morgnarna känns annorlunda. (Men vattnet låter nog vänta på sig.)

I takt med detta märker jag att sommarfinland lockar. (Samtidigt är det ofta lika förvånande då nordisk media eller bekanta talar om nätter ljusa som dagen eller om ledighet.) Härliga stunder. Blåbär. Inga malariapiller. Vad jag ser mest fram emot är KUs sommarläger i Pieksämäki, trots att det är familj och vänner i allmänhet som kommer att ge mest. Pieksämäki har alltid varit en höjdpunkt på året med både sommarlov och andlig gemenskap. Och så tror jag att det ska bli skönt att ha en annan slags frihet i Finland. En som kommer sig av att kunna vara anonym, dricka ur kranar och bete sig mer eller mindre som man vill t.ex. i fråga om klädsel. Det finns redan en lång lista på sådant som behöver införskaffas eller åtgärdas.

Luftfuktighet och livsåskådning

Det har verkligen börjat kännas som regnperiod. Nätterna är ibland svala ibland heta, men det är fuktigt och det känns som att hela tiden vara kladdig på huden. I morse fanns en hel massa moln på himlen, men ännu torde det inte vara dags. Min nattvakt gissar ca 20e denna månad. Jag frågade honom vad saltigi hade sagt under veckoslutet. Det var flera traditionella siare som samlades vid kanten av stan (nästan exakt där vi missionärer tidigare hade en liten strandstuga för att gå i bastu eller simma) för att spå inför året och regnperioden. Saltigi menade visst att regnen ännu kommer att låta vänta på sig (a goƭa=de är på avstånd) och att nuvarande president Macky Sall kommer att fortsätta ett nästa mandat om än med stort motstånd. Jag frågade när nästa presidentval hålls och det lär inte vara detta år.

Jag är inte säker på att det var vist att fråga vad saltigi sagt. Man ska ju inte fråga spåmän och jag vill inte uppmuntra till det. Å andra sidan vill jag veta vad folket i trakten går omkring och tänker. Tidigare frågade jag en annan person om samlingen och han tyckte jag skulle gå och se själv. Då sade jag att jag är kristen och inte vill att det ska råda missförstånd om det. Men han tyckte mötet var för alla. Då kändes det också lite krångligt att veta vad jag skulle svara: Jag vill inte stöda synkretism, men inte heller så osämja i onödan. Hm...

Överväganden... Balansgången mellan att respektera det lokala och behovet att påverka enligt egen övertygelse blir ännu starkare i fråga om västerländsk och lokal traditionell syn på sjukdom och epidemier... Lustigt att värdekonflikten i religiösa frågor är mindre laddad än värdekonflikten i de medicinska frågorna. Jag antar att jag är ett barn av min västerländska uppfostran.