Att studera serer är en upplevelse. Folk berömmer en gärna för att det går framåt. De är verkligt uppmuntrande. Samtidigt kan de plötsligt börja tala snabbt och invecklat så att jag tappar bort mig helt. Barn är bra att tala med för de kan sällan så många andra språk. Dessutom skrattar de då man säger fel och så kommer man kanske på vad man borde ha sagt.
Än så länge är serere lättare än franska. Kanske för att vi inte kommit till samma nivå i serer som jag kom till med franskan i Vichy. Att lära sig grunderna är lättare än nyanser. Just nu håller vi på med pronom complement d'objet... exempevis: "gijaaxoong" dvs "jag länge sedan (underförstått :"sett") dig".
Men här är kruxet: Serer har tre tidsformer varav alla har fem mode (ungefär: uttalande, svar på fråga, svar på frågan vem, tillstånd och en form som kan beskriva "som, då, när, varhelst, närhelts mm"). Vissa modes kan kombineras med varandra och alla personer (jag, du, hen, vi, ni ,de) har egna former, precis som i många andra språk. Dessutom finns terminativ (beskriver ungefär svenskans: måtte, må, att, så), hypotetik, konditionalis mm. Vissa modes kan ibland kombineras med varandra och så har vi förstås passiv varianterna av alla former... Vad blir det månne..?
(3 tempus +3 andra former) x 5 modes = 30. 30 x 2 för passiv =60... Ok, det var kanske inte så många kombinationer som jag trodde. Men till detta kommer alltså att man kan lägga till uttrycket för vem som gör vad åt vem: du ser mig, hen ser mig, ni ser mig, de ser mig ("jag och vi ser mig" uttrycks med reflexiv). Och man gör det en aning olika, beroende av vilken av de fem moden som används och i vilket tempus. Då blir det 3 x 60 = 180 saker att minnas... (x 6 personer = 1080 kombinationer). Blev det nu månne rätt? Ah! Glömde negationsformerna dvs x 2! Ja just det, pronom complement d'objet gäller bara mig, dig, hen och inte oss, er, dem, så då ska det alltså divideras mer två? (För att inte tala om substantivens konsonantväxlingar. Dessutom har vår lärare berättat att adjektiven är invecklade.) Lyckligtvis finns det vissa liknande drag i formerna vilket hjälper en att organisera upp minnet...
Det låter värre än det är. Men då kan man minnas att de första finländarna inte hade någon lärobok. Kanske du nu tror att jag är helt urled på språket, men det är jag inte. Då det kommer till praktiken njuter jag av själva pusslandet i att försöka ta sig fram med det lilla man kan. Oftast går det att säga väldigt mycket med ganska lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar