Vad är det värsta med att klippa håret?

Är det att det sällan blir som man vill oberoende av vem som klipper? Är det att det krävs en heldagsutflykt till närmaste stad om man inte vill göra det själv? Är det svetten som strömmar över hela kroppen? Eller att håret blir så blött av den fetsalta vätskan att det inte går att separera det i små lämpliga tofsar? Att det fastnar på saxar och rakapparat så de inte funkar som de ska? Träningsvärken i ryggen dagen därpå? Strömavbrotten då man nått halvvägs, är hårig som en björn på bara kroppen och ficklampan man nyss bytt batterier till inte lyser mer än att det knappast ens går att skönja i mörkret? Att benen protesterar av att man inte kan ha på sig stödstrumporna i processen? Att spegeln och glasögonen immar igen så man inget ser? 

Nej. Det värsta med att klippa håret är de små hår som mirakulöst dyker upp igen och igen på och i huden, kläderna, öronen, apparater, golv och trasor oberoende av hur mycket man duschar. 

Vad är det bästa med att klippa håret, undrar du? Det blir lättare att hantera värmen. Det är det värt. Och trots allt infinner sig känslan av att man åstadkommit något och övervunnit motgångar. Och så är det ju åtminstone någon månad innan det behöver göras igen 😀. 

Klimatförändring

 Jag vaknar en natt kl 3.33. Fläkten har stängt av sig men strömmen är tillbaka. Kravlar mig ur sängen och myggnätet för att sätta igång den igen. Svetten rinner i pannan och skjortan luktar redan. Sömnen kommer inte på nytt så jag prövar med lite snack från internet. Det brukar hjälpa. Istället lägger jag märke till att det titt som tätt blinkar till i fönstret. Månne en lampa gått sönder av elavbrottet? Men ljuset är starkt och snart hör jag mullret. Någon timme senare börjar regnet med ett stort brak. 

Nästa dag är kvarteret översvämmat ( jag är på arbetsresa i Dakar). Men i Senegal har regnen varit lämpliga detta år. Ifjol var det för mycket vatten för länge och året innan för lite. En god skörd är på tiden, med alla andra förhöjda levnadskostnader. Även med lämpliga regn har mitt platta tak tagit skada, men också reparerats. Värre är det med gästhuset, där vi inte fått bukt på läckaget. 

Häromdagen talade jag med ägaren till hörnbutikennära mitt hem. "Jag har aldrig varit med om ett så hett år som nu under mina tio år i Fatick", sa han. El niño har säkert något med saken att göra, men jag gissar att det trots allt kommer att bli värre. Så säger iaf experterna. Det blir ju inte bättre av att jag använder luftkonditionering heller. Å andra sidan har jag redan haft flera incidenter som liknat värmeslag, så kanske det kan förlåtas mig? Jag bor trots allt inte i Finland där vi levt över våra tillgångar sedan i våras.

Supermarket

Fatick har en supermarket (en liten matbutik). Praktiskt. En tid kunde man t.o.m. betala med kort. Jag gillar då musiken är religiös som på filmklippet.

Mardi gras

Idag har skolbarn klätt ut sig till män, kvinnor och annat under fettisdan. Mina grannar såg så lillgamla ut i sina vuxenkläder. Ett år klädde sig en väns barn ut sig till toubab, vit person. Hens mamma var först generad över barnets förslag (inför mig), men jag tyckte bara det var super lustigt så hon gav med sig.

Imorgon börjar sedan fastan med min favorit gudstjänst på hela året: Askonsdagens mässa. Hoppas den ordnas imorgon och i lämplig tid så jag hinner med. Det kan bli konflikt med en bokning att checka upp gästhusrenoveringens framsteg. 

Såhär i krigstider och under miljöhot har jag påminnts om (av bibelvisa) att klagovisor är en litterär form i Bibeln och att det finns en teologiskt sund tanke bakom. Tycker det låter som en sak att lära sig mer om. Hur fungerar klagovisorna annorlunda än allmän klagan och 'skitsnack'? Tänker försöka reda ut det med lite Bibellektyr under fastan.