IS och Bibeln

För några år sedan läste jag en bok om IS soldater och det slog mig hur ivriga de var att döda de som inte trodde "rätt". Jag förstod inte logiken. Borde man inte snarare låta dem leva så att de skulle ha en möjlighet att hitta den "rätta tron" istället? Sedan var det någon som förklarade det för mig: En person som vägrar tro kommer bara att göra mer och mer ont. Då är det bättre att de dör snabbt så att inte helvetet blir lika eländigt för en som om man hade haft tid att synda ännu mer. Tja, logiken blev förstås mer tydlig, men så handlar det ju om en organisation som IS och inte om vanliga människor. Själv föredrar jag min religions version:

Hesekiel 33:11
Sva­ra dem: Så sant jag le­ver, säger Her­ren Gud, jag öns­kar in­te den gudlöses död. Jag vill att han upphör med si­na gärning­ar och får le­va.

En fd. terrorist berättade en gång varför han inte längre är det: Han hamnade i fängelse med sina terroristkompisar och konstaterade att om dessa människor var de som skulle leda det goda himmelska samhället, så föredrog han att inte vara med dem. Så kan det lätt gå mellan människor. Hesekiel talar också om att vi behöver nya hjärtan. Allihopa.

Tavla

Ibland är det bara så jätte vackert här.

Skolstart i förskolorna

Det är oktober och det innebär skolstart. Vi köpte material till förskolorna, delade upp det och förde det till byarna.

På bilden sitter Waly Thiao (ansvarig för församlings-förskolarbetet), Marie Diouf förskollärare, presidenten för föräldrarådet i Dioral (vars namn jag tyvärr har glömt) och kapellförsamlingens ansvarsperson Waly Faye. De tar emot årets skolmaterial. 

Vi var lite oroliga för att vägarna skulle vara svårframkomliga eftersom det kommit mycket regn på bara 1,5 månader, men det hade redan hunnit torka upp en hel del.

I Tock-à-Mbel höll de på att städa upp skolgården och då jag frågade om jag fick fota tyckte Antoine Diouf att jag gott och väl kunde hjälpa till med plogandet. Men det fotot visar jag inte :)

Sedan kom en hel hop med barn och visade upp sina leksaksbilar. Kreativa unga människor!

I Konème har förskolan länge fått låna statens klassrum, men nu finns det så många årskurser i franska skolan att vi måste hitta ett nytt ställe för undervisningen. Ett tag var det tal om kapellet, men vi avrådde församlingen från det, eftersom det inte riktigt finns någon lämplig skolgård där.

Lyckligtvis ser det ut som om det kommit tillräckligt med vatten för att hirsen ska mogna på de flesta åkrarna. Vi får se hur det går med jordnötterna, för att inte tala om bönorna. Tack för regnen!

Tandläkare

Idag har jag varit till en av de bästa tandläkare jag någonsin träffat. Han var proffsig, vänlig, effektiv, trygg, förklarande och allt man kan önska sig. Sådana tjänster är lättast att få tag på i Dakar. På söndagen gick jag alltså i gudstjänst i huvudstaden. Kyrkan har för vana att be besökare att presentera sig efter mässan, så jag bjöds upp och nämnde något om att jag var där för ett tandläkarbesök. Förtås (borde jag ju ha fattat) önskade alla att jag snart skulle bli helad och börja må bättre.

Det här är ganska talande för skillnaden mellan en finländare och en senegales. Finländaren går ofta till tandläkare i förebyggande syfte. Jag hade inte tandont, men jag visste att mina tänder antagligen behövde lappas eller vårdas på annat sätt. De flesta senegaleser jag känner (vilka väl hör till senegalesisk medelklass) går först då det gör ordentligt ont (om ens då). Varför? Jo, finländare har tandvårdsprogram för folkhälsa för hela befolkningen och i Senegal är västerländsk sjukvård ett ganska nytt fenomen. Ofta kostar det dessutom sjukt mycket (i senegalsesisk standard) och nivån kan i värsta fall vara riktigt dålig. Vanliga åtgärder är att dra ut tanden eller ge antibiotika (antagligen för att tanden redan är i dåligt tillstånd). Man har helt enkelt inte vanan att göra förebyggande tandvård annat än tandborstande.

Senare gick jag till en restaurang i centrum. Det var som att stiga in i en annan värld: Svalt, super snyggt, väl genomtänkt stil, inga flugor som i Fatick, härlig mat och variation i menyn osv. Plötsligt vällde en skock senegalesiska tonåringar in för sin lunchpaus. De var tydligt vana med standarden, hade snygga kläder och mobiltelefoner och råd med höga priser. Gränsen mellan fattig och rik går inte mellan Europa och Afrika. Man kan nog inte säga att den går mellan landsbygd och stad heller, men kulturskillnaderna går sannerligen mellan stad och landsbygd. De jag jobbar med hör till landsbygdsbefolkning med traditionella värderingar. De som finns i staden gör sin egen blandning av kultur. I möte med andra afrikaner än senegaleser brukar jag ofta tycka att senegaleserna är mer traditionella. Undrar när restaurangens tonåringar går till tandläkaren - då det gör ont eller i förebyggande syfte?

PS. Syftet meddet här inlägget är att Afrika inte är den lidande schablonen, utan människor av kött och blod med invanda tankemönster och utmaningar som vi borde göra mer för att försöka förstå. Afrika är också rika tonåringar, högutbildade människor, en rikedom av olika kulturer i flera lager, kreativa entreprenörer osv. Bara för att jag mest träffar en viss folkgrupp i Afrika, betyder det inte att den andra sortens Afrika saknas.