En sån dag Herre!

Idag har jag skrattat mycket. Jag visste att det var flera personer jag skulle träffa, men det var inte mer än en sak som jag verkligen hade en tidpunkt för. Under dagens lopp bestämde jag tid med tre olika personer och tre gånger höll inte tiden alls, och det var delvis mitt fel. Allt flyter här och det får man räkna med. Kanske är det bäst att inte planera vissa saker allt för noggrant..? Överraskningar råkar man nämligen på stup i kvarten. Både på jobbet och i privatlivet. Och så får man helt enkelt bara skratta åt det som kanske inte följer manuskriptet. Nyckeln är nog att inte räkna med att hinna med så mycket. Denna dag var lång och späckad och full av fina människor, bland annat än rätt så nyfödd en.

Den första tiden på jobbet har i mångt och mycket handlat om att röja i de material vi har. En massa lådor med gamla böcker delade jag upp till användning i de olika församlingarna. Tomma burkar som jag sparat under åren distribuerades i dagklubbarna. De arbetsblad som ännu skulle distribueras i år har ordnats upp och så hittade jag en låda med gamla bilder som klippts itu /i fyra bitar så att de bildar pussel. Och jag måste säga att det blev ett enormt pusslande att ordna upp dem för att kunna distribuera i dagklubbarna. Det var en fin pedagogisk idé som min föregångare haft. Och allt blev klart med den budgetuppföljning vi sysslat med under veckan. Så även det pusslet har fallit på plats. Skönt med lite ordning i arbetsrummet igen!

Lyckligtvis fick jag hjälp av vår amerikanska praktikant, aka Jegaan Diouf, med pusslet. Annars hade jag nog varit i trubbel. Ett stort tack till honom och till Mosaan Faye, en annan praktikant som också hängde med på ett hörn.

Jag är så tacksam, för det känns verkligen som om rollerna i vårt team börjar klarna.