Vad är det värsta med att klippa håret?

Är det att det sällan blir som man vill oberoende av vem som klipper? Är det att det krävs en heldagsutflykt till närmaste stad om man inte vill göra det själv? Är det svetten som strömmar över hela kroppen? Eller att håret blir så blött av den fetsalta vätskan att det inte går att separera det i små lämpliga tofsar? Att det fastnar på saxar och rakapparat så de inte funkar som de ska? Träningsvärken i ryggen dagen därpå? Strömavbrotten då man nått halvvägs, är hårig som en björn på bara kroppen och ficklampan man nyss bytt batterier till inte lyser mer än att det knappast ens går att skönja i mörkret? Att benen protesterar av att man inte kan ha på sig stödstrumporna i processen? Att spegeln och glasögonen immar igen så man inget ser? 

Nej. Det värsta med att klippa håret är de små hår som mirakulöst dyker upp igen och igen på och i huden, kläderna, öronen, apparater, golv och trasor oberoende av hur mycket man duschar. 

Vad är det bästa med att klippa håret, undrar du? Det blir lättare att hantera värmen. Det är det värt. Och trots allt infinner sig känslan av att man åstadkommit något och övervunnit motgångar. Och så är det ju åtminstone någon månad innan det behöver göras igen 😀. 

Klimatförändring

 Jag vaknar en natt kl 3.33. Fläkten har stängt av sig men strömmen är tillbaka. Kravlar mig ur sängen och myggnätet för att sätta igång den igen. Svetten rinner i pannan och skjortan luktar redan. Sömnen kommer inte på nytt så jag prövar med lite snack från internet. Det brukar hjälpa. Istället lägger jag märke till att det titt som tätt blinkar till i fönstret. Månne en lampa gått sönder av elavbrottet? Men ljuset är starkt och snart hör jag mullret. Någon timme senare börjar regnet med ett stort brak. 

Nästa dag är kvarteret översvämmat ( jag är på arbetsresa i Dakar). Men i Senegal har regnen varit lämpliga detta år. Ifjol var det för mycket vatten för länge och året innan för lite. En god skörd är på tiden, med alla andra förhöjda levnadskostnader. Även med lämpliga regn har mitt platta tak tagit skada, men också reparerats. Värre är det med gästhuset, där vi inte fått bukt på läckaget. 

Häromdagen talade jag med ägaren till hörnbutikennära mitt hem. "Jag har aldrig varit med om ett så hett år som nu under mina tio år i Fatick", sa han. El niño har säkert något med saken att göra, men jag gissar att det trots allt kommer att bli värre. Så säger iaf experterna. Det blir ju inte bättre av att jag använder luftkonditionering heller. Å andra sidan har jag redan haft flera incidenter som liknat värmeslag, så kanske det kan förlåtas mig? Jag bor trots allt inte i Finland där vi levt över våra tillgångar sedan i våras.

Supermarket

Fatick har en supermarket (en liten matbutik). Praktiskt. En tid kunde man t.o.m. betala med kort. Jag gillar då musiken är religiös som på filmklippet.

Mardi gras

Idag har skolbarn klätt ut sig till män, kvinnor och annat under fettisdan. Mina grannar såg så lillgamla ut i sina vuxenkläder. Ett år klädde sig en väns barn ut sig till toubab, vit person. Hens mamma var först generad över barnets förslag (inför mig), men jag tyckte bara det var super lustigt så hon gav med sig.

Imorgon börjar sedan fastan med min favorit gudstjänst på hela året: Askonsdagens mässa. Hoppas den ordnas imorgon och i lämplig tid så jag hinner med. Det kan bli konflikt med en bokning att checka upp gästhusrenoveringens framsteg. 

Såhär i krigstider och under miljöhot har jag påminnts om (av bibelvisa) att klagovisor är en litterär form i Bibeln och att det finns en teologiskt sund tanke bakom. Tycker det låter som en sak att lära sig mer om. Hur fungerar klagovisorna annorlunda än allmän klagan och 'skitsnack'? Tänker försöka reda ut det med lite Bibellektyr under fastan.

Husdjur?

Jag har sedan länge vant mig vid att dela mitt hem med ödlor, myror, kackerlackor och andra insekter. Det är faktiskt inte så illa som man kunde tro. Det finns en slags svarta getingar som bygger lerbon för sina larver och dem skulle jag gärna vara utan, men oftast är de nog inga problem. Då jag stöter på nya insekter brukar jag fråga nattvakterna, eftersom jag inte vet hur obehagliga följder en del insekter kan ha. Vissa svider ordentligt, andra bränner. Dem har jag lyckats undgå och varken ormar eller skorpioner har hälsat på i mitt hem. Mycket tacksam!

Däremot har jag fått besök av myggor (inte så många hemma tack och lov) och en fladdermus t.o.m. i sovrummet en gång. Delvis fixade jag själv att vräka djuret m.hj.a. ljus som lockbete, delvis fick jag hjälp av tidigare nämnda nattvakt. Ett nytt inslag sedan regnperioden är stora svarta skalbaggar som låter som syrsor i kubik. Mycket starkt ljud. De är ofta i badrummet och slutar inte av att jag gormar åt dem att vara tysta. Att röra på sig är mer effektivt 😀.

Till de trevligare inslagen hör hönor och getter som tar sig in på gården på egen hand och ibland behöver hjälp att komma ut. Ett annat trevligt, men också problematiskt inslag, är "min" hund som lite oväntat kom med huset. Den är sin egen herre och vill kunna komma och gå som den vill. Nu har vi blivit vänner, men ibland ställer den till trubbel genom att inte släppa in andra människor. Jag gillar sällskapet, men har inte möjlighet att ta hand om en hund som man borde: promenera, se till att den får mat och sällskap regelbundet även då jag är på resa eller semester osv. Speciellt som den inte är så pålitlig. Det är också lite komiskt att det utanför min port allt emellanåt går att hitta horn, ben, skallar osv. 

Senegal är ett färgrannt land där det inte är tråkigt iaf. Och jag trivs, även om det ibland kan vara lite tröttsamt. 

Magal Touba

Inget bröd i hörnbutiken. Flera restauranger stängda liksom även järnaffärer mm. Jag har redan fått flera förfrågningar om att betala 1000-3000 cfa (2000 cfa är ca 3 euro) för att bekosta okänt folks vallfärd till Touba och jag förväntas svara ja. Jag gav 100 cfa till en person, men det var tydligen lite förolämpande... 

Dessutom fastnade jag med bilen i en gren av träsket som vuxit fram utanför arbetscentret. Här har regnat dagligen en lång tid. Det för med sig en del extra olägenheter. Lampan i mitt sovrum vägrar stänga av sig på natten ifall den varit tänd en stund. Då strömmen går och kommer

blinkar den till oberoende av om den varit tänd eller inte.  Därför ville jag köpa en stege i järnaffären så jag kunde byta ut den. Antar att jag får vänta till  veckoslutet. Senegaleserna har viktigare saker för sig.  Jag menar det. Tro prioriteras.

Regnperiod

 

Klippeti klopp

Då jag backade ut bilen från min nya gård hörde jag klövar klappra ljudligt någonstans. Det visade sig vara dessa två. Kanske det säger något om min uppgivenhet att jag inte ens försökte sjasa bort dem. De skulle bara klättra tillbaka så fort jag farit. 

Samtal

Jag har varit rätt så nere sedan några dagar. Efter kyrkan talade jag med en av mina vänner om det. Då sade hon att det är en bra sak att vara ledsen emellanåt. Det betyder att Gud inte glömt dig.

Jag förstod förstås ingenting, så vi måste disutera saken ganska länge. Tydligen är det inte bra att vara glad för länge... eftersom livet innehåller både glädje och sorg. Kan inte säga att jag håller med om det... Men diskussionen i sig var trösterik. Logiken kanske är ett sätt att stå ut med problem. Till det hela hör att många senegaleser tror att allt är Guds vilja, både lidande och glädje. Inch Allah rekk. 

Tja, jag orkar inte fundera för mycket på det. Ibland är det lite väl mycket att ta in av det som är annorlunda. Också då det väcker nyfikenhet. 

Ännu en talande sång

 

Den här sången började snurra i mitt huvud en dag då jag körde till jobbet. Sedan ville jag ta reda på mer och det visade sig att den är skriven i samband med Berlinmurens fall. Den känns på något sätt uppmuntrande. Samtidigt känns det också på lite bekant att det skulle behövas en viss dos galenskap för att klara galna tider... åtminstone sådär bildligt talat. Speciellt som jag börjat räkna med en annalkande hungersnöd i trakten...

Förändra era hjärtan

Den senaste tiden har två sånger berört mig. Den första handlar om att Gud kommer att göra en väg där det inte verkar finnas någon väg och att Han verkar på sätt vi inte kan se. Och det stämmer. Jag har varit med om det många gånger, speciellt de senaste åren.

Den andra sången sjöngs under askonsdagens mässa: "Förändra era hjärtan: Tro på Den goda nyheten. Förändra era liv: Tro på att Gud älskar oss." Båda sångerna talar om tillit till Gud och om hopp. Den uppmuntran har varit viktig för mig dessa tider och hoppet vill jag dela. Att byta ut oro till en nyfikenhet på vad Gud håller på att göra eller hur Han kan vända det svåra i något bättre.

Tak

Efter flera år i landet har jag äntligen insett att tak inte är en förlovningsfest utan det muslimska bröllopet. Dessutom finns i Senegal kristet bröllop, traditionellt bröllop och lagligt äktenskap dvs vad man i Finland kallade bröllop på maistraten tills för någon tid sedan. Det tar tid att lära sig saker och ibland måste man lära sig saker på nytt, då man missförstått.  Grattis till bröllopsparet! Och kul att äntligen besöka Diobaye som jag hört om från vänner i flera år. Byn är för övrigt känd för miis, en traditionell årtidsfest.

Syskon i tron

 

Efter en intensiv vecka av projektplanering som sannerligen tärt på krafterna, körde jag först till min goda väns familj och njöt av den bekanta gemenskapen och senegalesiska dofter. Strax innan en väldigt sen lunch ringde telefonpåminnelsen om att kvinnorna skulle ha bibelstudium. En trekvart efter utsatt tid anlände jag med min kollega till kvinnocentret. Uppenbarligen hade mötet ombokats till nästa vecka pga annat program, men på plats hittade vi tre kvinnor från kyrkan vilka just slutade sitt arbete i anslutning till centret. Ingen hade egentligen tid för bibelstudium, men en kort bön kanske. Det blev ett bibelstudium. Kvinnorna, och den manliga vakten, blev allt mer hänförda av att dela andliga erfarenheter med varandra. Det slutade med innerlig bön och en allmän känsla av betydelsen av stunden och att bördor lyfts av en. 

Jag bara älskar hur alldagligt, självklart och naturligt den andliga dimensionen av livet är här. Man behöver inte göra det till något extra, men inte heller gömma undan stora delar av sin identitet. Ett tag kom det in en besökare från gatan. Han försökte hälsa tills han insåg vad som pågick. Även om han kanske inte kände till det specifika sätt vi utövde vår tro på, kunde han känna igen trosutövningens principer från sin egna muslimska tradition och konstaterade väl bara att han kunde komma tillbaka lite senare. Att folk ber fokuserat på gatan är en regel, inte ett undantag. (Vi var iofs inne på en gård.) 

Hur som helst, tack Gud för ikväll. Tack för den här veckan och den ledning och det stöd du gett. Tack för mina underbara medarbetare av olika nationaliteter och för möjligheten att vara här, att dela liv, skratt och strävan tillsammans! Tack för 'teranga' ( senegalesisk gästfrihet). Tack att du tar hand om världen med alla dess kriser och att du har lovat att allt ska sluta väl en dag.