Det har varit en händelserik vecka, speciellt under veckoslutet. På lördagen var jag till Gandiaye och höll skriftskola på serer. Nej, det är inte som det låter. Jag läste mest ur papper och Bibel, men man ska ju aktivera barnen så de gjorde en hel del av lektionen utan mina tröga språkkunskaper. Prästen var på plats och översatte det som blev oklart. Den biten älskar jag med Senegal. Man gör inga problem av språk här, tycker jag. På kvällen (ca kl 23) blev det dags för ungdomarnas konsert (två körer och spontan dans av bl.a. kyrkans presidents fru). Här förstår sig människor på att dans är roligt! Jag tror den låt som satte igång oss mest var Labamba.
|
Kören från Dakars församling. Duktig dirigent och hon kunde sannerligen dansa. |
På söndagen var det dags för kyrkans nationaldag dvs alla församlingar samlades för att fira skördefest och kyrkans årsdag. Kvinnorna gjorde en massa jobb med mat och andra förberedelser. Det var en lång gudstjänst med besök av en aktad muslimsk ledare tillhörande det tidjanitiska brödraskapet, samt representanter för olika kristna kyrkor. Jag träffade en del av teamet för Ungdom Med Uppgift och och fick deras kontaktuppgifter.Vi alla tågade i olika processioner fram för att ge vår gåva till kyrkan. Även detta med en hel del dansinslag (även av missionärer).
|
Festen försiggick på kvinnornas center i Fatick. |
|
Kyrkans kvinnors organisations procession. I landet finns en tradition att köpa likadant tyg till en grupp som deltar i en fest. Herrarna frågade sig varför de inte hade gjort så då kvinnorna hade lyckats med det. |
Nästa dag var det ledigt pga festen så några kolleger åkte till Kaolack för att köpa cykel. Jag var kräsen med att vilja ha damcykel (jag vill cykla i kjol) så jag kom hem tomhänt (ok jag hade ost och joghurt), men de andra fick bra cyklar. Måste snart åka till Mbour och försöka hitta något. Det fina med resan var att jag hann diskutera kyrkan och teologi med en senegalesisk kollega och fick idéer som jag prövade på min närmaste kollega nästa dag. Den här veckan har gått i årsplaneringens tecken. Mycket är förstås ännu öppet, men en bit på vägen har vi kommit.
|
På vägen till Kaolack stötte vi på ett berg av jordnötter. Förr fanns det många sådana, men numera har det blivit ovanligt. Asiaternas nötter är billigare.
|
PS.* Inläggets rubrik syftar till hur man ofta hälsar folkskaran på en tillställning.