Tandläkare

Idag har jag varit till en av de bästa tandläkare jag någonsin träffat. Han var proffsig, vänlig, effektiv, trygg, förklarande och allt man kan önska sig. Sådana tjänster är lättast att få tag på i Dakar. På söndagen gick jag alltså i gudstjänst i huvudstaden. Kyrkan har för vana att be besökare att presentera sig efter mässan, så jag bjöds upp och nämnde något om att jag var där för ett tandläkarbesök. Förtås (borde jag ju ha fattat) önskade alla att jag snart skulle bli helad och börja må bättre.

Det här är ganska talande för skillnaden mellan en finländare och en senegales. Finländaren går ofta till tandläkare i förebyggande syfte. Jag hade inte tandont, men jag visste att mina tänder antagligen behövde lappas eller vårdas på annat sätt. De flesta senegaleser jag känner (vilka väl hör till senegalesisk medelklass) går först då det gör ordentligt ont (om ens då). Varför? Jo, finländare har tandvårdsprogram för folkhälsa för hela befolkningen och i Senegal är västerländsk sjukvård ett ganska nytt fenomen. Ofta kostar det dessutom sjukt mycket (i senegalsesisk standard) och nivån kan i värsta fall vara riktigt dålig. Vanliga åtgärder är att dra ut tanden eller ge antibiotika (antagligen för att tanden redan är i dåligt tillstånd). Man har helt enkelt inte vanan att göra förebyggande tandvård annat än tandborstande.

Senare gick jag till en restaurang i centrum. Det var som att stiga in i en annan värld: Svalt, super snyggt, väl genomtänkt stil, inga flugor som i Fatick, härlig mat och variation i menyn osv. Plötsligt vällde en skock senegalesiska tonåringar in för sin lunchpaus. De var tydligt vana med standarden, hade snygga kläder och mobiltelefoner och råd med höga priser. Gränsen mellan fattig och rik går inte mellan Europa och Afrika. Man kan nog inte säga att den går mellan landsbygd och stad heller, men kulturskillnaderna går sannerligen mellan stad och landsbygd. De jag jobbar med hör till landsbygdsbefolkning med traditionella värderingar. De som finns i staden gör sin egen blandning av kultur. I möte med andra afrikaner än senegaleser brukar jag ofta tycka att senegaleserna är mer traditionella. Undrar när restaurangens tonåringar går till tandläkaren - då det gör ont eller i förebyggande syfte?

PS. Syftet meddet här inlägget är att Afrika inte är den lidande schablonen, utan människor av kött och blod med invanda tankemönster och utmaningar som vi borde göra mer för att försöka förstå. Afrika är också rika tonåringar, högutbildade människor, en rikedom av olika kulturer i flera lager, kreativa entreprenörer osv. Bara för att jag mest träffar en viss folkgrupp i Afrika, betyder det inte att den andra sortens Afrika saknas.