Det blev en flicka och en pojke!

Häromdagen var jag på en begravning igen. Det var en molnig och blåsig dag, så jag tror jag åt en del sand under måltiden. På hemvägen njöt vi kvinnor i bilen av vackert nygrönt landskap efter det första regnet. (Hoppas det kommer mer!) Väl i Fatick fick Anne Marie reda på att vår vän åkt till sjukhuset för att föda redan tidigt på morgonen. Hon tyckte vi skulle fara dit och be med svärmodern. Det är viktigt att uppmuntra varandra.

Väl framme visade det sig att vi fick träffa vår vän, så vi gick och bad med henne. Det syntes att hon hade ont, så bönen blev ganska kort. Sedan gick vi ut med de övriga väntande. Inte många minuter senare fick vi ett besked om att ett barn fötts. Jag trodde först att jag missförstått, eftersom jag inte hört något ljud från mamman trots att vi bara befann oss en vägg bort. Men en liten stund senare hördes en späd röst. Kanske fem minuter senare fick vi beskedet: ”Det blev en pojke och en flicka!” Det var en fantastisk upplevelse att sitta där ute med svärmodern, pappan och andra bekanta och tänka på tvillingarna som just kommit ut i världen.

Uppenbarligen hade mamman redan tidigare fått flera olika förslag på muslimska och serer böner för att skynda på förlossningen. Då vi kom sade en av kyrkans kvinnor att nu kommer pastorerna och ber för henne. Rent tekniskt stämmer det ju inte, men Anne Marie kallades pastor medan hon var på sin praktik, så jag tycker inte det är helt fel. Efter förlossningen fick vi träffa mamman och barnen. De var underbara små knyten som delade säng med sin mamma. Vi bad igen. Sedan sade en av sköterskorna leende: ”Ni kan ju be för henne också” och pekade på sången bredvid där en gravid kvinna låg på sidan i värkar och masserades på höften av en äldre kvinna. Så då gjorde vi det. Det gick bra för dem också!